Guds ord -- Ljus

Guds ord --  Ljus

Allsmäktig Gud säger:
Det fjärde tinget har ett samband med människors ögon – det vill säga ljuset. Det är också mycket viktigt. När du ser ett skarpt ljus och ljusets skärpa uppnår en viss styrka kommer dina ögon att bli förblindade. Människans ögon är ju, när allt kommer omkring, ögon av kött. De är inte immuna mot skada. Vågar någon stirra rakt in i solen? Vissa har försökt. Visst kan du titta med solglasögon på? Det förutsätter hjälpmedel. Människan kan inte stirra rakt in i solen med blotta ögat utan hjälpmedel. Men Gud skapade solen för att ge mänskligheten ljus och han påverkade också ljuset. Gud lämnade inte bara solen och ignorerade den efter att ha skapat den. ”Vem bryr sig om ifall människans ögon kan tåla den!” Gud gör inte sådana saker. Han går mycket försiktigt tillväga och tar hänsyn till alla aspekter. Gud gav människor ögon så att de kan se, men Gud har också berett det ljusspann inom vilket de kan se. Det går inte om det inte finns tillräckligt med ljus. Om det är så mörkt att människor inte kan se handen framför sig kommer deras ögon att mista sin funktion och inte vara till någon nytta. En plats som är för ljus kommer att vara outhärdlig för människors ögon och de kommer inte att kunna se någonting. Så i den miljö som människor lever har Gud gett dem den ljusmängd som är lämplig för det mänskliga ögat. Det ljuset kommer inte att skada eller förstöra människors ögon. Det kommer inte heller göra så att människors ögon mister sin funktion. Det var därför Gud lade till moln runt solen och jorden, och lufttätheten kan normalt sett också filtrera bort det ljus som kan skada människors ögon eller hud. Det finns ett samband där. Dessutom reflekteras solljuset och alla former av ljus av färgen på den jord som skapades av Gud, så att den del av ljusets sken som är störande för människans ögon försvinner. Det gör att människor inte alltid behöver ha på sig mörka solglasögon för att kunna röra sig utomhus och leva sina liv. Under normala omständigheter kan människors ögon se ting inom sitt synfält och kommer inte att störas av ljuset. Det ljuset kan därför inte vara för genomträngande eller för svagt: om det är för svagt kommer människors ögon att skadas och de kan inte använda sina ögon särskilt länge innan de slutar att fungera; om det är för ljust kommer människors ögon inte att utstå det utan blir oanvändbara efter 30 till 40 år eller 40 till 50 år. Det innebär att det här ljuset är lämpligt för det mänskliga ögat och Gud har genom olika metoder minimerat den skada som ljuset tillfogar det mänskliga ögat. Oavsett om ljuset för med sig fördelar eller nackdelar för människors ögon är det tillräckligt för att människors ögon ska hålla till slutet av deras liv. Har inte Gud tänkt igenom det mycket väl? Men när Satan, djävulen, gör saker tar han aldrig hänsyn till något av det. Ljuset är antingen för starkt eller för svagt. Det är så Satan går tillväga.

Gud gjorde dessa ting till människans kropp i alla avseenden – syn, hörsel, smak, andning, känslor … för att maximera människors anpassningsförmåga till överlevnad så att de kan leva normalt och fortsätta göra det. Det innebär att den existerande livsmiljö som Gud har skapat är den mest lämpliga och förmånliga livsmiljön för mänsklighetens överlevnad. Vissa kanske tycker att det inte är så mycket och att det inte är något särskilt med det. Ljud, ljus och luft är ting som människor känner att de är födda med, ting som de kan ta i anspråk från stunden då de föds. Men de behöver veta och förstå vad Gud gjorde bakom deras ianspråkstagande av dessa ting. Oavsett om du tycker att det är nödvändigt att förstå och veta dessa ting la Gud ner tankemöda, han hade en plan, han hade vissa idéer, när han skapade dessa ting. Han placerade inte bara mänskligheten i en sådan livsmiljö, lättvindigt och utan eftertanke. Ni kanske tycker att vart och ett av de ting jag har talat om inte är så märkvärdigt, men enligt mig är varje ting som Gud försåg mänskligheten med nödvändigt för mänsklighetens överlevnad. Guds handling finns i det.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Kristi ord — Temperatur

 Kristi ord —Temperatur

Den andra omständigheten är temperaturen. Alla vet vad temperatur är. Temperatur är något som måste finnas i en miljö som är lämplig för människans överlevnad. Om temperaturen är för hög, låt säga att den är högre än 40 grader Celsius, skulle den inte då vara mycket krävande för människor? Skulle det inte bli tröttsamt för dem att leva? Hur är det om temperaturen är för låg och går ner till minus 40 grader Celsius? Människor skulle inte klara det heller. Därför var Gud faktiskt mycket noggrann då han fastställde temperaturintervallet. Det temperaturintervall som människans kropp kan anpassa sig till sträcker sig huvudsakligen från minus 30 grader Celsius till plus 40 grader Celsius. Det är det huvudsakliga temperaturintervallet från norr till söder. I kalla regioner kan temperaturen troligen sjunka till mellan minus 50 och 60 grader Celsius. En sådan region är inte en plats där Gud låter människan leva. Varför finns det sådana kalla regioner? I det ryms Guds visdom och avsikter. Han låter dig inte komma nära sådana platser. Gud beskyddar platser som är för varma och för kalla, vilket innebär att han inte är beredd att låta människan leva där. De är inte till för mänskligheten. Varför skulle han låta sådana platser finnas på jorden? Varför skulle Gud skapa dem, om han inte lät människan leva eller existera där? I det ryms Guds visdom. Det innebär att grundtemperaturen i miljön för människans överlevnad också har blivit måttligt anpassad av Gud. Här finns också en lag. Gud skapade vissa fenomen som bidrar till att bevara en sådan temperatur, till att kontrollera den temperaturen. Vilka omständigheter används för att bevara den temperaturen? För det första kan solen ge människor värme, men kan människor hantera det om den blir för varm? Finns det någon som vågar närma sig solen? Finns det något instrument på jorden som kan närma sig solen? (Nej.) Varför inte? Det är för varmt. Det kommer att smälta när det kommer nära solen. Därför har Gud inrättat ett särskilt mått för solens avstånd till mänskligheten; han har utfört ett speciellt verk. Gud har en norm för det avståndet. På jorden finns också Sydpolen och Nordpolen. De är helt täckta med glaciärer. Kan människor leva på glaciärer? Är de lämpliga för mänskligt liv? (Nej.) Nej, så människor kommer inte att bege sig dit. Eftersom människor inte beger sig till Sydpolen och Nordpolen kommer glaciärerna att bevaras och spela sin roll, vilken är att kontrollera temperaturen. Förstår ni? Om inte Sydpolen och Nordpolen finns och solen alltid skiner på jorden kommer alla människor på jorden att dö av hetta. Är det bara dessa två fenomen som Gud använder till att kontrollera en temperatur som är lämplig för människans överlevnad? Nej, det finns också alla möjliga slags levande ting, som gräset på fälten, olika typer av träd och allehanda växter i skogarna. De tar upp solens värme och omvandlar solens värmeenergi för att reglera den temperatur som människor lever i. Det finns också vattenkällor, som floder och sjöar. Ytomfånget på floder och sjöar är inget som någon kan bestämma. Ingen kan kontrollera hur mycket vatten det finns på jorden, var vattnet rinner, i vilken riktning det rinner, vattenmängden eller flödets hastighet. Endast Gud vet. Dessa olika vattenkällor, bland annat grundvattnet och de floder och sjöar ovan mark som människor ser, kan också reglera temperaturen som människor lever i. Dessutom finns det olika geografiska formationer, som berg, slätter, kanjoner och våtmarker; dessa olika geografiska formationer och deras ytområden och storlek har alla en betydelse för temperaturregleringen. Om exempelvis ett berg har en radie på 100 kilometer så ger dessa 100 kilometer en 100-kilometereffekt. Gud har tänkt igenom hur många sådana bergsområden och kanjoner som han har skapat på jorden. Bakom existensen av varje enskilt fenomen som Gud har skapat finns med andra ord en historia och den rymmer också Guds visdom och planer. Ta exempelvis skogar och alla typer av vegetation – ytområdet och storleken på det utrymme där de växer kan inte kontrolleras av någon människa, och ingen människa kan heller få sista ordet om dessa företeelser. Ingen människa kan heller kontrollera hur mycket vatten de suger upp och hur mycket värmeenergi de tar upp från solen. Det hela är inom området för vad Gud planerade när han skapade alla ting.

Det är bara tack vare Guds omsorgsfulla planering, hänsyn och arrangemang i alla avseenden som människan kan leva i en miljö med en så lämplig temperatur. Varje enskilt företeelse som människan ser med sina ögon, så som solen, Sydpolen och Nordpolen som folk ofta hör talas om, de olika levande tingen på och under marken och i vattnet, ytområden med skogar och annan typ av vegetation och vattenkällor, olika vattenmassor, mängden havsvatten och sötvatten, och dessutom olika geografiska miljöer – Gud använder dessa omständigheter för att upprätthålla normala temperaturer för människans överlevnad. Det är ovillkorligt. Det är bara för att Gud visar dessa hänsyn som människan kan leva i en miljö med så lämpliga temperaturer. Det kan inte vara för kallt eller för varmt: platser som är för varma, där temperaturerna överstiger det som människans kropp kan anpassa sig till, har garanterat inte beretts åt dig av Gud. Platser som är för kalla och där temperaturerna är för låga; platser där människor blir så frusna på bara några minuter så snart de kommer dit att de inte kan tala, deras hjärnor fryser, de kan inte tänka och de får svårt att andas – sådana platser har inte heller beretts av Gud åt mänskligheten. Oavsett vilken typ av forskning som människor vill bedriva eller om de vill uppfinna något eller sätta sig över sådana begränsningar – oavsett vad människor tänker på så kommer de aldrig att kunna överskrida gränserna för vad människans kropp kan anpassa sig till. De kommer aldrig att kunna göra sig av med de begränsningar som Gud har skapat för människan. Det beror på att Gud skapade människan och vet bäst vilka temperaturer som hennes kropp kan anpassa sig till. Men människorna vet det inte själva. Varför säger jag att de inte vet? Vilka dåraktigheter har människorna begått? Har det inte alltid funnits åtskilliga personer som velat utmana Nordpolen och Sydpolen? De har alltid velat åka dit för att ockupera landet, så att de kan slå sig ned där och exploatera det. Är det inte en självdestruktiv handling? Låt säga att du grundligt har utforskat Sydpolen och Nordpolen. Men även om du kan anpassa dig till sådana temperaturer, leva där och ”förbättra” livsmiljön på Sydpolen och Nordpolen, skulled det gagna mänskligheten på något sätt? Kommer du att bli lycklig om all is på Sydpolen och Nordpolen smälter? Det är otänkbart. Det är en absurd handling. Människor har en miljö som de kan överleva i, men de kan inte bara stilla och samvetsgrant stanna här utan måste bege sig dit där de inte kan överleva. Varför är det så? De har tröttnat på att leva i denna lämpliga temperatur. De har åtnjutit för många välsignelser. Dessutom har den normala livsmiljön i stor utsträckning blivit förstörd av människor, så de kan lika gärna bege sig till Sydpolen och Nordpolen och orsaka lite mer skada eller engagera sig i en ”sak” och bli ett slags ”pionjärer”. Är det inte dåraktigt? Under ledning av sin förfader Satan, fortsätter alltså detta människosläkte att göra den ena absurda saken efter den andra, och förstör lättsinnigt och skoningslöst det vackra hem som Gud har skapat åt det. Det är vad Satan gjorde. Vidare vill många människor, som ser att mänsklighetens överlevnad på jorden i viss mån är i fara, finna sätt att flytta till månen och hitta en utväg genom att se om de kan leva där. I slutänden finns det inget syre på månen. Kan människor överleva utan syre? Eftersom det inte finns något syre på månen är det inte en plats där människor kan stanna. Ändå fortsätter människor att vilja åka dit. Vad är detta? Det är självdestruktivt, inte sant? Det är en plats utan luft och temperaturen är inte lämplig för människans överlevnad, så Gud har inte berett den åt människan.

Den temperatur som vi just har talat om är något som människor kan komma i kontakt med i sina dagliga liv. ”Det är ganska fint väder idag, 23 grader Celsius. Vädret är vackert, himlen är molnfri och luften är klar. Andas in den klara luften. Solen skiner. Sträck ut dig i solljuset. Jag är på gott humör!” Eller: ”Idag är det mycket kallt väder. Om du sticker ut dina händer kommer de att frysa direkt. Det är iskallt, så stanna inte ute för länge. Skynda dig och kom in igen, bli inte nedkyld!” Temperatur är något som alla människors kroppar kan känna av, men ingen funderar över hur temperaturen har uppstått eller vem som är ansvarig för och kontrollerar den temperatur som är lämplig för mänskligt liv. Det är det vi får veta nu. Finns Guds visdom i detta? Finns Guds handling i detta? (Ja.) Är det ett av Guds sätt att sörja för alla ting, med tanke på att Gud skapade en miljö som är lämplig för mänskligt liv? (Ja.) Det är det.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Luft

1. Luft

Först — Gud skapade luft så att människan skulle kunna andas. Är inte denna ”luft” den luft som människor är i ständig kontakt med varje dag? Är inte den här luften det som människor förlitar sig på vartenda ögonblick, även när de sover?

Bildutställning: Allsmäktige Guds framträdande och verk och Allsmäktige Guds Kyrkas tillväxt

Herren Jesus profeterade: ”Se, jag kommer snart.” Bibeln · Upp 22:7 ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” Bibeln · Matt 24: 27 ”Ty som blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra delen under himlen, så skall också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.” Bibeln · Luk 17: 24–25 ”Den som har ett öra, låt honom höra vad Anden säger till församlingarna.” Bibeln · Upp 2:7 I dag har alla dessa profetior av Herren Jesus fullbordats. Många som längtar efter Guds framträdande och suktar efter att Herren Jesus ska komma på ett moln har hört Guds röst och lyfts upp inför hans tron.

Att acceptera Gud som din unike Mästare är första steget till att uppnå frälsning

Sanningarna beträffande Guds auktoritet är sanningar som alla måste ta på allvar, måste uppleva och förstå i sitt hjärta. För dessa sanningar har betydelse för varje människas liv, varje människas förflutna, nutid och framtid, för de avgörande skärningspunkterna som varje person måste passera i livet, för människans kunskap om Guds suveränitet och den attityd med vilken hon bör möta Guds auktoritet, och naturligtvis för varje människas slutmål.

Den rätta attityden och tillämpningen för den som vill underkasta sig Guds auktoritet

Med vilken attityd bör människan nu känna och betrakta Guds auktoritet, Guds suveränitet över människans öde som ett faktum? Det är ett verkligt problem som varje människa står inför.

Gå inte miste om tillfället att känna Skaparens suveränitet

De sex skärningspunkter som beskrivs ovan är avgörande faser, fastställda av Skaparen, som varje normal person måste genomgå i sitt liv. Varje skärningspunkt är verklig, ingen av dem kan kringgås och alla har ett samband med Skaparens förutbestämmelse och hans suveränitet.

Efterkommande: den femte skärningspunkten

Efterkommande: den femte skärningspunkten

Efter att ha gift sig börjar man fostra nästa generation. Man har inget att säga till om beträffande hur många och vilket slags barn man får. Det avgörs också av en människas öde som är förutbestämt av Skaparen. Det är den femte skärningspunkten som en person måste passera.

Äktenskapet: den fjärde skärningspunkten

När man blir äldre och mognar växer distansen till ens föräldrar och den miljö man föddes in i och växte upp i, och man börjar istället söka en riktning för sitt liv och följa sina egna livsmål, med ett sätt att leva som skiljer sig från ens föräldrars. Under den perioden behöver man inte längre sina föräldrar utan snarare en partner som man kan dela sitt liv med: en man eller hustru, en person som ens öde är intimt sammanflätat med. Det innebär att den första stora händelse som man står inför efter att ha blivit självständig är äktenskapet, den fjärde skärningspunkten som man måste passera.

1. Man har inget val beträffande äktenskapet

Äktenskapet är en avgörande händelse i varje människas liv. Det är den tid då man på allvar börjar åta sig olika typer av ansvar, successivt börjar fullfölja olika typer av uppgifter. Människor hyser många illusioner om äktenskapet innan de upplever det själva och alla dessa illusioner är vackra. Kvinnor föreställer sig att deras äkta hälft ska vara en sagoprins och män föreställer sig att de ska gifta sig med Snövit. Sådana fantasier bevisar att alla människor har vissa fordringar på äktenskapet, sina egna uppsättningar krav och standarder. Även om människor i denna ondskefulla tid ständigt blir bombarderade med förvrängda budskap om äktenskapet, något som skapar ytterligare krav och ger människor allt möjligt bagage och märkliga attityder, så vet alla som har upplevt äktenskapet att oavsett hur man ser på det, oavsett vilken inställning man har till det, så är äktenskapet inte en fråga om ett individuellt val.

Man möter många personer i sitt liv, men ingen vet vem som ska bli ens äktenskapspartner. Även om alla har sina egna uppfattningar och personliga ståndpunkter i fråga om äktenskapet kan ingen förutse vem som slutligen ska bli ens sanna äkta hälft, och ens egna föreställningar är inte mycket värda. Efter att ha träffat en person som du tycker om kan du uppvakta den personen, men huruvida han eller hon är intresserad av dig och huruvida han eller hon kan bli din partner avgör inte du. Den som blir föremål för dina känslor är inte nödvändigtvis den person som du kommer att kunna dela ditt liv med och under tiden smyger sig någon du aldrig förväntat dig in i ditt liv och blir din partner, blir det viktigaste inslaget i ditt öde, din äkta hälft som ditt öde är oupplösligt förknippat med. Och därför, även om det finns miljontals äktenskap i världen, är alla olika: Så många äktenskap är otillfredsställande, så många är lyckliga, så många spänner från öst till väst, så många från norr till söder, så många är perfekta kombinationer, så många är jämbördiga, så många är lyckliga och harmoniska, så många är smärtsamma och bedrövliga, så många väcker andras avund, så många är missförstådda och ogillade, så många är fyllda av glädje, så många simmar i tårar och skapar förtvivlan… I denna myriad av äktenskap visar människor lojalitet och ett livslångt åtagande i fråga om äktenskap, eller kärlek, tillgivenhet och oskiljaktighet, eller resignation och oförståelse eller svek mot det, till och med hat. Oavsett om äktenskapet i sig för med sig lycka eller smärta är var och ens uppgift i äktenskapet förutbestämt av Skaparen och kommer inte att ändras, alla måste fullfölja det. Och det individuella öde som ligger bakom varje äktenskap är oföränderligt. Det bestämdes långt i förväg av Skaparen.

Äktenskapet föds ur två partners öden

Äktenskapet är en viktig skärningspunkt i en människas liv. Det är produkten av en persons öde, en avgörande länk i ens öde. Det grundar sig inte på en människas individuella vilja eller preferenser och påverkas inte av några yttre faktorer utan avgörs helt av de båda parternas öden, av Skaparens planer och förutbestämmelser i fråga om parets öden. Ytligt sett är syftet med äktenskapet att det mänskliga släktet ska fortleva, men i själva verket är äktenskapet inget annat än en ritual som man genomgår under tiden som man fullföljer sin uppgift. De roller som människor har i ett äktenskap är inte bara att uppfostra nästa generation, det är de olika roller som man åtar sig och de uppgifter som man måste fullfölja samtidigt som man bevarar sitt äktenskap. Eftersom ens födelse ger upphov till en förändring av människor, händelser och saker runt omkring en kommer ens äktenskap också oundvikligen att påverka dem och även omvandla dem på olika sätt.

När man blir självständig påbörjar man sin egen resa genom livet som leder en steg för steg mot de människor, händelser och saker som är förknippade med ens äktenskap. Samtidigt närmar sig den andra person som kommer att ingå i det äktenskapet steg för steg samma människor, händelser och saker. Under Skaparens suveränitet går två orelaterade personer som delar ett relaterat öde successivt in i ett äktenskap och blir på ett mirakulöst sätt en familj, ”två gräshoppor som klamrar sig fast vid samma strå”. Så när man ingår ett äktenskap kommer ens resa genom livet att påverka och beröra ens äkta hälft, och på samma sätt kommer ens partners resa genom livet att påverka och beröra ens eget öde i livet. Människors öden är med andra ord förbundna med varandra och ingen kan fullfölja sin uppgift i livet eller framföra sin roll helt oberoende av andra. Ens födelse har betydelse för en lång kedja av relationer, att växa upp inbegriper också en komplex kedja av relationer och på ett liknande sätt existerar och upprätthålls ett äktenskap oundvikligen i ett omfattande och komplext nät av mänskliga förbindelser som engagerar alla dess medlemmar och påverkar ödet hos alla som är en del av det. Ett äktenskap är inte produkten av båda parternas familjer, omständigheterna som de växte upp under, deras utseende, deras åldrar, deras egenskaper, deras talanger eller några andra faktorer, utan uppstår snarare ur en gemensam uppgift och ett relaterat öde. Detta är ursprunget till äktenskap, en produkt av människans öde som är orkestrerad och arrangerad av Skaparen.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka
 Rekommendation:  Gud styr över hela mänsklighetens öde

Självständighet: den tredje skärningspunkten

När en människa har gått igenom barndomen och tonårstiden och successivt och oundvikligen når vuxen ålder är hennes nästa steg att helt ta farväl av sin ungdom, säga adjö till sina föräldrar och möta vägen framåt som en självständig vuxen.

Att växa upp: den andra skärningspunkten

Beroende på vilket slags familj de föds in i, så växer människor upp i olika hemmiljöer och lär sig olika saker av sina föräldrar. Det blir avgörande för de villkor under vilka en person växer upp, och uppväxten[b] utgör den andra kritiska skärningspunkten i en människas liv. Det behöver inte sägas att människor inte har något val i denna skärningspunkt heller. Det är också fastlagt, planerat i förväg.

1. De omständigheter som man växer upp under är fastlagda av Skaparen

En människa kan inte välja de personer eller faktorer under vars uppbyggelse och inflytande hon växer upp. Man kan inte välja vilka kunskaper eller förmågor man tillägnar sig, vilka vanor man bildar. Man har inget att säga till om när det gäller vilka ens föräldrar och släktingar är, vilket slags miljö man växer upp i. Ens relationer till andra människor, händelser och saker i ens omgivning och hur de påverkar ens utveckling är bortom ens kontroll. Vem är det då som avgör dessa saker? Vem planerar dem? Eftersom människor inte har något val i den frågan, eftersom de inte kan bestämma de sakerna för egen del och eftersom de uppenbarligen inte uppstår naturligt är det givet att gestaltningen av allt detta vilar i Skaparens händer. Precis som Skaparen planerar de särskilda omständigheterna för varje människas födelse planerar han också de särskilda omständigheter som hon växer upp under, det behöver inte sägas. Om en människas födelse för med sig förändringar hos de personer, händelser och saker som omger henne måste den personens uppväxt och utveckling påverka dem också. Till exempel föds vissa personer i fattiga familjer men växer upp omgivna av rikedom. Andra föds in i välbärgade familjer men gör så att deras familjers förmögenhet minskar, så att de växer upp i en fattig miljö. Ingens födelse styrs av en fastställd regel och ingen växer upp under en oundviklig, fastlagd rad omständigheter. Detta är inte saker som en person kan föreställa sig eller kontrollera, de är produkter av ens öde och avgörs av ens öde. Kontentan är naturligtvis att de är förutbestämda för en människas öde av Skaparen, de avgörs av Skaparens suveränitet över och hans planer för den personens öde.

2. De skiftande omständigheter som människor växer upp under ger upphov till de olika rollerna

Omständigheterna kring en människas födelse fastställer på en grundläggande nivå den miljö och de omständigheter som hon växer upp under, och de omständigheter som en människa växer upp under är likaså en produkt av omständigheterna kring hennes födelse. I den perioden börjar man lära sig språket och ens sinne börjar möta och tillägna sig många nya saker, i en process under vilken man fortsätter växa. De saker man hör med sina öron, ser med sina ögon och tar in med sitt sinne berikar och påverkar gradvis ens inre värld. De människor, händelser och saker som man kommer i kontakt med, det sunda förnuft, den kunskap och de förmågor man tillägnar sig och de sätt att tänka som man påverkas av, präglas av eller blir lärd, kommer alla att vägleda och inverka på ens öde i livet. Det språk man lär sig när man växer upp och ens sätt att tänka är oskiljaktiga från den miljö där man tillbringar sin ungdom, och den miljön består av föräldrar, syskon och andra personer, händelser och saker omkring en. Riktningen för en människas utveckling avgörs därför av den miljö som hon växer upp i och beror också på de människor, händelser och saker som hon kommer i kontakt med under den perioden. Eftersom människans uppväxtvillkor är förutbestämda långt i förväg, är den miljö som hon lever i under den processen naturligtvis också förutbestämd. Den avgörs inte av en människas val och preferenser utan avgörs enligt Skaparens planer, förutbestäms av Skaparens omsorgsfulla arrangemang, av Skaparens suveränitet över en persons öde i livet. Så de personer en människa möter under sin uppväxt och de saker hon kommer i kontakt med är alla oundvikligt förenade med Skaparens orkestrering och arrangemang. Människor kan inte förutse komplexa inbördes förhållanden av det slaget, inte heller kan de kontrollera dem eller greppa dem. Många olika saker och många olika personer har betydelse för den miljö som en person växer upp i och ingen människa har förmåga att arrangera och orkestrera en sådant omfattande nät av kopplingar. Ingen eller inget förutom Skaparen kan kontrollera framträdandet, närvaron och försvinnandet hos alla olika människor, händelser och saker, och det är just ett sådant omfattande nät av kopplingar som formar en människas utveckling som förutbestämd av Skaparen, formar de olika miljöer som människor växer upp i och skapar de olika roller som krävs för Skaparens förvaltningsverk genom att lägga en stark och stadig grund så att människor framgångsrikt kan fullfölja sina uppgifter.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

De sex skärningspunkterna i människans liv -(1)Födelsen: den första skärningspunkten

Under loppet av ens liv kommer varje människa fram till en rad kritiska skärningspunkter. Dessa är de mest grundläggande och viktigaste stegen som avgör en persons öde i livet. Nedan följer en kort beskrivning av dessa milstolpar som alla människor måste passera under loppet av sitt liv.

Födelsen: den första skärningspunkten

Var någonstans en person föds, vilken familj han eller hon föds in i, personens kön, utseende och tiden för födseln: dessa är detaljer i den första skärningspunkten i en människas liv.

Ingen har något val beträffande delarna i denna skärningspunkt. De är alla förutbestämda långt i förväg av Skaparen. De påverkas inte av den yttre omgivningen på något sätt, och inga mänskliga faktorer kan ändra dessa fakta som Skaparen har förutbestämt. Att en person föds innebär att Skaparen redan har fullföljt första steget i det öde som han har planerat för den personen. Eftersom han har förutbestämt alla dessa detaljer långt i förväg har ingen makt att ändra några av dem. Oberoende av en människas senare öde är villkoren för hennes födelse förutbestämda och fortsätter att vara som de är. De påverkas inte på något sätt av hennes öde i livet och inverkar inte heller på något sätt Skaparens suveränitet över det.

1. Ett nytt liv föds ur Skaparens planer

Vilka detaljer i den första skärningspunkten – platsen för ens födelse, ens familj, ens kön, ens fysiska utseende, tiden för ens födelse – har en person möjlighet att välja? Ens födelse är uppenbarligen en passiv tilldragelse: man föds ofrivilligt, på en viss plats, vid en viss tid, in i en viss familj, med ett visst fysiskt utseende. Man blir ofrivilligt medlem av ett visst hushåll, ärver ett visst familjeträd. Man har inget val i denna första skärningspunkt i livet utan föds in i en miljö som är fastlagd enligt Skaparens planer, in i en viss familj, med ett visst kön och utseende och vid en viss tidpunkt som är nära förknippad med ens levnadslopp. Vad kan en människa göra vid denna avgörande skärningspunkt? När allt är sagt har man inget val som rör en enda av dessa detaljer kring ens födelse. Om det inte vore för Skaparens förutbestämmelse och hans ledning skulle ett nytt liv som föddes i denna värld inte veta vart det skulle ta vägen eller var det skulle bo, det skulle inte ha något släktskap, inte höra hemma någonstans, inte ha ett riktigt hem. Men till följd av Skaparens minutiösa planer börjar det sin livsresa med någonstans att bo, föräldrar, en plats att höra till och släktingar. Under hela den processen är det Skaparens planer som avgör ankomsten för detta nya liv och Skaparen kommer att skänka det allt det ska komma att äga. Från att vara en fritt flytande kropp som inte är något märkvärdigt blir det successivt en synlig, påtaglig människa av kött och blod, en av Guds skapelser som tänker, andas och känner värme och kyla, som kan delta i alla vanliga aktiviteter bland skapade varelser i den materiella världen och som kommer att genomgå allt det som en skapad människa måste uppleva i livet. Skaparens förutbestämmelse av en persons födelse innebär att han kommer att skänka den personen allt som krävs för att överleva. Och att en människa föds innebär likaså att hon kommer att ta emot allt som krävs för att överleva från Skaparen, att hon från den stunden kommer att leva i en annan form, försedd av Skaparen och underkastad Skaparens suveränitet.

2. Varför olika människor föds under olika omständigheter

Människor vill gärna föreställa sig att de skulle födas in i en lysande familj om de föddes på nytt. Om de var kvinnor skulle de se ut som Snövit och vara älskade av alla, och om de var män skulle de vara sagoprinsen som har allt han behöver, med hela världen i sin makt. Det är flera som lever med många illusioner om sin börd och ofta är mycket missnöjda med den och förargas över sin familj, sitt utseende, sitt kön och till och med tidpunkten för sin födelse. Ändå kan människor aldrig begripa varför de föds in i en viss familj eller varför de ser ut på ett särskilt sätt. De vet inte att de, oberoende av var de är födda och hur de ser ut, ska spela olika roller och fullfölja vissa uppgifter i Skaparens förvaltning – det syftet kommer aldrig att förändras. I Skaparens ögon är platsen där man föds, ens kön och ens fysiska utseende bara något tillfälligt. De är en rad mycket små detaljer, ringa symboler i varje skede av hans förvaltning av hela mänskligheten. Och en människas faktiska slutmål och ände avgörs inte av hennes födelse i ett visst skede utan av den uppgift som hon fullföljer i varje liv, med Skaparens dom över henne när hans förvaltningsplan är fullbordad.

Det sägs att det finns en orsak för varje verkan, att ingen verkan saknar orsak. Och därför är ens födelse av nödvändighet förenad med ens nuvarande liv och ens tidigare liv. Om en människas död avslutar hennes pågående livstid, så är en människas födelse början på en ny cykel. Om en gammal cykel representerar en människas tidigare liv är den nya cykeln naturligt nog hennes nuvarande liv. Eftersom ens födelse är kopplad till ens tidigare liv såväl som ens nuvarande liv finns det ett nödvändigt samband mellan plats, familj, kön, utseende och andra liknande faktorer som rör ens födelse och dessa. Det betyder att faktorerna kring en människas födelse inte bara är påverkade av hennes tidigare liv utan också avgörs av hennes öde i det nuvarande. Det förklarar den mångfald av olika omständigheter som människor föds in i: vissa föds i fattiga familjer, andra i rika familjer. Somliga har en vanlig härstamning, andra har en lysande härkomst. Vissa föds i söder, andra i norr. En del föds i öknen, andra i grönskande marker. Somligas födelse följs av bifall, skratt och firanden, andras för med sig tårar, olycka och lidande. Vissa föds till att bli uppskattade, andra till att kastas åt sidan som ogräs. En del föds med fina anletsdrag, andra med förvrängda sådana. Några är vackra att se på, andra är fula. Vissa föds vid midnatt, andra i middagssolens starka sken. … Börden hos människor av alla sorter avgörs av de öden som Skaparen har i beredskap för dem. Deras börd avgör deras öden i det nuvarande livet liksom de roller de kommer att spela och de uppgifter de kommer att fullfölja. Allt detta är föremål för Skaparens suveränitet och förutbestämt av honom. Ingen kan undkomma sin förutbestämda lott, ingen kan ändra omständigheterna[a] kring sin födelse och ingen kan välja sitt eget öde.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Rekommendation: Att växa upp: den andra skärningspunkten

Mänsklighetens öde och universums öde är oskiljaktiga från Skaparens suveränitet

Ni är alla vuxna. Vissa av er är medelålders, somliga har trätt in i ålderdomen. Från icke-troende till troende och från början av tron på Gud till acceptansen av Guds ord och upplevelsen av Guds verk, hur mycket kunskap hade ni om Guds suveränitet? Vilka insikter vann ni om människans öde? Kan man uppnå allt man önskar i livet?

Gud struntar i om människan är dåraktig — han begär bara att människan ska vara sannfärdig

Låt oss härnäst se på vad Gud gjorde med Abraham. I 1 Mosebok 22:2 gav Gud Abraham följande befallning: ”Ta nu din son, din ende son Isak, som du älskar, och bege dig till Moria land, och offra honom där som ett brännoffer på ett av de berg som jag skall berätta om för dig.” Guds mening var tydlig: Han sa åt Abraham att ge sin ende son Isak, som han älskade, som ett brännoffer. När vi ser på det i dag, strider Guds befallning fortfarande mot människans uppfattningar?

Skaparens rättfärdiga sinnelag är verkligt och livfullt

När Gud ändrade sig i sitt hjärta för Nineves folk, var då hans barmhärtighet och tolerans bara en fasad? Naturligtvis inte! Vad är det då du kan se i förvandlingen mellan dessa två aspekter av Guds sinnelag under samma ärende? Guds sinnelag är en fullständig helhet; det är inte alls uppdelat. Oavsett om han uttrycker ilska eller barmhärtighet och tolerans mot människor, så är de alla uttryck för hans rättfärdiga sinnelag. Guds sinnelag är verkligt och livfullt. Han ändrar sina tankar och attityder efter hur saker och ting utvecklar sig. Förvandlingen av hans attityd mot Nineveborna talar om för mänskligheten att han har sina egna tankar och idéer; han är inte en robot eller en lerfigur, utan den levande Guden själv. Han kunde vara arg på folket i Nineve, precis som han kunde förlåta deras förflutna efter deras attityder; han kunde besluta att nedkalla motgång över Nineveborna, och han kunde ändra sitt beslut på grund av deras ånger. Folk föredrar att mekaniskt tillämpa regler, och de föredrar att använda regler för att fastslå och definiera Gud, precis som de föredrar att använda formler för att känna Guds sinnelag. Enligt den mänskliga tankens värld tänker därför inte Gud, och har inte heller några väsentliga idéer. I själva verket förvandlas Guds tankar hela tiden beroende på förändringar av tingen och av omgivningarna; medan dessa tankar förvandlas, blir olika aspekter av Guds substans uppenbarade. Under denna förvandlingsprocess, i det ögonblick då Gud ändrar sig i sitt hjärta, uppenbarar han för mänskligheten sanningen om hans livs existens, och han uppenbarar att hans rättfärdiga sinnelag är verkligt och livfullt. Dessutom använder Gud sina egna sanna uppenbarelser för att för mänskligheten bevisa sanningen om existensen av hans vrede, hans barmhärtighet, hans kärleksfulla vänlighet och hans tolerans. Hans substans kommer att uppenbaras när som helst och var som helst i enlighet med hur tingen utvecklas. Han besitter ett lejons vrede och en moders barmhärtighet och tolerans. Hans rättfärdiga sinnelag får inte ifrågasättas, skändas, förändras eller förvrängas av någon person. Bland alla angelägenheter och alla ting kan Guds rättfärdiga sinnelag, det vill säga Guds vrede och Guds barmhärtighet, avslöjas när som helst och var som helst. Han uttrycker livfullt dessa aspekter i varje vinkel och vrå av naturen och tillämpar dem livfullt i varje ögonblick. Guds rättfärdiga sinnelag är inte begränsat av tid eller rum, eller – med andra ord – Guds rättfärdiga sinnelag uttrycks eller uppenbaras inte mekaniskt efter vad tidens eller rummets gränser dikterar. Istället uttrycks och uppenbaras Guds rättfärdiga sinnelag fritt när och var som helst. När du ser Gud ändra sig i sitt hjärta och upphöra att uttrycka sin vrede och avstå från att förstöra staden Nineve, kan du säga att Gud bara är barmhärtig och kärleksfull? Kan du säga att Guds vrede består av tomma ord? När Gud uttrycker häftig vrede och drar tillbaka sin barmhärtighet, kan du säga att han inte känner någon sann kärlek mot mänskligheten? Gud uttrycker häftig vrede som reaktion på människors onda gärningar; hans vrede är inte bristfällig. Guds hjärta rörs av människors ånger, och det är den ångern som då får honom att ändra sig i sitt hjärta. Att han berörs, att han ändrar sig i sitt hjärta, liksom att han känner barmhärtighet och tolerans mot människan, är något helt utan brist; det är rent, äkta, fläckfritt och oförvanskat. Guds tolerans är ren tolerans; hans barmhärtighet är ren barmhärtighet. Hans sinnelag kommer att uppenbara vrede, såväl som barmhärtighet och tolerans, i enlighet med människans ånger och hennes olika uppförande. Oavsett vad han uppenbarar och uttrycker, så är det helt rent; det är helt direkt; dess substans skiljer sig substansen hos allt annat i skapelsen. De handlingsprinciper som Gud uttrycker, hans tankar och idéer eller vilket särskilt beslut som helst, liksom vilken enskild handling som helst, är fria från alla brister eller skönhetsfläckar. Som Gud har bestämt, så handlar han, och på det sättet fullbordar han sina åtaganden. Den här sortens resultat är exakta och felfria eftersom upphovet till dem är fulländat och fläckfritt. Guds vrede är felfri. På samma sätt är Guds barmhärtighet och tolerans, som inget skapat besitter, heliga och fulländade, och de tål övervägande och erfarenhet.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

 Rekommendation: Det är väldigt viktigt att förstå Guds sinnelag

Guds barmhärtighet och tolerans är inte sällsynta – människans sanna ånger är det

Oavsett hur arg Gud hade varit på Nineveborna, mjuknade hans hjärta gradvis så fort de utlyste en fasta och klädde sig i säckväv och aska, och han började ändra sig i sitt hjärta. När han förkunnade för dem att han skulle förstöra deras stad – i ögonblicket innan de bekände och ångrade sina synder – så var Gud fortfarande arg på dem. Så fort de hade tagit sig igenom en rad ångerfulla gärningar, så förvandlades gradvis Guds ilska mot Nineves folk till barmhärtighet och tolerans för dem. Det finns inget motsägelsefullt med att dessa två aspekter av Guds sinnelag uppenbarar sig samtidigt vid samma tillfälle. Hur bör man förstå och känna denna avsaknad av motsägelse? Gud uttryckte och uppenbarade successivt dessa två helt motsatta substanser allt eftersom folket i Nineve ångrade sig, så att människor kunde se verkligheten och okränkbarheten i Guds substans. Gud använde sin attityd för att berätta följande för folket: Det är inte så att Gud inte tolererar människor, eller att han inte vill visa barmhärtighet mot dem; det är det att de sällan på riktigt ångrar sig inför Gud, och det är sällsynt att människor på riktigt vänder sig bort från sina onda vägar och överger våldet i sina händer. När Gud är arg på människan, hoppas han med andra ord att människan kommer att kunna ångra sig på riktigt, och han hoppas att få se människans sanna ånger, då han frikostigt kommer att fortsätta skänka sin barmhärtighet och tolerans till människan. Det vill säga att människans onda uppförande drar på sig Guds vrede, medan Guds barmhärtighet och tolerans skänks till dem som lyssnar på Gud och på riktigt ångrar sig inför honom, till dem som kan vända sig bort från sina onda vägar och överge våldet i sina händer. Guds attityd uppenbarades väldigt tydligt i hans behandling av Nineveborna: Guds barmhärtighet och tolerans är inte alls svåra att erhålla; han kräver ens sanna ånger. Så länge människor vänder sig bort från sina onda vägar och överger våldet i sina händer, kommer Gud att ändra sig i sitt hjärta och ändra sin attityd mot dem.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Den sanna ångern i Ninevebornas hjärtan ger dem Guds barmhärtighet och ändrar deras egen utgång

Fanns det någon motsägelse mellan Guds förändring i sitt hjärta och hans vrede? Naturligtvis inte! Det är för att Guds tolerans vid just det tillfället hade en anledning. Vad kan det vara för anledning? Det är den som ges i Bibeln: ”Alla vände om från sin onda väg” och ”övergav våldet i sina händer”.

Gud ser den uppriktiga ångern i djupet av Ninevebornas hjärtan

Efter att ha lyssnat till Guds tillkännagivande utförde kungen av Nineve och hans undersåtar en rad gärningar. Vilken är deras beteendes och åtgärders natur? Med andra ord, vad är det väsentliga i deras uppträdandeförande som helhet? Varför gjorde de som de gjorde?

Mänskligheten vinner Guds barmhärtighet och tolerans genom uppriktig ånger

Det som nu följer är bibelberättelsen om ”Guds räddning av Nineve”.

Jona 1:1–2 Nu kom Jehovas ord till Jona, Amittajs son, och de löd: ”Stå upp, bege dig till Nineve, den stora staden, och ropa mot den; ty deras ondska har kommit upp inför mig.”

Fastän Satan verkar human, rättvis och dygdig, är han grym och ond till sin substans

Satan vinner sin berömmelse genom att bedra allmänheten. Han etablerar sig ofta som någon som går i spetsen och är förebild för rättfärdigheten. Samtidigt som han flaggar för att han slår vakt om rättfärdigheten skadar han människorna, förtär deras själar och använder alla slags metoder för att förlama, bedra och reta upp människan.