Bibelverser som referens:
”Så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning” (Hebreerbrevet 9:28).
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud” (Johannes 1:1).
Relevanta ord från Gud:
Den första inkarnerade Guden slutförde inte inkarnationens verk; han slutförde bara det första steget i det verk som det var nödvändigt för Gud att utföra i köttet. För att avsluta inkarnationens verk har Gud därför återvänt till köttet än en gång och lever ut köttets hela normalitet och verklighet, det vill säga han uppenbarar Guds ord i ett helt vanligt och normalt kött och därmed avslutar han det verk han lämnade ogjort i köttet. Det andra inkarnerade köttet är till sitt väsen likt det första, men det är ännu mer verkligt, till och med mer normalt än det första. Som en följd därav är det lidande det andra inkarnerade köttet tål större än det första, men detta lidande är ett resultat av hans verksamhet i köttet och det skiljer sig från den fördärvade människans lidande. Det härrör dessutom från hans kötts normalitet och verklighet. Eftersom han utövar sitt ämbete i ett ytterst normalt och verkligt kött, måste köttet utstå en hel del umbäranden. Ju mer normalt och verkligt detta kött är, desto mer kommer han att lida i utövandet av sitt ämbete. Guds verk uttrycks i ett mycket alldagligt kött, ett som inte alls är övernaturligt. Eftersom hans kött är normalt och även måste axla verket med att frälsa människan, lider han i ännu högre grad än ett övernaturligt kött skulle ha gjort ‒ allt detta lidande härstammar från hans kötts verklighet och normalitet. Från det lidande som de två inkarnerade kötten har genomgått när de bedrivit sin verksamhet kan man se det inkarnerade köttets väsen. Ju mer normalt köttet är, desto större umbäranden måste han utstå medan han utför verket; ju verkligare det kött är som tar sig an verket, desto hårdare är de uppfattningar som människor får och desto fler faror kommer troligen att drabba honom. Och ändå, ju verkligare köttet är och ju mer köttet besitter en normal människas behov och fullständiga förnuft, desto mer kapabel är han att ta på sig Guds verk i köttet. Det var Jesu kött som spikades fast på korset, sitt kött som han överlämnade som ett syndoffer; det var genom ett kött med normal mänsklighet som han besegrade Satan och fullständigt frälste människan från korset. Och det är som fullständigt kött som Gud i sin andra inkarnation utför det erövrande verket och besegrar Satan. Endast ett kött som är fullständigt normalt och verkligt kan utföra det erövrande verket i sin helhet och utgöra ett kraftfullt vittnesbörd. Det vill säga, verket med[a] att erövra människan blir effektivt genom verkligheten och normaliteten hos Gud i köttet, inte genom övernaturliga under och uppenbarelser. Denna inkarnerade Guds uppgift är att tala och därigenom att erövra och fullkomna människan; med andra ord, Andens verk förverkligas i köttet och köttets plikt är att tala och därigenom att erövra, uppenbara, fullkomna och eliminera människan helt. Därför är det i det erövrande verket som Guds verk i köttet till fullo ska genomföras. Det inledande friköpande verket utgjorde bara början på inkarnationens verk; det kött som utför det erövrande verket kommer att slutföra hela inkarnationens verk. … I detta stadium av verket gör Gud inte tecken och under, utan verket uppnår sina resultat genom ord. Anledningen till detta är dessutom att den inkarnerade Gudens verk denna gång inte är att bota sjuka och driva ut demoner, utan att erövra människan genom att tala; den medfödda förmåga som detta Guds inkarnerade kött besitter är alltså att tala och att erövra människan, inte att bota sjuka och driva ut demoner. Hans verk i normal mänsklighet är inte att göra under, inte att hela de sjuka och driva ut demoner, utan att tala, så för människor verkar det andra inkarnerade köttet mycket mer normalt än det första. Människor ser att Guds inkarnation inte är någon lögn, men denna inkarnerade Gud är annorlunda än den inkarnerade Jesus och fastän båda är Gud förkroppsligad är de inte helt och hållet de samma. Jesus ägde normal mänsklighet, vanlig mänsklighet, men han åtföljdes av många tecken och under. I denna inkarnerade Gud kommer mänskliga ögon inte att se några tecken eller under, varken botande sjuka eller utdrivande av demoner, vandring på vatten eller fasta i fyrtio dagar … Han utför inte samma verk som Jesus gjorde, inte för att hans kött i grunden är annorlunda än Jesu kött, utan för att det inte är hans ämbetsuppgift att bota sjuka och driva ut demoner. Han river inte ner sitt eget verk, stör inte sitt eget verk. Eftersom han erövrar människan med sina verkliga ord, finns det inget behov av att betvinga henne med hjälp av under, utan detta stadium består av att slutföra inkarnationens verk.
Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”
Varför säger jag att inkarnationens mening inte fullbordades i Jesu verk? Därför att Ordet inte blev helt och hållet kött. Vad Jesus gjorde var bara en del av Guds verk i köttet; han utförde bara det friköpande verket och inte verket med att vinna människan fullständigt. Därför har Gud blivit kött igen i De sista dagarna. Detta stadium av verket utförs också i ett vanligt kött, utförs av en ytterst normal människa vars mänsklighet inte är det minsta transcendent. Gud har med andra ord blivit en alltigenom mänsklig varelse och det är en person vars identitet är Guds identitet, en fullständig människa, ett fullständigt kött, som utför verket. För det mänskliga ögat är han bara ett kött som inte är transcendent över huvud taget, en väldigt vanlig person som kan tala himlens språk, som inte gör några mirakulösa tecken, inte gör några under, än mindre uppenbarar den inre sanningen om religion i stora mötessalar. I folks ögon är det andra inkarnerade köttets verk helt olikt det förstas, i så hög grad att de två inte verkar ha något gemensamt, och man kan inte se något ingenting av det förstas verk den här gången. Även om det andra inkarnerade köttets verk skiljer sig från det förstas, är det inget bevis för att deras källa inte är en och samma. Huruvida källan är densamma beror på karaktären hos det verk som utförts av kötten och inte på deras yttre skal. Under sitt verks tre stadier har Gud inkarnerats två gånger och båda gångerna inviger den inkarnerade Gudens verk en ny tidsålder, inleder ett nytt verk; inkarnationerna kompletterar varandra. Det är omöjligt för det mänskliga ögat att se att de två kötten faktiskt kommer från samma källa. Det ligger naturligtvis inte inom det mänskliga ögats eller det mänskliga sinnets förmåga. Men till sitt väsen är båda likadana, för deras verk har sitt ursprung i samma Ande. Huruvida de två inkarnerade kötten kommer från samma källa kan inte avgöras utifrån i vilken era och på vilken plats de föddes, eller utifrån liknande faktorer, utan utifrån det gudomliga verk som uttrycks av dem. Det andra inkarnerade köttet utför inte något av det verk som Jesus utförde, för Guds verk följer inga konventioner, utan varje gång öppnar det upp en ny väg. Det andra inkarnerade köttet har inte som målsättning att fördjupa eller befästa det första köttets avtryck i människors medvetande, utan att komplettera det och fullkomna det, att fördjupa människans kunskap om Gud, att bryta alla regler som finns i människors hjärtan och utplåna de felaktiga bilderna av Gud i deras hjärtan. Man kan säga att inget enskilt stadium av Guds eget verk kan ge människan fullständig kunskap om honom; varje stadium ger bara en del, inte helheten. Trots att Gud har uttryckt sitt sinnelag i sin helhet, förblir människans kunskap om Gud ändå ofullständig på grund av hennes begränsade förmåga att förstå. Det är omöjligt att med mänskligt språk förmedla hela Guds sinnelag; hur mycket mindre kan då ett enda stadium av hans verk fullständigt uttrycka Gud? Han verkar i köttet med sin normala mänsklighet som täckmantel och man kan bara känna honom genom hans gudomlighets uttryck, inte genom hans kroppsliga skal. Gud kommer i köttet för att göra det möjligt för människan att lära känna honom genom hans olika verk, och det finns inte två stadier av hans verk som är likadana. Endast på detta sätt kan människan ha en fullständig kunskap om Guds verk i köttet, en kunskap som inte begränsar sig till en enda aspekt.
Utdrag ur ”Köttets inre väsen bebos av Gud” i ”Ordet framträder i köttet”
Det skede av verket som Jesus utförde uppfyllde bara andemeningen av ”Ordet var hos Gud”: Guds sanning var hos Gud och Guds ande var hos köttet och var oskiljaktigt från detta kött. Det vill säga, den inkarnerade gudens kött kom med Guds ande, vilket är ett större bevis för att Guds första inkarnation var att Jesus blev människa. Detta stadium av verket uppfyller exakt den inre betydelsen av ”Ordet blir kött”, ger en djupare mening till ”Ordet var hos Gud och ordet var Gud” och låter dig stadfast tro på orden ”I begynnelsen var ordet”. Vilket vill säga att vid tiden för skapelsen var Gud uppfylld av ord, hans ord var med honom och oskiljaktiga från honom. Den sista tidsåldern gör kraften och auktoriteten i hans ord tydligare och låter människan se alla hans ord – höra alla hans ord. Sådant är verket i den sista tidsåldern. Du måste få en grundlig förståelse av alla dessa saker. Det är inte fråga om att känna köttet, utan om hur du förstår köttet och ordet. Det är det du måste vittna om, det som alla måste få veta. Eftersom detta är den andra inkarnationens verk – och den sista gången som Gud blir kött – fullbordar den inkarnationens betydelse, utfärdar och grundligen genomför Guds verk i köttet och avslutar eran av Guds tillvaro i köttet.
Utdrag ur ”Trosutövning (4)” i ”Ordet framträder i köttet”
Källa: Allsmäktige Guds Kyrka
Visar inlägg med etikett frälsning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett frälsning. Visa alla inlägg
8/17/2020
8/11/2020
ankomst i de sista dagarna. Så vad är egentligen ursprunget till Österns blixt? Är den Guds verk och vilken typ av hemligheter ruvar den på?
Vad är ursprunget till Österns blixt?
Vi är nu i de sista dagarna, profetiorna om Herrens återkomst har i princip uppfyllts och tusentals och åter tusentals fromma troende hoppas innerligt på Herren Jesu återkomst. Samtidigt har dock Österns blixt öppet vittnat om att Herren Jesus — det vill säga Allsmäktige Gud, de sista dagarnas inkarnation — redan har återvänt och utfört sitt domsverk med början i Guds hus. Framträdandet av Österns blixt har skakat hela den religiösa världen liksom alla dem som uppriktigt tror på Gud och törstar efter sanningen. Många människor bekräftar, genom att söka och utforska Allsmäktige Guds ord och verk, att Allsmäktige Gud är Herren Jesus som återvänt, och en efter en kommer de inför Allsmäktige Gud. Det har orsakat panik bland pastorer och äldste i den religiösa världen liksom inom KKP:s styre; de konspirerar tillsammans för att undertrycka och förbjuda Österns blixt. De fabricerar många rykten och fördömer och baktalar på ett rabiat sätt Österns blixt som kätteri. De gör allt de kan för att hindra och trakassera uppriktiga troende som vill söka och utforska Allsmäktige Guds framträdande och verk i de sista dagarna. Den historiska tragedin att den judiska religiösa världen förenade sig med den romerska makten för att på ett brutalt sätt förtrycka Herren Jesus utspelas på nytt. Åsikterna varierar om huruvida Österns blixt är Herren Jesu återkomst eller inte och huruvida den är Guds verk eller inte. Vissa människor följer den religiösa världens pastorer och äldste i deras förnekelse och fördömande, men det finns också några som tror att Österns blixt är relaterad till Bibelns profetia av Herren Jesus när han säger: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:27) De tror att den är relaterad till Människosonens ankomst i de sista dagarna. Så vad är egentligen ursprunget till Österns blixt? Är den Guds verk och vilken typ av hemligheter ruvar den på?
Alla som förstår Guds verk vet att det ständigt är nytt och oupphörligt i sin fortlöpande utveckling. I lagens tidsålder verkade exempelvis Gud genom Anden och utfärdade de lagar som skulle vägleda människans liv på jorden. Därefter, i nådens tidsålder, inkarnerades Gud och framträdde som Människosonen för att utföra sitt verk, bota de sjuka och driva ut demoner. Han utförde många underverk och uttryckte den här vägen: ”Omvänd er, för himmelriket är nära.” (Matt 4:17) Han spikades sedan upp på korset och fullbordade sitt verk med att återlösa hela mänskligheten. Men människor känner inte till Guds verk och har därutöver en arrogant satanisk natur, och de är alla mycket självgoda, rigida och envisa. De klamrar sig också fast vid föreställningar och idéer, till den grad att de till och med tröttnar på och hatar sanningen. Det är därför Gud måste lida den religiösa världens och de styrande makternas vildsinta hädelse, förföljelse och fördömande varje gång han utför ett nytt verk. De som sprider och vittnar om Guds nya verk kan också drabbas av alla slags anklagelser och nedsättande villkor, samt bli förföljda. Detta faktum är nedtecknat i Nya Testamentet: för att rädda människosläktet från faran av att bli bestraffad för att ha brutit mot lagar det inte kunde hålla inkarnerades Gud i Herren Jesu skepnad och inledde det återlösande verket i nådens tidsålder. När Herren Jesus utförde sitt verk i Judeen utförde han många underverk, botade de sjuka och drev ut demoner, skänkte människan ett överflöd av nåd och uttryckte många sanningar. Detta är tillräckligt för att bevisa att Herren Jesus var Gud själv och att han var den Messias israeliterna hade så längtat efter. Men de judiska översteprästerna, skriftlärde och fariseerna klamrade sig envist fast vid religiösa föreställningar och vägrade helt enkelt tro att Jesus var den Messias de hade längtat efter så länge. Tvärtom genomsökte de Bibeln för saker att använda mot Jesus, de förtalade, dömde och fördömde Herren Jesu verk som kätteri (se Apg 24:14) och Jesus själv som ”ledaren för nasareernas sekt” (se Apg 24:5). De lurade och hetsade det judiska folket att fördöma Herren Jesus och allierade sig med den romerska makten för att korsfästa honom. Det är därför hela den judiska nationen förolämpade Guds sinnelag och drabbades av en exempellös förgörelse. Det är uppenbart att något som fördöms och motarbetas av den religiösa världen och de som har makten inte nödvändigtvis är fel, att det är mycket troligt att det kommer från Gud och är Guds verk. När man därför undersöker huruvida något är Guds verk eller inte kan man inte göra en sådan bedömning utifrån om den religiösa världen och de som har makten erkänner eller accepterar den. Av alla gärningar som utfördes under lagens och nådens tidsålder kan vi alla se att huruvida något är Guds verk eller inte främst beror på om det som uttrycks på detta sätt utgör sanningen eller inte, om det är något som mänskligheten för närvarande absolut behöver eller inte, och om det är den Helige Andes verk eller inte. Endast på detta sätt kan man urskilja huruvida det till sitt väsen är Guds verk eller inte – det är av avgörande betydelse.
Mänsklighetens fördärv växer allt djupare i de sista dagarna. Människor är helt under sin sataniska, fördärvade naturs kontroll, de syndar ofta ofrivilligt, lever syndigt om dagen och biktar sig om natten – de lever i outhärdlig smärta. Mänskligheten blir alltmer avlägsen från Gud och dess hopp om att uppnå frälsning blir alltmer avlägset. För att rädda människan från denna svåra belägenhet av att synd och bikt, bikt och synd, så att de grundligt kan kasta av sig sina sataniska, fördärvade sinnelag liksom syndens begränsningar och bojor så att de renas och uppnår Guds frälsning, har Gud än en gång blivit kött för att uttrycka sanningen och döma den fördärvade mänskligheten, och han utför ett nytt stadium av verket för att fullständigt rena och rädda mänskligheten. Den här gången inkarnerades Gud i fjärran Östern – i Kina – där han framträder och utför sitt verk. Han har avslutat nådens tidsålder och inlett rikets tidsålder, han har fört med sig högre, mer överflödande sanningar än någonsin tidigare, han har avslöjat hemligheterna om alla Guds verk från världens skapelse och han har skänkt människan alla sanningar för att rena och rädda henne. De som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna har insett många sanningar utifrån de ord som Allsmäktige Gud talat, de har tydligt sett att Allsmäktige Gud – som uttrycker sanningen i de sista dagarna – verkligen är den återvände Herren Jesus, de har fått klara kunskaper om sin egen fördärvade natur och de bakomliggande orsakerna till sina synder, de har funnit vägen till att upplösa sina sataniska och fördärvade sinnelag och deras hjärtan är ljusa och klara. Genom att uppleva Guds ords dom, tuktan, prövningar och förädling, förändras ständigt deras livs sinnelag, de ser hoppet om frälsning och de har sann kunskap om Guds goda och heliga väsen samt hans rättfärdiga och okränkbara sinnelag. De har en mer praktisk förståelse och kunskap om vad Gud har och är, så som hans allmakt, visdom och auktoritet, och de kan alla erfara att deras tro på Gud inte längre är tom eller vag, utan snarare blir mer och mer verklig. De upplever verkligen Gud som så kär och ljuvlig, vilket ger upphov till ett gudfruktigt hjärta. De har utvecklat sann lydnad och omtanke om Gud, och de förstår alla tydligt att Allsmäktige Guds domsverk i de sista dagarna verkligen kan rena och rädda människan. I de sista dagarna är tiden för Allsmäktige Guds dömande och renande verk kort och det rör sig mycket snabbt, som en åskvigg. På bara drygt två korta decennier har Guds evangelium om riket spridit sig över hela det kinesiska fastlandet och format en grupp segrare. Nu expanderar evangeliet snabbt till alla länder, till alla världens hörn. Detta uppfyller Herren Jesu profetia till punkt och pricka: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:27) Icke desto mindre håller den religiösa världens pastorer och äldste envist fast vid religiösa föreställningar. När de ställs inför Guds nya verk, som strider mot människans föreställningar, underlåter de inte bara att söka eller utforska det, utan de viftar med Bibeln och jagar efter misstag som de kan använda mot Gud, dömer och fördömer hänsynslöst Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och baktalar Allsmäktige Guds kyrka som ”sekten Österns blixt” och som kätteri. Deras handlingar och gärningar är av samma slag som när de judiska översteprästerna, skriftlärda och fariseerna fördömde Herren Jesus. Det faktum att de så kan trotsa och angripa Guds verk i de sista dagarna, och hindra människor från att undersöka och följa i Guds fotspår och lyda Guds verk, gör inte det dem i sanning till nutida fariseer som trotsar och fördömer Kristus? Är inte kärnan i deras handlingar att de hatar sanningen och hädar mot den Helige Ande? Det rabiata fördömandet av Allsmäktige Guds framträdande och verk från den religiösa världens ledare uppfyller också helt Herren Jesu ord när han profeterade sin återkomst: ”Ty liksom blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra, så skall också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.” (Luk 17:24–25).
Om Allsmäktige Gud inte talade sitt ord och avslöjade hemligheter, då skulle vi aldrig förstå vad som verkligen menas med profetian ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster”. Allsmäktige Gud säger: ”När alla människor lyssnar uppmärksamt, när allt är förnyat och återupplivat, när varje person underkastar sig Gud utan betänkligheter och är villig att axla Guds bördas tunga ansvar — det är då österns blixt ljungar och lyser upp allt från öst till väst och förfärar hela jorden med ankomsten av detta ljus. Och i detta ögonblick börjar Gud åter sitt nya liv. ... Det vill säga, i världens öster, från den stund då vittnesbördet om Gud själv börjar till dess han inleder sitt verk och till dess att det gudomliga börjar utöva suverän makt över hela jorden — detta är den lysande strålen från österns blixt som alltid har lyst ut till hela universum. När länderna på jorden blir Kristi rike är när hela universum är upplyst. Nu är den stund då österns blixt ljungar: den inkarnerade Guden börjar verka och talar dessutom direkt i gudomlighet. Man kan säga att när Gud börjar tala på jorden, det är då österns blixt ljungar. Mer exakt, när levande vatten strömmar från tronen — när yttrandena från tronen börjar — det är just då som de sju Andarnas yttranden formellt börjar” (”Kapitel 12” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Över hela universum utför jag mitt verk, och i öster väller dundrande skrällar oavbrutet fram, som ruskar om alla nationer och samfund. Det är min röst som har lett alla människor in i nuet. Jag skall låta alla människor erövras av min röst, falla in i denna ström och underkasta sig mig, för jag har sedan länge återtagit min härlighet från hela jorden och sänt ut den på nytt i öster. Vem längtar inte efter att se min härlighet? Vem väntar inte spänt på min återkomst? Vem törstar inte efter att jag ska visa mig igen? Vem längtar inte efter min ljuvlighet? Vem skulle inte vilja komma till ljuset? Vem skulle inte vilja skåda Kanaans rikedomar? Vem längtar inte efter Försonarens återkomst? Vem dyrkar inte den store Allsmäktige? Min röst skall spridas över hela jorden; jag vill, vänd mot mitt utvalda folk, tala fler ord till dem. Likt de mäktiga åskor som skakar berg och floder, säger jag mina ord till hela universum och till mänskligheten. Därför har orden i min mun blivit människans skatt, och alla människor vårdar mina ord. Blixten far från östern hela vägen till väst. Mina ord är sådana att människan ogärna vill ge upp dem och samtidigt tycker hon att de är obegripliga, men gläds desto mer åt dem alla. Som ett nyfött spädbarn är alla människor glada och upprymda, och firar min ankomst. Genom min röst skall jag föra alla människor till mig. Därefter skall jag formellt träda in i människorasen, så att de kommer att tillbe mig. Med den härlighet som jag utstrålar och orden i min mun, skall jag göra så att alla människor kommer inför mig och ser att blixten far från öster… Jag har för länge sedan uppstått, lämnat mänsklighetens mitt och sedan framträtt igen med ära bland människorna. Jag är den som tillbads under otaliga tidsåldrar före denna, och jag är också det spädbarn som övergavs av israeliterna för otaliga tidsåldrar sedan. Jag är dessutom denna tidsålders Allsmäktige Gud, full av härlighet! (”De sju åskorna mullrar – profeterar att evangeliet om riket skall spridas över hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”). Vi kan se utifrån Allsmäktige Guds ord att Guds verk och ord i de sista dagarna är blixten som skiner från Östern. ”Blixten” är det stora ljuset, alltså Guds ord, Guds sätt att döma och straffa i de sista dagarna. Frasen ”kommer från öster” betyder att det kommer från Kina, och ”lyser ända till väster” betyder att det sprids till västvärlden. Till sist refererar ”Människosonens ankomst” till att Gud blir kött och först uppenbarar sig och inleder sitt verk i Östern, i Kina. Där fulländar han en grupp människor som verkligen känner Gud och de är segrarna som profeteras i Uppenbarelseboken. Genom dem sprids sedan de sista dagarnas evangelium till västvärlden, så att alla kan ta emot Guds frälsning i de sista dagarna. De här orden har nu uppfyllts – det är ett faktum som kan ses av alla! Blixten från Östern (Guds domsverk under de sista dagarna i Kina) kan låta oss ta emot all den kärlek och frälsning som Gud skänker till människan, kan låta oss känna Guds sanna ansikte och den ger i oss upphov till sann vördnad och tillbedjan av Gud. Precis som en åskvigg ger Guds ord människan ljus och hopp. Alla de som tar emot blixten från Östern – Guds verk i de sista dagarna – kan vittna om detta.
Vid det här laget tror jag att ni alla har ett tydligt svar på frågan om vad ursprunget till Österns blixt är. Gud är Skaparen av himmel och jord och alla ting. Gud påbörjade sitt frälsningsverk eftersom människan var fördärvad av Satan. Gud önskar att alla människor i universum ska se hans gärningar, att alla trosriktningar ska bli en och tillbe Skaparen, och att alla de som verkligen söker Guds framträdande och följer hans fotspår ska uppnå renhet och förtjäna frälsning. Han kommer att föra dessa människor, som är förenliga med Guds vilja, in i riket för att vila med honom. Var och en av våra bröder och systrar som verkligen tror på Gud och ivrigt väntar på Herren Jesu återkomst bör därför lägga undan sina religiösa föreställningar och studera den sanna vägen. Lyssna inte på rykten och motsätt er inte blint den sanna vägen; det kommer att sluta i förlusten av Guds frälsning i de sista dagarna. Vi måste hålla takten med Guds verks steg, noga följa i Guds fotspår. Det är bara så vi slutligen kan uppnå Guds frälsning och föras av honom in i hans rike.
Vi är nu i de sista dagarna, profetiorna om Herrens återkomst har i princip uppfyllts och tusentals och åter tusentals fromma troende hoppas innerligt på Herren Jesu återkomst. Samtidigt har dock Österns blixt öppet vittnat om att Herren Jesus — det vill säga Allsmäktige Gud, de sista dagarnas inkarnation — redan har återvänt och utfört sitt domsverk med början i Guds hus. Framträdandet av Österns blixt har skakat hela den religiösa världen liksom alla dem som uppriktigt tror på Gud och törstar efter sanningen. Många människor bekräftar, genom att söka och utforska Allsmäktige Guds ord och verk, att Allsmäktige Gud är Herren Jesus som återvänt, och en efter en kommer de inför Allsmäktige Gud. Det har orsakat panik bland pastorer och äldste i den religiösa världen liksom inom KKP:s styre; de konspirerar tillsammans för att undertrycka och förbjuda Österns blixt. De fabricerar många rykten och fördömer och baktalar på ett rabiat sätt Österns blixt som kätteri. De gör allt de kan för att hindra och trakassera uppriktiga troende som vill söka och utforska Allsmäktige Guds framträdande och verk i de sista dagarna. Den historiska tragedin att den judiska religiösa världen förenade sig med den romerska makten för att på ett brutalt sätt förtrycka Herren Jesus utspelas på nytt. Åsikterna varierar om huruvida Österns blixt är Herren Jesu återkomst eller inte och huruvida den är Guds verk eller inte. Vissa människor följer den religiösa världens pastorer och äldste i deras förnekelse och fördömande, men det finns också några som tror att Österns blixt är relaterad till Bibelns profetia av Herren Jesus när han säger: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:27) De tror att den är relaterad till Människosonens ankomst i de sista dagarna. Så vad är egentligen ursprunget till Österns blixt? Är den Guds verk och vilken typ av hemligheter ruvar den på?
Alla som förstår Guds verk vet att det ständigt är nytt och oupphörligt i sin fortlöpande utveckling. I lagens tidsålder verkade exempelvis Gud genom Anden och utfärdade de lagar som skulle vägleda människans liv på jorden. Därefter, i nådens tidsålder, inkarnerades Gud och framträdde som Människosonen för att utföra sitt verk, bota de sjuka och driva ut demoner. Han utförde många underverk och uttryckte den här vägen: ”Omvänd er, för himmelriket är nära.” (Matt 4:17) Han spikades sedan upp på korset och fullbordade sitt verk med att återlösa hela mänskligheten. Men människor känner inte till Guds verk och har därutöver en arrogant satanisk natur, och de är alla mycket självgoda, rigida och envisa. De klamrar sig också fast vid föreställningar och idéer, till den grad att de till och med tröttnar på och hatar sanningen. Det är därför Gud måste lida den religiösa världens och de styrande makternas vildsinta hädelse, förföljelse och fördömande varje gång han utför ett nytt verk. De som sprider och vittnar om Guds nya verk kan också drabbas av alla slags anklagelser och nedsättande villkor, samt bli förföljda. Detta faktum är nedtecknat i Nya Testamentet: för att rädda människosläktet från faran av att bli bestraffad för att ha brutit mot lagar det inte kunde hålla inkarnerades Gud i Herren Jesu skepnad och inledde det återlösande verket i nådens tidsålder. När Herren Jesus utförde sitt verk i Judeen utförde han många underverk, botade de sjuka och drev ut demoner, skänkte människan ett överflöd av nåd och uttryckte många sanningar. Detta är tillräckligt för att bevisa att Herren Jesus var Gud själv och att han var den Messias israeliterna hade så längtat efter. Men de judiska översteprästerna, skriftlärde och fariseerna klamrade sig envist fast vid religiösa föreställningar och vägrade helt enkelt tro att Jesus var den Messias de hade längtat efter så länge. Tvärtom genomsökte de Bibeln för saker att använda mot Jesus, de förtalade, dömde och fördömde Herren Jesu verk som kätteri (se Apg 24:14) och Jesus själv som ”ledaren för nasareernas sekt” (se Apg 24:5). De lurade och hetsade det judiska folket att fördöma Herren Jesus och allierade sig med den romerska makten för att korsfästa honom. Det är därför hela den judiska nationen förolämpade Guds sinnelag och drabbades av en exempellös förgörelse. Det är uppenbart att något som fördöms och motarbetas av den religiösa världen och de som har makten inte nödvändigtvis är fel, att det är mycket troligt att det kommer från Gud och är Guds verk. När man därför undersöker huruvida något är Guds verk eller inte kan man inte göra en sådan bedömning utifrån om den religiösa världen och de som har makten erkänner eller accepterar den. Av alla gärningar som utfördes under lagens och nådens tidsålder kan vi alla se att huruvida något är Guds verk eller inte främst beror på om det som uttrycks på detta sätt utgör sanningen eller inte, om det är något som mänskligheten för närvarande absolut behöver eller inte, och om det är den Helige Andes verk eller inte. Endast på detta sätt kan man urskilja huruvida det till sitt väsen är Guds verk eller inte – det är av avgörande betydelse.
Mänsklighetens fördärv växer allt djupare i de sista dagarna. Människor är helt under sin sataniska, fördärvade naturs kontroll, de syndar ofta ofrivilligt, lever syndigt om dagen och biktar sig om natten – de lever i outhärdlig smärta. Mänskligheten blir alltmer avlägsen från Gud och dess hopp om att uppnå frälsning blir alltmer avlägset. För att rädda människan från denna svåra belägenhet av att synd och bikt, bikt och synd, så att de grundligt kan kasta av sig sina sataniska, fördärvade sinnelag liksom syndens begränsningar och bojor så att de renas och uppnår Guds frälsning, har Gud än en gång blivit kött för att uttrycka sanningen och döma den fördärvade mänskligheten, och han utför ett nytt stadium av verket för att fullständigt rena och rädda mänskligheten. Den här gången inkarnerades Gud i fjärran Östern – i Kina – där han framträder och utför sitt verk. Han har avslutat nådens tidsålder och inlett rikets tidsålder, han har fört med sig högre, mer överflödande sanningar än någonsin tidigare, han har avslöjat hemligheterna om alla Guds verk från världens skapelse och han har skänkt människan alla sanningar för att rena och rädda henne. De som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna har insett många sanningar utifrån de ord som Allsmäktige Gud talat, de har tydligt sett att Allsmäktige Gud – som uttrycker sanningen i de sista dagarna – verkligen är den återvände Herren Jesus, de har fått klara kunskaper om sin egen fördärvade natur och de bakomliggande orsakerna till sina synder, de har funnit vägen till att upplösa sina sataniska och fördärvade sinnelag och deras hjärtan är ljusa och klara. Genom att uppleva Guds ords dom, tuktan, prövningar och förädling, förändras ständigt deras livs sinnelag, de ser hoppet om frälsning och de har sann kunskap om Guds goda och heliga väsen samt hans rättfärdiga och okränkbara sinnelag. De har en mer praktisk förståelse och kunskap om vad Gud har och är, så som hans allmakt, visdom och auktoritet, och de kan alla erfara att deras tro på Gud inte längre är tom eller vag, utan snarare blir mer och mer verklig. De upplever verkligen Gud som så kär och ljuvlig, vilket ger upphov till ett gudfruktigt hjärta. De har utvecklat sann lydnad och omtanke om Gud, och de förstår alla tydligt att Allsmäktige Guds domsverk i de sista dagarna verkligen kan rena och rädda människan. I de sista dagarna är tiden för Allsmäktige Guds dömande och renande verk kort och det rör sig mycket snabbt, som en åskvigg. På bara drygt två korta decennier har Guds evangelium om riket spridit sig över hela det kinesiska fastlandet och format en grupp segrare. Nu expanderar evangeliet snabbt till alla länder, till alla världens hörn. Detta uppfyller Herren Jesu profetia till punkt och pricka: ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster, så skall också Människosonens ankomst vara.” (Matt 24:27) Icke desto mindre håller den religiösa världens pastorer och äldste envist fast vid religiösa föreställningar. När de ställs inför Guds nya verk, som strider mot människans föreställningar, underlåter de inte bara att söka eller utforska det, utan de viftar med Bibeln och jagar efter misstag som de kan använda mot Gud, dömer och fördömer hänsynslöst Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och baktalar Allsmäktige Guds kyrka som ”sekten Österns blixt” och som kätteri. Deras handlingar och gärningar är av samma slag som när de judiska översteprästerna, skriftlärda och fariseerna fördömde Herren Jesus. Det faktum att de så kan trotsa och angripa Guds verk i de sista dagarna, och hindra människor från att undersöka och följa i Guds fotspår och lyda Guds verk, gör inte det dem i sanning till nutida fariseer som trotsar och fördömer Kristus? Är inte kärnan i deras handlingar att de hatar sanningen och hädar mot den Helige Ande? Det rabiata fördömandet av Allsmäktige Guds framträdande och verk från den religiösa världens ledare uppfyller också helt Herren Jesu ord när han profeterade sin återkomst: ”Ty liksom blixten, som flammar till från en del under himlen och lyser till den andra, så skall också Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.” (Luk 17:24–25).
Om Allsmäktige Gud inte talade sitt ord och avslöjade hemligheter, då skulle vi aldrig förstå vad som verkligen menas med profetian ”Ty liksom blixten kommer från öster och skiner ända till väster”. Allsmäktige Gud säger: ”När alla människor lyssnar uppmärksamt, när allt är förnyat och återupplivat, när varje person underkastar sig Gud utan betänkligheter och är villig att axla Guds bördas tunga ansvar — det är då österns blixt ljungar och lyser upp allt från öst till väst och förfärar hela jorden med ankomsten av detta ljus. Och i detta ögonblick börjar Gud åter sitt nya liv. ... Det vill säga, i världens öster, från den stund då vittnesbördet om Gud själv börjar till dess han inleder sitt verk och till dess att det gudomliga börjar utöva suverän makt över hela jorden — detta är den lysande strålen från österns blixt som alltid har lyst ut till hela universum. När länderna på jorden blir Kristi rike är när hela universum är upplyst. Nu är den stund då österns blixt ljungar: den inkarnerade Guden börjar verka och talar dessutom direkt i gudomlighet. Man kan säga att när Gud börjar tala på jorden, det är då österns blixt ljungar. Mer exakt, när levande vatten strömmar från tronen — när yttrandena från tronen börjar — det är just då som de sju Andarnas yttranden formellt börjar” (”Kapitel 12” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Över hela universum utför jag mitt verk, och i öster väller dundrande skrällar oavbrutet fram, som ruskar om alla nationer och samfund. Det är min röst som har lett alla människor in i nuet. Jag skall låta alla människor erövras av min röst, falla in i denna ström och underkasta sig mig, för jag har sedan länge återtagit min härlighet från hela jorden och sänt ut den på nytt i öster. Vem längtar inte efter att se min härlighet? Vem väntar inte spänt på min återkomst? Vem törstar inte efter att jag ska visa mig igen? Vem längtar inte efter min ljuvlighet? Vem skulle inte vilja komma till ljuset? Vem skulle inte vilja skåda Kanaans rikedomar? Vem längtar inte efter Försonarens återkomst? Vem dyrkar inte den store Allsmäktige? Min röst skall spridas över hela jorden; jag vill, vänd mot mitt utvalda folk, tala fler ord till dem. Likt de mäktiga åskor som skakar berg och floder, säger jag mina ord till hela universum och till mänskligheten. Därför har orden i min mun blivit människans skatt, och alla människor vårdar mina ord. Blixten far från östern hela vägen till väst. Mina ord är sådana att människan ogärna vill ge upp dem och samtidigt tycker hon att de är obegripliga, men gläds desto mer åt dem alla. Som ett nyfött spädbarn är alla människor glada och upprymda, och firar min ankomst. Genom min röst skall jag föra alla människor till mig. Därefter skall jag formellt träda in i människorasen, så att de kommer att tillbe mig. Med den härlighet som jag utstrålar och orden i min mun, skall jag göra så att alla människor kommer inför mig och ser att blixten far från öster… Jag har för länge sedan uppstått, lämnat mänsklighetens mitt och sedan framträtt igen med ära bland människorna. Jag är den som tillbads under otaliga tidsåldrar före denna, och jag är också det spädbarn som övergavs av israeliterna för otaliga tidsåldrar sedan. Jag är dessutom denna tidsålders Allsmäktige Gud, full av härlighet! (”De sju åskorna mullrar – profeterar att evangeliet om riket skall spridas över hela universum” i ”Ordet framträder i köttet”). Vi kan se utifrån Allsmäktige Guds ord att Guds verk och ord i de sista dagarna är blixten som skiner från Östern. ”Blixten” är det stora ljuset, alltså Guds ord, Guds sätt att döma och straffa i de sista dagarna. Frasen ”kommer från öster” betyder att det kommer från Kina, och ”lyser ända till väster” betyder att det sprids till västvärlden. Till sist refererar ”Människosonens ankomst” till att Gud blir kött och först uppenbarar sig och inleder sitt verk i Östern, i Kina. Där fulländar han en grupp människor som verkligen känner Gud och de är segrarna som profeteras i Uppenbarelseboken. Genom dem sprids sedan de sista dagarnas evangelium till västvärlden, så att alla kan ta emot Guds frälsning i de sista dagarna. De här orden har nu uppfyllts – det är ett faktum som kan ses av alla! Blixten från Östern (Guds domsverk under de sista dagarna i Kina) kan låta oss ta emot all den kärlek och frälsning som Gud skänker till människan, kan låta oss känna Guds sanna ansikte och den ger i oss upphov till sann vördnad och tillbedjan av Gud. Precis som en åskvigg ger Guds ord människan ljus och hopp. Alla de som tar emot blixten från Östern – Guds verk i de sista dagarna – kan vittna om detta.
Vid det här laget tror jag att ni alla har ett tydligt svar på frågan om vad ursprunget till Österns blixt är. Gud är Skaparen av himmel och jord och alla ting. Gud påbörjade sitt frälsningsverk eftersom människan var fördärvad av Satan. Gud önskar att alla människor i universum ska se hans gärningar, att alla trosriktningar ska bli en och tillbe Skaparen, och att alla de som verkligen söker Guds framträdande och följer hans fotspår ska uppnå renhet och förtjäna frälsning. Han kommer att föra dessa människor, som är förenliga med Guds vilja, in i riket för att vila med honom. Var och en av våra bröder och systrar som verkligen tror på Gud och ivrigt väntar på Herren Jesu återkomst bör därför lägga undan sina religiösa föreställningar och studera den sanna vägen. Lyssna inte på rykten och motsätt er inte blint den sanna vägen; det kommer att sluta i förlusten av Guds frälsning i de sista dagarna. Vi måste hålla takten med Guds verks steg, noga följa i Guds fotspår. Det är bara så vi slutligen kan uppnå Guds frälsning och föras av honom in i hans rike.
8/07/2020
Vad är synd? Hur kan kristna göra sig fria från synd?
Herren Jesus sa: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh. 8:34-35). Herrens ord säger oss att om människor inte kan göra sig av med syndens bojor och fjättrar utan att fortsätter att begå synder, så är de syndens tjänare och kommer aldrig att träda in i Guds rike. När de läser detta avsnitt i Skriften kommer många trogna bröder och systrar att tänka på hur de syndar under dagen bara för att bekänna sina synder på kvällen; därför kommer de att oroa sig över att de lever i synd och inte kan träda in i Guds rike och de kommer att våndas i sina hjärtan. De tror på Herren, så varför kan de inte göra sig av med synden? Hur kan vi befria oss från syndens fjättrar? Vi ska nu samlas kring denna aspekt av sanningen.
Varför är vi oförmögna att göra oss av med synden i vår tro på Herren?
Beträffande frågan om varför vi, fast vi tror på Herren, ändå är oförmögna att göra oss av med synden, låt oss först läsa detta avsnitt av Guds ord: ”Även om människan må ha blivit återlöst och förlåten sina synder, så innebär det bara att Gud inte längre minns hennes överträdelser och inte behandlar henne i enlighet med hennes överträdelser. Men eftersom människan, som lever i en köttslig kropp, inte har blivit befriad från synd, kan hon bara fortsätta att synda och blotta sitt fördärvade sataniska sinnelag i all oändlighet. Det här är det liv människan lever — en oändlig kretsgång av att synda och bli förlåten. De flesta människor syndar på dagen bara för att sedan bekänna sina synder på kvällen. Så även om skuldoffret är evigt verksamt för människan kan det inte rädda henne från synden. Endast halva frälsningsverket har genomförts, för människan har fortfarande ett fördärvat sinnelag …” (”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord visar oss att fast vi har genomgått Herren Jesu återlösning och våra synder har blivit förlåtna, och fast vi efter att ha syndat ber, bekänner och ångrar oss inför Herren och Herren inte längre betraktar oss som syndare, så fortsätter vår syndfulla natur att existera; vi är fortfarande benägna att synda ofta, att blotta vårt fördärvade sinnelag och att leva i synd på dagen bara för att bekänna våra synder på kvällen. Till exempel när andra människor säger eller gör något som skadar våra egna intressen, så hatar vi dem; vi vet mycket väl att Gud älskar dem som är ärliga, men ändå ljuger och bedrar vi ofta i vårt eget intresse; när vi välsignas av Gud, tackar vi honom oupphörligt; när vi drabbas av olycka, börjar vi knorra över Gud och vi kanske till och med rasar mot Gud genom att öppet fara ut i smädelser mot honom. Således kan man se att fastän våra synder har blivit förlåtna, så har det fördärvade sinnelag som vi bär på inte blivit renat, för det som Herren Jesus utförde var korsfästelseverket och mänsklighetens återlösning, inte att helt och hållet rena och frälsa människan. Vi har blivit fördärvade av Satan i tusentals år och vårt sataniska sinnelag är djupt rotat i vår natur. Arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet, slughet, lögner, bedrägeri, avundsjuka tvister, illvilja, elakhet, sanningshat och fiendskap mot Gud – allt detta är mer oförsonligt än synden och kan få människor att direkt sätta sig upp mot Gud. Om vi inte tar itu med dessa grundorsaker, så kommer vi att synda i dag och synda även i morgon, totalt oförmögna att göra oss av med syndens bojor och tvång.
Hur kan kristna göra sig av med synden?
Hur kan vi då göra oss av med syndens bojor helt och hållet? Herren Jesus profeterade ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Och om någon människa hör mina ord och inte håller dem, dömer jag inte honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12:47–48).
Guds ord säger också: ”Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet”. (Förord till ”Ordet framträder i köttet”).
Guds ord säger oss att De sista dagarnas Gud ska återvända för att tala sina ord och utföra domens verk, varmed han slutgiltigt skingrar människans fördärvade sinnelag och räddar henne från synden. I dag har Herren Jesus återkommit i köttet som den inkarnerade Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud genomfört en etapp av sitt verk, nämligen domen som börjar i Guds hus. Han har uttryckt alla sanningar för att rentvå och frälsa mänskligheten, ryckt upp vår syndfulla natur med rötterna och fått oss att förstå sanningen, göra oss fria från synden, sluta att begå synd och sätta oss upp mot Gud och bli människor som lyder och vördar Gud; och då har vi sannerligen vunnits av Gud. Först när vi accepterar Allsmäktige Guds domsverk av de sista dagarna kommer vi att ha en chans att befria oss från vårt fördärvade sinnelag och bli rentvådda.
Hur rentvår och dömer Gud människan?
Hur genomför då Allsmäktige Gud av de sista dagarna domsverket som syftar till att rentvå och frälsa människan, så att människan kan befria sig från synden? Låt oss läsa ett annat avsnitt från Allsmäktige Guds ord. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom. Detta verk är domens verk som utförs av Gud” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”).
När det talas om domens verk tänker kanske en del människor: Är inte domen Guds fördömande? Hur kan man då ändå bli räddad av Gud? Att vi tänker på det viset beror på att vi inte känner till Guds domsverk i de sista dagarna. Guds ord säger oss att domens verk som utförs av Allsmäktige Gud i de sista dagarna huvudsakligen är ett uttryck för sanningen för att döma och rentvå människan, vilket genom uppenbarelsen av Guds ord får oss att känna igen vårt eget fördärvade sinnelag och skåda den objektiva sanningen om vårt fördärv i Satans händer. Guds ord är som ett tveeggat svärd; När vi läser Guds ord är det som om han dömer och blottställer oss ansikte mot ansikte och låter oss känna igen vårt eget fördärvade sinnelag, ett sinnelag som är arrogant, fåfängt, själviskt, tarvligt, falskt, slugt, girigt och ondskefullt. När vi till exempel börjar tro på Herren åtnjuter vi Herrens nåd, våra hjärtan fylls med frid och glädje och vi blir än mer ivriga att offra oss för honom, särskilt när vi har sett de välsignelser och löften som Herren gett oss. Vi missar aldrig en sammankomst och försummar inte att läsa Skriften; vi stöder ofta bröder och systrar som är svaga, och vi sprider evangeliet varhelst vi går, ihärdiga i vår hängivenhet och medmänsklighet, i förtröstan på att om vi offrar oss på detta sätt kommer Herren att tillförsäkra oss säkerhet och lugn och se till att vi till slut kommer att kunna inträda i himmelriket och vinna evigt liv. Men när vi drabbas av olycka, när Herren inte vakar över oss och skyddar oss, då ångrar vi hur vi förut offrade oss för Herren och vi börjar till och med att klandra Gud i våra hjärtan. När vi har accepterat Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna ser vi att han säger: ”Nuförtiden är de flesta människors tillstånd av detta slag: ’För att vinna välsignelser måste jag offra mig för Gud och betala ett pris till honom. För att vinna välsignelser måste jag överge allt för Gud; jag måste genomföra vad han har anförtrott mig med och utföra min plikt väl.’ Detta handlar framför allt om avsikten att bli välsignad; detta är ett exempel på att offra sig helt och hållet i syfte att vinna Guds belöningar, för att vinna kronan …” (”Hur du går Petrus väg” i Uppteckningar av Kristi tal). ”Människans relation till Gud är av rent och skärt egenintresse. Det är en relation mellan mottagaren och givaren av välsignelser. Det är kort sagt som relationen mellan anställd och arbetsgivare. Den anställda arbetar endast för att få den ersättning som arbetsgivaren ger. I en sådan relation finns ingen tillgivenhet, bara en överenskommelse. Där finns ingen som älskar och blir älskad, endast välgörenhet och nåd, där finns ingen förståelse, endast resignation och bedrägeri, där finns ingen förtrolighet, endast en avgrund som inte kan överbryggas” (”Människan kan endast bli räddad under Guds förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”).
Allsmäktige Guds ord träffar mitt i prick i fråga om att blottställa de felaktiga motiven och perspektiven i vår tro på Gud. Först när vi reflekterar över oss själva inser vi att vi inte arbetar hårt av kärlek till Gud och för att vi vill behaga honom; tvärtom uppoffrar vi oss i hopp om välsignelser och löften från Gud – vårt goda uppförande och våra goda handlingar är bara till för att nå våra egna mål. Vid sådana tillfällen ser vi hur självisk och tarvlig vår natur är. Vi lever efter den sataniska lagen: ”Var man rädde sig själv och djävulen tar den som blir sist”; allt vi gör är för vår egen vinning, och även när vi offrar oss lite i vår tro på Gud, gör vi också detta för att vinna fördelar och välsignelser av Gud. Vi vill byta några mindre uppoffringar mot stora välsignelser och vi söker vinna hundrafalt i detta liv och evigt liv i den kommande världen. Vi offrar oss inte alls för att göra vår plikt som skapade varelser och återgälda Guds kärlek. När våra egna avsikter och önskningar inte går i uppfyllelse, kan vi bli negativa, klaga, göra uppror mot Gud och sätta oss upp mot honom. När vi ser hur smutsiga och fördärvade vi är, att vi har förlorat både samvete och förnuft och är fullständigt olämpliga att ta emot Guds belöningar och välsignelser, känner vi ånger och självförebråelser i våra hjärtan. Vi avskyr oss själva och tvingas falla ned inför Gud och bekänna våra synder i hopp om att börja på nytt, villiga att offra oss för Gud utan att längre begära något i gengäld. Genom att uppleva Guds dom och tuktan kommer vi att se vårt eget sataniska sinnelag och vi ser att Gud avskyr människans synder. Vi ser att varhelst det finns smuts fäller Gud sin dom, och vi lär känna Guds heliga väsen och hans rättfärdiga, okränkbara sinnelag, och på detta sätt föds ett gudfruktigt hjärta i oss. Under ledning av Guds ord lär vi oss gradvis att förstå Guds vilja och krav, vi står stadigt som en skapad varelse för att utföra lite grand av människans plikter, det blir mindre och mindre av handel i vår relation till Gud, vårt förhållande till honom blir allt tätare, vårt fördärvade sinnelag genomgår en del förändringar och till sist tar vi i vårt sätt att leva skepnaden av en sann mänsklig varelse.
Att vi har kunnat ändra oss så som vi har gjort i dag är helt och hållet det resultat som åstadkommits i oss genom Allsmäktige Guds domsverk. Alla som har upplevt Allsmäktige Guds dom och tuktan i de sista dagarna och som verkligen älskar sanningen ser efter många år tydligt en förändring och skördar frukterna; i hjärtat kan de känna precis hur stor Guds kärlek till människan är och hur stor hans frälsning av människan är, och de kommer att kunna få en djup uppskattning av hur verkligt Guds verk är. De förnimmer att endast Guds dom och tuktan är den sannaste räddningen, och att endast genom att acceptera Allsmäktige Guds verk av de sista dagarna och uppleva Guds dom och tuktan kan de rentvås och bli förändrade – detta är den enda vägen på vilken vi kan befria oss från synden.
Rekommenderad: Uppryckandets hemlighet
Varför är vi oförmögna att göra oss av med synden i vår tro på Herren?
Beträffande frågan om varför vi, fast vi tror på Herren, ändå är oförmögna att göra oss av med synden, låt oss först läsa detta avsnitt av Guds ord: ”Även om människan må ha blivit återlöst och förlåten sina synder, så innebär det bara att Gud inte längre minns hennes överträdelser och inte behandlar henne i enlighet med hennes överträdelser. Men eftersom människan, som lever i en köttslig kropp, inte har blivit befriad från synd, kan hon bara fortsätta att synda och blotta sitt fördärvade sataniska sinnelag i all oändlighet. Det här är det liv människan lever — en oändlig kretsgång av att synda och bli förlåten. De flesta människor syndar på dagen bara för att sedan bekänna sina synder på kvällen. Så även om skuldoffret är evigt verksamt för människan kan det inte rädda henne från synden. Endast halva frälsningsverket har genomförts, för människan har fortfarande ett fördärvat sinnelag …” (”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord visar oss att fast vi har genomgått Herren Jesu återlösning och våra synder har blivit förlåtna, och fast vi efter att ha syndat ber, bekänner och ångrar oss inför Herren och Herren inte längre betraktar oss som syndare, så fortsätter vår syndfulla natur att existera; vi är fortfarande benägna att synda ofta, att blotta vårt fördärvade sinnelag och att leva i synd på dagen bara för att bekänna våra synder på kvällen. Till exempel när andra människor säger eller gör något som skadar våra egna intressen, så hatar vi dem; vi vet mycket väl att Gud älskar dem som är ärliga, men ändå ljuger och bedrar vi ofta i vårt eget intresse; när vi välsignas av Gud, tackar vi honom oupphörligt; när vi drabbas av olycka, börjar vi knorra över Gud och vi kanske till och med rasar mot Gud genom att öppet fara ut i smädelser mot honom. Således kan man se att fastän våra synder har blivit förlåtna, så har det fördärvade sinnelag som vi bär på inte blivit renat, för det som Herren Jesus utförde var korsfästelseverket och mänsklighetens återlösning, inte att helt och hållet rena och frälsa människan. Vi har blivit fördärvade av Satan i tusentals år och vårt sataniska sinnelag är djupt rotat i vår natur. Arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet, slughet, lögner, bedrägeri, avundsjuka tvister, illvilja, elakhet, sanningshat och fiendskap mot Gud – allt detta är mer oförsonligt än synden och kan få människor att direkt sätta sig upp mot Gud. Om vi inte tar itu med dessa grundorsaker, så kommer vi att synda i dag och synda även i morgon, totalt oförmögna att göra oss av med syndens bojor och tvång.
Hur kan kristna göra sig av med synden?
Hur kan vi då göra oss av med syndens bojor helt och hållet? Herren Jesus profeterade ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Och om någon människa hör mina ord och inte håller dem, dömer jag inte honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12:47–48).
Guds ord säger också: ”Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet”. (Förord till ”Ordet framträder i köttet”).
Guds ord säger oss att De sista dagarnas Gud ska återvända för att tala sina ord och utföra domens verk, varmed han slutgiltigt skingrar människans fördärvade sinnelag och räddar henne från synden. I dag har Herren Jesus återkommit i köttet som den inkarnerade Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud genomfört en etapp av sitt verk, nämligen domen som börjar i Guds hus. Han har uttryckt alla sanningar för att rentvå och frälsa mänskligheten, ryckt upp vår syndfulla natur med rötterna och fått oss att förstå sanningen, göra oss fria från synden, sluta att begå synd och sätta oss upp mot Gud och bli människor som lyder och vördar Gud; och då har vi sannerligen vunnits av Gud. Först när vi accepterar Allsmäktige Guds domsverk av de sista dagarna kommer vi att ha en chans att befria oss från vårt fördärvade sinnelag och bli rentvådda.
Hur rentvår och dömer Gud människan?
Hur genomför då Allsmäktige Gud av de sista dagarna domsverket som syftar till att rentvå och frälsa människan, så att människan kan befria sig från synden? Låt oss läsa ett annat avsnitt från Allsmäktige Guds ord. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom. Detta verk är domens verk som utförs av Gud” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”).
När det talas om domens verk tänker kanske en del människor: Är inte domen Guds fördömande? Hur kan man då ändå bli räddad av Gud? Att vi tänker på det viset beror på att vi inte känner till Guds domsverk i de sista dagarna. Guds ord säger oss att domens verk som utförs av Allsmäktige Gud i de sista dagarna huvudsakligen är ett uttryck för sanningen för att döma och rentvå människan, vilket genom uppenbarelsen av Guds ord får oss att känna igen vårt eget fördärvade sinnelag och skåda den objektiva sanningen om vårt fördärv i Satans händer. Guds ord är som ett tveeggat svärd; När vi läser Guds ord är det som om han dömer och blottställer oss ansikte mot ansikte och låter oss känna igen vårt eget fördärvade sinnelag, ett sinnelag som är arrogant, fåfängt, själviskt, tarvligt, falskt, slugt, girigt och ondskefullt. När vi till exempel börjar tro på Herren åtnjuter vi Herrens nåd, våra hjärtan fylls med frid och glädje och vi blir än mer ivriga att offra oss för honom, särskilt när vi har sett de välsignelser och löften som Herren gett oss. Vi missar aldrig en sammankomst och försummar inte att läsa Skriften; vi stöder ofta bröder och systrar som är svaga, och vi sprider evangeliet varhelst vi går, ihärdiga i vår hängivenhet och medmänsklighet, i förtröstan på att om vi offrar oss på detta sätt kommer Herren att tillförsäkra oss säkerhet och lugn och se till att vi till slut kommer att kunna inträda i himmelriket och vinna evigt liv. Men när vi drabbas av olycka, när Herren inte vakar över oss och skyddar oss, då ångrar vi hur vi förut offrade oss för Herren och vi börjar till och med att klandra Gud i våra hjärtan. När vi har accepterat Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna ser vi att han säger: ”Nuförtiden är de flesta människors tillstånd av detta slag: ’För att vinna välsignelser måste jag offra mig för Gud och betala ett pris till honom. För att vinna välsignelser måste jag överge allt för Gud; jag måste genomföra vad han har anförtrott mig med och utföra min plikt väl.’ Detta handlar framför allt om avsikten att bli välsignad; detta är ett exempel på att offra sig helt och hållet i syfte att vinna Guds belöningar, för att vinna kronan …” (”Hur du går Petrus väg” i Uppteckningar av Kristi tal). ”Människans relation till Gud är av rent och skärt egenintresse. Det är en relation mellan mottagaren och givaren av välsignelser. Det är kort sagt som relationen mellan anställd och arbetsgivare. Den anställda arbetar endast för att få den ersättning som arbetsgivaren ger. I en sådan relation finns ingen tillgivenhet, bara en överenskommelse. Där finns ingen som älskar och blir älskad, endast välgörenhet och nåd, där finns ingen förståelse, endast resignation och bedrägeri, där finns ingen förtrolighet, endast en avgrund som inte kan överbryggas” (”Människan kan endast bli räddad under Guds förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”).
Allsmäktige Guds ord träffar mitt i prick i fråga om att blottställa de felaktiga motiven och perspektiven i vår tro på Gud. Först när vi reflekterar över oss själva inser vi att vi inte arbetar hårt av kärlek till Gud och för att vi vill behaga honom; tvärtom uppoffrar vi oss i hopp om välsignelser och löften från Gud – vårt goda uppförande och våra goda handlingar är bara till för att nå våra egna mål. Vid sådana tillfällen ser vi hur självisk och tarvlig vår natur är. Vi lever efter den sataniska lagen: ”Var man rädde sig själv och djävulen tar den som blir sist”; allt vi gör är för vår egen vinning, och även när vi offrar oss lite i vår tro på Gud, gör vi också detta för att vinna fördelar och välsignelser av Gud. Vi vill byta några mindre uppoffringar mot stora välsignelser och vi söker vinna hundrafalt i detta liv och evigt liv i den kommande världen. Vi offrar oss inte alls för att göra vår plikt som skapade varelser och återgälda Guds kärlek. När våra egna avsikter och önskningar inte går i uppfyllelse, kan vi bli negativa, klaga, göra uppror mot Gud och sätta oss upp mot honom. När vi ser hur smutsiga och fördärvade vi är, att vi har förlorat både samvete och förnuft och är fullständigt olämpliga att ta emot Guds belöningar och välsignelser, känner vi ånger och självförebråelser i våra hjärtan. Vi avskyr oss själva och tvingas falla ned inför Gud och bekänna våra synder i hopp om att börja på nytt, villiga att offra oss för Gud utan att längre begära något i gengäld. Genom att uppleva Guds dom och tuktan kommer vi att se vårt eget sataniska sinnelag och vi ser att Gud avskyr människans synder. Vi ser att varhelst det finns smuts fäller Gud sin dom, och vi lär känna Guds heliga väsen och hans rättfärdiga, okränkbara sinnelag, och på detta sätt föds ett gudfruktigt hjärta i oss. Under ledning av Guds ord lär vi oss gradvis att förstå Guds vilja och krav, vi står stadigt som en skapad varelse för att utföra lite grand av människans plikter, det blir mindre och mindre av handel i vår relation till Gud, vårt förhållande till honom blir allt tätare, vårt fördärvade sinnelag genomgår en del förändringar och till sist tar vi i vårt sätt att leva skepnaden av en sann mänsklig varelse.
Att vi har kunnat ändra oss så som vi har gjort i dag är helt och hållet det resultat som åstadkommits i oss genom Allsmäktige Guds domsverk. Alla som har upplevt Allsmäktige Guds dom och tuktan i de sista dagarna och som verkligen älskar sanningen ser efter många år tydligt en förändring och skördar frukterna; i hjärtat kan de känna precis hur stor Guds kärlek till människan är och hur stor hans frälsning av människan är, och de kommer att kunna få en djup uppskattning av hur verkligt Guds verk är. De förnimmer att endast Guds dom och tuktan är den sannaste räddningen, och att endast genom att acceptera Allsmäktige Guds verk av de sista dagarna och uppleva Guds dom och tuktan kan de rentvås och bli förändrade – detta är den enda vägen på vilken vi kan befria oss från synden.
Rekommenderad: Uppryckandets hemlighet
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)