Sök uppriktigt sanningen om allt som händer dig, så kommer Gud säkerligen att upplysa dig

Många saker händer med oss i verkligheten, vissa saker överraskar oss ofta och går också utöver vår fantasi. När vi känner att vi inte kan hantera det kommer vi att känna oss svaga och negativa. Då måste vi komma inför Gud för att be och söka. Endast när vi förstår Guds vilja kan vi veta hur vi ska praktisera för att tillfredsställa Gud. Även om vi inte förstår Guds vilja, kan vi inte klaga över Gud eller synda med våra läppar, då det skulle vara att förolämpa Gud.

Kyrkokör - ”Rikets hymn: Riket sänker sig ner över världen” Höjdpunkter 2: Att fira Guds ankomst

Den gripande hymnen till riket har genljudit och förkunnat Guds ankomst bland människorna för hela universum! Guds rike har kommit! Alla människor jublar, allting gläds! Överallt i himlarna fylls allt till brädden av fröjd. Vilka fängslande glädjescener är inte dessa? Vem av alla människor, som lever i smärta och har uthärdat tusentals år av Satans fördärv, längtar inte — suktar inte — efter Guds ankomst?

Allsmäktige Guds ord - ”Gud själv, den unike III Guds auktoritet (II)” (utdrag 3)

 

Allsmäktige Guds ord - ”Gud själv, den unike III Guds auktoritet (II)” (utdrag 3)

Österns Blixt, Allsmäktige Guds Kyrka, skapades på grund av Allsmäktige Guds framträdande och verk, Herren Jesu andra ankomst, Kristus av de sista dagarna. Den består av dem som accepterar Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna och är erövrade och frälste av hans ord. Den grundades helt av Allsmäktige Gud själv och leds av honom som Herden. Den skapades absolut inte av en person. Kristus är sanningen, vägen och livet. Guds får hör Guds röst. Så länge du läser Allsmäktige Guds ord, kommer du att se att Gud har framträtt.

Läs mer:  Guds ord idag

Bilaga: Att skåda Guds framträdande i hans dom och tuktan

I likhet med hundratals miljoner andra efterföljare till Herren Jesus Kristus håller vi fast vid lagarna och buden i Bibeln, åtnjuter den rikliga nåden från Herren Jesus Kristus och samlas, ber, lovsjunger och tjänar i Herren Jesu Kristi namn – och allt detta gör vi under Herrens omsorg och beskydd. Vi är ofta svaga och ofta starka. Vi tror att alla våra handlingar överensstämmer med Herrens undervisning. Därav följer naturligt att vi också tror att vi vandrar lydnadens väg till den himmelske Faderns vilja. Vi längtar efter Herren Jesu återkomst, efter Herren Jesu ärofyllda ankomst, efter slutet på vårt liv på jorden, efter rikets framträdande och efter allt som förutsades i Uppenbarelseboken: Herren kommer och för med sig en katastrof och belönar de goda och bestraffar de onda och tar med sig alla som följer honom och välkomnar hans återkomst upp i luften för att möta honom. Varje gång vi tänker på det kan vi inte undgå att gripas av sinnesrörelse. Vi är tacksamma över att vara födda under de sista dagarna och vi har turen att bevittna Herrens ankomst. Även om vi har blivit utsatta för förföljelse är det i utbyte mot ”en mycket mer överträffande och evig tyngd av härlighet”; en sådan välsignelse det är! All denna längtan och nåden som är given av Gud gör att vi ofta håller oss nyktra i bön och att vi samlas oftare. Kanske kommer Herren plötsligt nästa år, kanske imorgon eller kanske ännu tidigare när människan inte förväntar sig det, och uppenbarar sig i en grupp av människor som har väntat uppmärksamt på honom. Vi konkurrerar alla med varandra, ingen vill hamna efter, för att bli den första grupp som skådar Herrens ankomst, för att bli en av dem som blir uppryckta. Vi har gett allt, oavsett priset, för att den här dagen ska komma. Vissa har gett upp sina arbeten, en del har övergett sina familjer, några har avstått från äktenskap och somliga har till och med skänkt alla sina besparingar. En sådan osjälvisk hängivenhet! En sådan uppriktighet och lojalitet måste till och med överträffa helgonen i forna tider! Då Herren skänker sin nåd till den han önskar och har förbarmande med den han vill, tror vi att vår hängivenhet och våra offer redan har skådats av hans ögon. På samma sätt har våra uppriktiga böner redan nått hans öron och vi litar på att Gud kommer att belöna oss för vår hängivenhet. Dessutom hade Gud varit nådig mot oss innan han skapade världen och de välsignelser och löften han har gett till oss kan ingen ta ifrån oss. Vi planerar alla för framtiden och utgår från att vår hängivenhet och våra offer är förhandlingsobjekt eller förråd till vårt uppryckande i luften för att möta Herren. Förutom det placerar vi oss själva, utan minsta tvekan, på den framtida tronen där vi styr över alla länder och folk eller regerar som kungar. Allt detta ser vi som ett givet faktum, som något vi kan förvänta oss.

Vi föraktar alla dem som är emot Herren Jesus. I slutänden kommer de alla att förintas. Vem sa åt dem att inte tro att Herren Jesus är frälsaren? Det händer naturligtvis att vi lär oss av Herren Jesus och är medlidsamma med världen, för människor förstår inte så vi bör vara toleranta och förlåtande mot dem. Allt vi gör sker i enlighet med Bibelns ord, för allt som inte överensstämmer med Bibeln är irrlära och kätteri. En sådan slags tro är djupt rotad i sinnet hos var och en av oss. Vår Herre finns i Bibeln och om vi inte avviker från Bibeln så skall vi inte avvika från Herren. Om vi står fast vid den principen skall vi bli frälsta. Vi sporrar varandra och stödjer varandra, och varje gång vi samlas hoppas vi att allt vi säger och gör är i enlighet med Herrens vilja och kan godtas av Herren. Trots den skarpa fientligheten i vår omgivning är våra hjärtan fyllda med glädje. När vi tänker på de välsignelser som är så nära inom räckhåll, finns det då inget som vi inte kan försaka? Finns det inget som vi inte klarar att skilja oss från? Allt detta är underförstått och allt detta betraktas av Guds ögon. Vi, det lilla antal av de behövande som har blivit upplyfta från dynghögen, är likadana som alla vanliga anhängare till Herren Jesus: Vi drömmer om att bli uppryckta och om att bli välsignade och om att regera över alla länder. Vårt fördärv är blottlagt i Guds ögon och våra önskningar och begär är fördömda i Guds ögon. Ändå sker det hela så obemärkt, så rationellt, och ingen av oss undrar om vår längtan är rätt, än mindre tvivlar någon av oss på riktigheten i allt som vi håller fast vid. Vem känner Guds vilja? Vi vet inte att vi ska söka eller utforska eller ens engagera oss i den väg som människan vandrar. För vi bryr oss bara om huruvida vi kan bli upplyfta, huruvida vi kan bli välsignade, huruvida det finns en plats för oss i himmelriket och huruvida vi ska få ta del av vattnet i livets flod och frukten på livets träd. Tror vi inte på Herren och är hans efterföljare i syfte att erhålla allt detta? Våra synder har blivit förlåtna, vi har ångrat oss, vi har druckit den bittra kalken med vin och vi har tagit korset på vår rygg. Vem kan säga att det pris vi har betalat inte kommer att godtas av Herren? Vem kan säga att vi inte har förberett tillräckligt med olja? Vi vill inte vara de oförståndiga jungfrurna eller en av dem som lämnas kvar. Dessutom ber vi ofta och ber Herren att hindra oss från att bli lurade av falska Kristus, för det står i Bibeln att ”Så om någon människa säger till er: ’Se, här är Kristus’ eller ’Där är Kristus’, tro det inte. För det skall uppstå falska kristus och falska profeter, och de skall göra stora tecken och under, så att de, om möjligt, skall bedra de mest utvalda” (Matteus 24:23-24). Vi har alla memorerat dessa verser, vi kan dem framlänges och baklänges och vi betraktar dem som en värdefull skatt, som liv, och som referenserna för vårt uppryckande och vår frälsning …

I tusentals år har de levande gått bort och tagit med sig sin längtan och sina drömmar, och ingen vet egentligen om de har farit till himmelriket. De döda återvänder och de har glömt alla historier som en gång utspelade sig och fortsätter följa förfädernas undervisning och vägar. Så allt eftersom åren går och dagarna förflyter är det ingen som vet om vår Herre Jesus, vår Gud, verkligen godtar allt som vi gör. Vi ser bara fram emot ett resultat och spekulerar i allt som ska ske. Under tiden har Gud tigit och aldrig framträtt för oss eller talat till oss. Och därför bedömer vi egensinnigt Guds vilja och sinnelag enligt Bibeln och tecknen. Vi har vant oss vid Guds tystnad. Vi har vant oss vid att värdera rätt och fel i vårt beteende med hjälp av vårt eget sätt att tänka. Vi har vant oss vid att använda vår kunskap, våra föreställningar och vår etik och moral för att ersätta Guds krav på oss. Vi har vant oss vid att njuta av Guds nåd. Vi har vant oss vid att Gud ger stöd när än vi behöver. Vi har vant oss vid att sträcka fram våra händer till Gud för att få allt och vid att kommendera Gud. Vi har också vant oss vid att följa en dogm och inte uppmärksamma hur den Helige Ande leder oss. Dessutom har vi vant oss vid dagar då vi är vår egen herre. Vi tror på en sådan här Gud, som vi aldrig har mött. Frågor om hur hans sinnelag är, hur hans ägodelar eller vara är, hur hans avbild är, huruvida vi ska känna igen honom eller inte när han kommer, och så vidare – ingen av dessa är viktiga. Det viktiga är att han finns i våra hjärtan, att vi alla väntar på honom och att vi kan föreställa oss hur han är. Vi uppskattar vår tro och värdesätter vår andlighet. Vi betraktar allting som dynga och trampar allt under fötterna. Eftersom vi är den ärorika Herrens efterföljare kan inget hejda våra steg när vi följer Herren, oavsett hur lång och besvärlig resan är, oavsett vilka svårigheter och faror som drabbar oss. ”En flod med livets vatten, klar som kristall, som går ut från Guds och Lammets tron. På båda sidor av floden stod livets träd, som gav tolv sorters frukter, och det bar frukt varje månad, och trädens löv var till för att hela folken. Och det skall inte längre finnas någon förbannelse, utan Guds och Lammets tron skall finnas inuti den, och hans tjänare skall tjäna honom. Och de skall se hans ansikte och hans namn skall finnas på deras pannor. Och där skall det inte finnas någon natt, och de behöver inte något vaxljus, och inte heller solens ljus, för Herren Gud ger dem ljus, och de skall härska i evigheters evighet” (Uppenbarelseboken 22:1 - 5). Varje gång vi sjunger de orden fylls våra hjärtan till brädden av en vidunderlig glädje och tillfredsställelse och tårarna strömmar nerför våra kinder. Herren vare tack för att han väljer oss, Herren vare tack för sin nåd. Han har skänkt oss hundrafalt nu i denna tid, har gett oss evigt liv i den värld som kommer och om han bad oss att dö nu skulle vi göra det utan att klaga det minsta. Herre! Skynda dig och kom! Dröj inte en minut längre, för vi längtar desperat efter dig och har försakat allt för dig.

Gud tiger och har aldrig visat sig för oss, men hans verk har aldrig upphört. Han ser på alla länder och styr över allt och lägger märke till människans alla ord och gärningar. Han utför sin förvaltning stegvis enligt sin plan. Den fortskrider stilla, utan dramatiska effekter, men hans fotsteg kommer ständigt närmare mänskligheten och hans domarsäte breds ut i universum med ljusets hastighet och följs direkt av att hans tron sänks ner till oss. En sådan majestätisk scen det är, en sådan storslagen och högtidlig tablå. Som en duva och ett rytande lejon kommer Anden till oss alla. Han är vis, han är rättfärdig och majestätisk, han kommer till oss stilla, i besittning av auktoritet och fylld med kärlek och medlidande. Ingen lägger märke till hans ankomst, ingen välkomnar hans ankomst och ingen vet heller allt som han kommer att göra. Människans liv förblir oförändrat, hennes hjärta är det samma och dagarna fortlöper som vanligt. Gud lever bland oss som en vanlig människa, som en mycket oansenlig efterföljare och en vanlig troende. Han har sina egna förehavanden, sina egna mål och han har dessutom en gudomlighet som vanliga människor inte besitter. Ingen har upptäckt hans gudomlighet och ingen har uppfattat skillnaden mellan hans substans och människans. Vi lever tillsammans med honom, otvungna och orädda, för vi ser honom inte som någonting annat än en oansenlig troende. Han följer alla våra rörelser, och alla våra tankar och idéer är blottlagda inför honom. Ingen intresserar sig för hans existens, ingen har någon uppfattning om hans funktion och ingen har heller några misstankar om vem han är. Vi fortsätter helt enkelt med våra förehavanden, som om han inte hade något med oss att göra…

Som av en händelse uttalar den Helige Ande ett textavsnitt ”genom” honom och även om det känns väldigt oväntat så erkänner vi det som ett yttrande av Gud och accepterar det villigt från Gud. Det beror på att vi bör acceptera dessa ord och inte kan förneka dem, oavsett vem som uttalar dem, så länge de kommer från den Helige Ande. Nästa yttrande skulle kunna komma genom mig, det skulle kunna komma genom dig eller det skulle kunna komma genom honom. Oavsett vem det är, så är allting Guds nåd. Men oavsett vem den personen är bör vi inte tillbe denna, för oavsett allt annat kan den personen omöjligen vara Gud. Vi kan på inga villkor utse en vanlig människa som denna till att vara vår Gud. Vår Gud är så stor och ärofull. Hur skulle han kunna representeras av någon så oansenlig? Dessutom väntar vi alla på Guds ankomst som ska föra oss tillbaka till himmelriket, och hur kan då någon så oansenlig vara kvalificerad för en så viktig och krävande uppgift? Om Herren kommer tillbaka måste det vara på ett vitt moln, synlig för alla. Så ärofullt det kommer att bli! Hur skulle han stilla kunna dölja sig bland en vanlig grupp människor?

Och ändå är det denna vanliga person, dold bland människor, som uträttar det nya verket med att frälsa oss. Han klargör inget för oss och berättar inte heller för oss varför han har kommit. Han uträttar bara det verk han avser att göra, stegvis och enligt sin plan. Hans ord och yttranden blir allt mer frekventa. Från att trösta, förmana, påminna och varna till att förebrå och fostra. Från en ton som är vänlig och mild till ord som är häftiga och majestätiska – alla ingjuter de medlidande och bävan i människan. Allt han säger når in till de hemligheter som är dolda djupt inom oss, hans ord plågar våra hjärtan, plågar vår ande och gör oss skamsna och förödmjukade. Vi börjar undra om Gud i den personens hjärta verkligen älskar oss och vad exakt han har för avsikt att göra. Kanske vi bara kan bli uppryckta efter att ha genomlidit en sådan smärta? I våra huvuden gör vi beräkningar … om det slutmål som skall komma och om vårt framtida öde. Ändå är det ingen av oss som tror att Gud har antagit kött och verkar bland oss. Trots att han har varit med oss så länge, trots att han redan har talat så många ord till oss, ansikte mot ansikte, är vi fortfarande ovilliga att acceptera någon så vanlig som vår framtids Gud, än mindre är vi villiga att överlåta kontrollen över vår framtid och vårt öde till någon så oansenlig. Av honom åtnjuter vi en evig tillgång till levande vatten och tack vare honom lever vi ansikte mot ansikte med Gud. Vi är bara tacksamma för nåden från Herren Jesus i himlen och har aldrig lagt märke till känslorna hos denna vanliga person som besitter gudomlighet. Han fortsätter ödmjukt att utföra sitt verk, dold i köttet, och ger uttryck för sitt hjärtas röst, till synes opåverkad av mänsklighetens avvisande av honom, och han förlåter tydligen alltid människans barnslighet och okunnighet, och är evigt tålmodig med människans vanvördighet gentemot honom.

Utan vår vetskap har denna oansenliga man steg för steg lett oss in i Guds verk. Vi genomgår otaliga prövningar, är underkastade oräkneliga tillrättavisningar och prövas av döden. Vi lär om Guds rättfärdiga och majestätiska sinnelag, åtnjuter också hans kärlek och medlidande, börjar uppskatta Guds väldiga makt och vishet, bevittna Guds skönhet och skåda Guds ivriga önskan att frälsa människan. Genom orden från denna vanliga människa börjar vi lära känna Guds sinnelag och substans, börjar vi förstå Guds vilja, börjar vi lära känna människans natur och substans och se frälsningens och fulländningens väg. Hans ord får oss att ”dö” och får oss att återigen ”födas på nytt”. Hans ord ger oss tröst men gör oss också förkrossade av skuld med en känsla av tacksamhetsskuld. Hans ord skänker oss glädje och frid, men även stor smärta. Ibland är vi som lamm till slakt i hans händer, ibland är vi som hans ögonsten och får åtnjuta hans kärlek och tillgivenhet, ibland är vi som hans fiende, brända till aska av vreden i hans blick. Vi är den mänsklighet som räddats av honom, vi är maskar inför hans blick och vi är de förlorade fåren som han tänker på att återfinna dag och natt. Han är barmhärtig mot oss, han föraktar oss, han upphöjer oss, han tröstar och förmanar oss, han vägleder oss, han upplyser oss, han tillrättavisar och fostrar oss och han till och med förbannar oss. Han oroar sig för oss natt och dag, han skyddar och värnar om oss natt och dag, han viker aldrig från vår sida och han ägnar oss all sin omsorg och betalar vilket pris som helst för oss. Bland orden från detta lilla och oansenliga kött har vi åtnjutit Gud i sin helhet och skådat den slutmål som Gud har skänkt åt oss. Ändå smyger sig fåfänga in i våra hjärtan och vi är fortfarande ovilliga att aktivt godta en person som denna som vår Gud. Även om han har gett oss så mycket manna, så mycket att glädjas åt kan inget av detta ta över Herrens plats i våra hjärtan. Det är bara med stor ovilja som vi visar vår aktning för den personens särskilda identitet och status. Om han inte talar tydligt för att få oss att inse att han är Gud så kommer vi aldrig själva att erkänna honom som den Gud som snart ska komma och ändå har verkat bland oss så länge.

Gud fortsätter att yttra sig och använder olika metoder och perspektiv för att förmana oss till vad vi ska göra och han ger uttryck åt sitt hjärtas röst. Hans ord bär livskraft och visar vilken väg vi ska gå och låter oss förstå vad sanningen är. Vi börjar lockas av hans ord, vi kommer att fokusera på hans ton och sätt att tala och börjar undermedvetet intressera oss för hjärtats röst hos denna oansenliga person. Han gör gedigna ansträngningar för oss, mister sömn och aptit för oss, gråter för oss, suckar för oss, stönar i sjukdom för oss, utstår förödmjukelser för vårt slutmål och vår frälsnings skull, och hans hjärta blöder och fäller tårar för vår känslolöshet och upproriskhet. Ett sådant vara och sådana ägodelar som hans är bortom en vanlig person och det kan inte besittas eller uppnås av någon av de fördärvade. Han har en tolerans och ett tålamod som ingen vanlig människa besitter, och ingen skapad varelse besitter hans kärlek. Ingen förutom honom kan känna till alla våra tankar, ha ett sådant grepp om vår natur och substans, döma mänsklighetens upproriskhet och fördärv eller tala till oss och verka bland oss på det viset å Gud i himlens vägnar. Ingen förutom han kan besitta Guds auktoritet, vishet och värdighet. Guds sinnelag och det han har och är utgår i sin helhet från honom. Ingen utom honom kan visa oss vägen och ge oss ljus. Ingen utom honom kan avslöja de mysterier som inte Gud har röjt från skapelsen fram till idag. Ingen utom honom kan rädda oss från Satans slaveri och vårt fördärvade sinnelag. Han representerar Gud och ger uttryck åt Guds hjärtas röst, Guds förmaningar och Guds dömande ord till hela mänskligheten. Han har inlett en ny tidsålder, en ny era och kommit med en ny himmel och jord, ett nytt verk och han har fört med sig hopp till oss och avslutat det liv vi levde i vaghet och låtit oss att fullt ut skåda frälsningens väg. Han har erövrat hela vår varelse och vunnit våra hjärtan. Från den stunden har våra sinnen blivit medvetna och vår ande tycks bli upplivas: Denna vanliga, oansenliga person som lever bland oss och som sedan länge har blivit avvisad av oss – är han inte den Herre Jesus som ständigt finns i våra tankar och som vi längtar efter dag och natt? Det är han! Det är verkligen han! Han är vår Gud! Han är vägen, sanningen och livet! Han har låtit oss leva igen, se ljuset och har hindrat våra hjärtan från att komma på villovägar. Vi har återvänt till Guds hem, vi har återvänt inför hans tron, vi befinner oss ansikte mot ansikte med honom, vi har bevittnat hans anlete och har sett vägen framåt. Då har våra hjärtan varit fullständigt erövrade av honom. Vi tvekar inte längre om vem han är och motsätter oss inte längre hans verk och ord, utan faller fullständigt ner inför honom. Vi vill inget hellre än att följa Guds fotspår under resten av våra liv och bli fulländade av honom och återgälda hans nåd och återgälda hans kärlek till oss och lyda hans iscensättningar och arrangemang, och samarbeta med hans verk och göra allt vi kan för att fullfölja det han anförtror oss.

Att bli erövrad av Gud är som en kampsportstävling.

Alla Guds ord slår mot vår dödliga punkt och gör oss sorgsna och rädda. Han avslöjar våra föreställningar, avslöjar våra fantasier och avslöjar vårt fördärvade sinnelag. I allt det vi säger och gör och i alla våra tankar och idéer avslöjas vår natur och substans av hans ord, och gör oss förödmjukade och darrande av rädsla. Han berättar för oss, en efter en, om alla våra handlingar, våra syften och föresatser, och till och med det fördärvade sinnelag som vi själva aldrig har upptäckt, och får oss att känna oss blottställda i all vår bedrövliga bristfällighet och, än mer, fullständigt övertygade. Han dömer oss för vårt motstånd mot honom, tuktar oss för vår hädelse och vårt fördömande av honom och får oss att känna att vi är värdelösa i hans ögon och att vi är den levande Satan. Våra förhoppningar är krossade, vi vågar inte längre ställa några orimliga krav eller försöka något med honom och till och med våra drömmar försvinner över en natt. Det är ett faktum som ingen av oss kan föreställa sig och som ingen av oss kan acceptera. För en stund råkar våra sinnen ur balans och vi vet inte hur vi ska fortsätta vägen fram, vet inte hur vi ska fortsätta i det vi tror på. Det verkar som att vår tro har hamnat på ruta ett igen och att vi aldrig har mött och bekantat oss med Herren Jesus. Allt vi ser gör oss förbryllade och får oss att känna att vi har hamnat på drift. Vi är bestörta, vi är besvikna och djupast i våra hjärtan finns en outhärdlig ilska och skam. Vi försöker få utlopp för den, försöker hitta en väg ut och än mer försöker vi fortsätta vänta på vår frälsare Jesus och utgjuta våra hjärtan till honom. Även om det händer att vi varken är högmodiga eller ödmjuka på ytan plågas vi inombords av en känsla av förlust som aldrig förr. Även om vi ibland kan verka ovanligt lugna på ytan utstår vi ett stormigt hav inombords. Hans dom och tuktan har tagit ifrån oss alla våra förhoppningar och drömmar, har lämnat oss utan våra orimliga önskningar, ovilliga att tro att han är vår frälsare med förmåga att rädda oss. Hans dom och tuktan har öppnat en djup avgrund mellan honom och oss och ingen är beredd att korsa den. Hans dom och tuktan är den första gången vi drabbas av en sådan kraftig motgång och en sådan stor förödmjukelse. Hans dom och tuktan har fått oss att verkligen uppskatta Guds ära och intolerans mot människans brott, och jämfört med det är vi så oansenliga och orena. Hans dom och tuktan har fått oss att för första gången inse hur arroganta och uppblåsta vi är och att människan aldrig kommer att bli Guds jämlike eller likställd med Gud. Hans dom och tuktan har fått oss att längta efter att inte längre leva med ett så fördärvat sinnelag och har fått oss att längta efter att bli av med en sådan natur och substans så snart som möjligt och inte längre vara avskydda av honom och motbjudande för honom. Hans dom och tuktan har gjort oss villiga att lyda hans ord och inte längre redo att göra uppror mot hans iscensättningar och arrangemang. Hans dom och tuktan har åter gett oss en längtan efter att söka livet och gjort att vi glatt accepterar honom som vår frälsare. … Vi har vandrat ut ur erövringens verk, klivit ut ur helvetet, klivit ut ur dödsskuggans dal. … Allsmäktige Gud har vunnit oss, denna grupp människor! Han har triumferat över Satan och besegrat alla sina fiender!

Vi är bara en grupp vanliga människor som besitter ett fördärvat sataniskt sinnelag, vi är de som Gud utvalde före tidernas begynnelse, och vi är de behövande som Gud har lyft upp från dynghögen. En gång avvisade och fördömde vi Gud, men nu har vi blivit erövrade av honom. Vi har fått liv och fått det eviga livets väg av Gud. Var vi än befinner oss på jorden, oavsett förföljelse och vedermöda, kan vi inte vara utan frälsningen från Allsmäktige Gud. För han är vår skapare och vår enda försoning!

Guds kärlek tränger fram som vattnet ur en källa och ges till dig och till mig och till honom och till alla dem som uppriktigt söker sanningen och inväntar Guds framträdande.

På samma sätt som månen alltid följer solen upphör aldrig Guds verk utan det utförs på dig, på mig, på honom och på alla dem som följer Guds fotspår och godtar Guds dom och tuktan.

                                                                                                                              23 mars 2010

Rekommendation:  Herren Jesus återkomst

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Kan man välkomna Herren om man väntar i kyrkan?

Angående den här frågan om att välkomna Herrens ankomst tror vissa människor att Herren Jesus kommer att framträda för de religiösa församlingarna igen, så länge de är i kyrkan kommer de att kunna välkomna Herren; vissa människor tror att genom att hålla fast vid Bibeln kommer de att kunna välkomna Herren; Andra är rädda för att bli lurade av en falsk kristus. De vägrar att acceptera alla vittnesbörd om Herrens framträdande verk. Kan de välkomna Herren om de håller fast vid sina föreställningar?

Herren Jesus sa: ”Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula” (Markus 11:17). ”’Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.’ ... ’Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen’” (Markus 15:8–9, 14).
Gud säger: ”I flera tusen år har människan längtat efter att få se Frälsarens ankomst. Människan har längtat efter att få skåda Frälsaren Jesus på ett vitt moln när han personligen nedstiger bland dem som har åstundat och väntat ivrigt på honom i tusentals år. Människan har längtat efter att Frälsaren ska återvända och återförenas med folket, det vill säga att Frälsaren Jesus ska komma tillbaka till det folk som han varit skild från i tusentals år. … Även om den helige Frälsaren Jesus är full av tillgivenhet och kärlek till människan, hur skulle han kunna verka i ”tempel” som bebos av smuts och orena andar? Fastän människan har väntat på hans ankomst, hur skulle han kunna visa sig för dem som äter de orättfärdigas kött, dricker de orättfärdigas blod, bär de orättfärdigas kläder, som tror på honom men inte känner honom och som ständigt utpressar honom?”
”Den Helige Andes verk förändras från dag till dag, stiger högre med varje steg; morgondagens uppenbarelse är ännu högre än dagens, och klättrar steg för steg allt högre. Sådant är det verk genom vilket Gud gör människan fullkomlig. Om människan inte kan hålla jämna steg, då kan hon när som helst bli kvarlämnad. Om människan inte har ett lydigt hjärta, kan hon inte följa med ända till slutet. Den förra tidsåldern har passerat; detta är en ny tidsålder. Och i en ny tidsålder, måste ett nytt verk utföras. I synnerhet i den sista tidsåldern, då människan kommer att bli fullkomlig, kommer Gud att utföra nytt verk allt snabbare. Om människan inte har lydnad i sitt hjärta kommer hon därför att ha svårigheter att följa Guds fotspår. Gud följer inte några regler, och han behandlar inte heller något skede i sitt verk som varaktigt. Verket han utför är snarare ständigt nytt och allt högre. Hans verk blir mer och mer praktiskt för varje steg, mer och mer i linje med människans faktiska behov. Först efter att människan erfar denna typ av verk kan hon uppnå den slutliga omvandlingen av sitt sinnelag. Människans kunskap om livet når allt högre nivåer, och likaså når Guds verk allt högre nivåer. Endast på detta sätt kan människan bli fullkomlig och redo att användas av Gud. Gud verkar på det här sättet dels för att motverka och vända på människans uppfattningar, och dels för att leda människan in i ett högre och mer realistiskt tillstånd, in i den högsta sfären av Gudstro, så att Guds vilja till sist kan ske. Alla de med en ohörsam natur, som uppsåtligt står emot, skall lämnas kvar i detta skede av Guds snabbt och våldsamt framskridande verk; endast de som frivilligt lyder och som glatt ödmjukar sig kan gå vidare till vägens slut. I ett sådant verk bör ni alla lära er att underkasta er och åsidosätta era egna föreställningar. Ni bör vara försiktiga med varje steg ni tar. Om ni är oförsiktiga, kommer ni säkerligen att bli som en som avvisas av den Helige Ande, en som stör Gud i hans verk.”

ur ”Ordet framträder i köttet”

 Rekommendation:  Jesus återkomst


Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Guds ord | Den dagliga mat och dryck som Gud bereder åt människan

 Guds ord | Den dagliga mat och dryck som Gud bereder åt människan

Vi har just talat om en del av miljön i sin helhet, det vill säga de nödvändiga villkoren för mänsklig överlevnad som Gud beredde åt människorna efter att ha skapat världen. Vi talade just om fem ting och dessa fem ting är miljön i sin helhet. Det vi ska tala om nu är nära förknippat med varje människans liv i köttet. Det är ett nödvändigt villkor som snarare motsvarar och är i linje med en persons liv i köttet. Det är föda. Gud skapade människan och placerade henne i en lämplig livsmiljö. Sedan behövde människan mat och vatten. Människan hade det behovet, så Gud beredde det åt människan. Varje steg i Guds verk och varje ting han gör är därför inga tomma ord utan något som faktiskt förverkligas. Är föda något som människor inte kan vara utan i sina dagliga liv? Är föda viktigare än luft? Det är lika viktigt. Båda är villkor och ting som är nödvändiga för människans överlevnad och ser till att det mänskliga livet fortgår. Är luften viktigare eller är vattnet viktigare? Är temperaturen viktigare eller är födan viktigare? De är alla viktiga. Människor kan inte välja, för de kan inte vara utan något av dem. Det är ett faktiskt problem, inte något du kan välja. Du vet inte, men Gud vet. När du ser mat kommer du att känna: ”Jag kan inte vara utan mat!” Men om du sattes där när du precis hade skapats, skulle du då veta att du behövde mat? Det skulle du inte veta, men det vet Gud. Det är först när du blir hungrig och ser att det finns frukt på träden och sädesslag på fälten som går att äta som du inser att du behöver mat. Det är först när du är törstig och vill dricka vatten som du inser att du behöver vatten. Vattnet bereddes åt människan av Gud. När det gäller föda spelar det ingen roll om du äter två mål om dagen, tre mål om dagen eller till och med mer än så; mat är kort sagt något som människor inte kan vara utan i sina dagliga liv. Det ingår i de ting som är nödvändiga för att bevara människokroppens normala överlevnad. Så varifrån kommer födan huvudsakligen? Först och främst kommer den från marken. Marken bereddes åt mänskligheten av Gud. Marken är lämplig för överlevnaden av olika växter, inte bara träd och gräs. Gud beredde frön till alla möjliga sädesslag och olika slags föda åt mänskligheten och lämplig mark och jord som människor kunde odla och få mat. Vilka typer av föda finns det? Det måste ni ha klart för er, inte sant? För det första finns det olika typer av sädesslag. Vad inbegriper sädesslag? Vete, kolvhirs, vanlig hirs, ris … sådant som har skal. Spannmål delas också in i många olika sorter. Det finns många typer av spannmål från söder till norr, som korn, vete, havre och bovete. Olika arter är lämpliga att odla i olika regioner. Det finns också olika typer av ris. I söder finns en speciell sorts långkornigt ris som passar människor från söder för att det inte är så klibbigt. Eftersom klimatet är varmare i söder måste de äta sorter som asiatiskt ris. Det får inte vara för klibbigt, annars kommer de inte att kunna äta det utan mister aptiten. Det ris som människor äter i norr är klibbigare. Eftersom det alltid är kallare i norr måste de äta klibbigare ris. Dessutom finns det olika typer av bönor. De odlas ovan jord. Det finns också grödor som odlas i jorden, som potatis, sötpotatis, taro och mycket annat. Potatis växer i norr. Kvaliteten på potatisen i norr är mycket hög. När människor inte har säd att äta kan potatis vara huvudbeståndsdel i deras kost så att de kan fortsätta äta tre mål om dagen. Potatis kan också vara ett tillägg till kosten. Sötpotatis är inte lika bra som vanlig potatis ur ett kvalitetsperspektiv men kan ändå användas som huvudbeståndsdel så att de kan fortsätta med tre mål om dagen. Innan säden är mogen kan människor använda sötpotatis att fylla magen med. Taro, som människor i söder ofta äter, kan användas på samma sätt och den kan också vara en huvudbeståndsdel. Det finns olika sorters sädesslag som är nödvändiga för människors dagliga mat och dryck. Människor använder sädesslag till att laga nudlar, baobröd, ris och risnudlar. Gud har skänkt mänskligheten ett överflöd av dessa sädesslag. Varför finns det så många sorter? I detta ryms Guds avsikter: Å ena sidan är det för att de ska passa de skilda markerna och klimaten i norr, söder, öst och väst; å andra sidan stämmer de olika komponenterna och ämnena i dessa sädesslag överens med de olika komponenterna och ämnena i människans kropp. Det är bara genom att äta dessa sädesslag som människor kan bevara de olika näringsämnen och komponenter som deras kroppar behöver. Även om födan i norr och i söder skiljer sig åt är likheterna många fler än skillnaderna. All denna föda kan tillgodose de normala behoven i människans kropp och bevara människokroppens normala överlevnad. Så anledningen till att de arter som produceras i olika områden är så fullödiga är att människans kropp behöver det som denna föda ger. De behöver det som den varierande föda som odlas på marken ger för att bevara människokroppens normala överlevnad och få till stånd ett vanligt mänskligt liv. Gud var kort sagt mycket hänsynsfull mot mänskligheten. De olika typer av föda som Gud skänkte människor är inte enformiga – de är mycket omfattande. Om människor vill äta flingor kan de äta flingor. Vissa tycker inte om att äta nudlar, de vill äta ris och då kan de äta ris. Det finns alla möjliga sorters ris – långkornigt, rundkornigt ris, och det finns för alla smaker. Så om människor äter dessa sädesslag – så länge de inte är för kräsna med maten – kommer de inte att lida brist på näring och är garanterade ett friskt liv till en hög ålder. Det var den ursprungliga tanke som Gud hade i sinnet när han skänkte mänskligheten föda. Människans kropp kan inte vara utan dessa ting – visst är det så? Mänskligheten kan inte lösa dessa faktiska problem, men Gud hade redan förberett och tänkt igenom dem. Gud har ting beredda för mänskligheten sedan en lång tid tillbaka.

Gud har gett mänskligheten mer än så – det finns också grönsaker. När du äter ris kan du lida brist på näring, om ris är det enda du äter. Om du sedan wokar ett par smårätter eller blandar en sallad och äter den till kommer vitaminerna i grönsakerna och olika spårämnen eller andra näringsämnen att tillgodose behovet hos människokroppen på ett högst normalt vis. När människor inte äter huvudmål kan de ta lite frukt, inte sant? Ibland när människor behöver mer vätska, andra näringsämnen eller olika smaker har de också tillgång till grönsaker och frukt. Eftersom markerna och klimaten i norr, söder, öst och väst skiljer sig åt har de också olika typer av grönsaker och frukter. Då klimatet i söder är för varmt finns det flera frukter och grönsaker av det svalkande slaget som kan balansera kylan och värmen i människors kroppar när de äter dem. Å andra sidan finns det färre sorter grönsaker och frukter i norr, men ändå tillräckligt många att njuta av. Människor i norr kan också äta vissa frukter, lokala speciliteter och grönsaker från söder, hela året runt, till följd av samhällsutvecklingen på senare år, till följd av de så kallade sociala framstegen liksom förbättringar av transporter och kommunikationer som förbinder norr och söder och öst och väst. Så även om människor kan tillfredsställa sin aptit och sina materiella behov kan människors kroppar på det sättet oavsiktligen bli föremål för skador på olika nivåer. Det beror på att det bland den föda som Gud beredde åt mänskligheten finns mat, frukt och grönsaker som är lämpliga för människor i söder, liksom mat, frukt och grönsaker som är lämpliga för människor i norr. Därför är det lämpligt att du som är född i söder äter ting från söder. Gud beredde denna mat och frukter och grönsaker för att det är ett särskilt klimat i söder. Norr har mat som kropparna hos människor i norr behöver. Men eftersom människor har en glupande aptit har de oavsiktligen svepts med i strömmen av samhällsutvecklingen som har fått dem att oavsiktligen bryta mot dessa lagar. Även om människor känner att deras liv är bättre nu, så medför en sådan samhällsutveckling dolda skador på allt fler människors kroppar. Det är inte vad Gud vill se och inte det som Gud från början avsåg när han kom med alla ting och denna föda, dessa frukter och grönsaker till mänskligheten. Det har skett till följd av att mänskligheten bryter mot de lagar som Gud har fastställt.

Det som Gud skänkte mänskligheten är dessutom rikligt och fullödigt, och varje plats har sina egna lokala specialiteter. På vissa platser finns det till exempel gott om röda dadlar (vanligen kallade jujuber), medan det på andra finns gott om valnötter, jordnötter eller andra typer av nötter. Alla dessa materiella ting ger näringsämnen som människans kropp behöver. Men Gud förser mänskligheten med olika ting allt efter årstid och tidpunkt och skänker också rätt mängd i rätt tid. Mänskligheten eftertraktar fysisk njutning och är glupsk, vilket har gjort det enkelt att bryta mot och skada de normala lagarna för mänsklig tillväxt från när han skapade mänskligheten. Låt oss titta på körsbär som ett exempel som alla bör känna till, inte sant? De är mogna runt juni. Under normala omständigheter kommer de att ta slut i augusti. Körsbär är bara färska i två månader, men genom vetenskapliga metoder kan människor förlänga det till 12 månader, till och med till nästa års körsbärssäsong. Det betyder att det finns körsbär året runt. Är det ett normalt fenomen? (Nej.) När är då bästa säsongen för att äta körsbär? Det är perioden juni till augusti. Utanför den gränsen spelar det ingen roll hur färska du håller dem, de smakar inte likadant och är inte heller vad människans kropp behöver. När bästföredatum väl har passerat spelar det ingen roll vilka kemiska ting som du använder, du kommer inte att kunna få körsbären att bli som de är när de växer naturligt. Plus att den skada som kemikalier vållar människor inte är något som någon kan göra något för att undanröja eller förändra. Vad ger då den nuvarande marknadsekonomin till människor? Människors liv tycks vara bättre, det har blivit enklare att färdas i alla riktningar och människor kan äta alla slags frukter när som helst under de fyra årstiderna. Människor i norr kan ofta äta bananer och vilken mat som helst, lokala specialiteter eller frukter från söder. Men det är inte det liv som Gud vill ge mänskligheten. En sådan marknadsekonomi medför vissa fördelar för människors liv men den kan också medföra skada. På grund av överflödet på marknaden äter många vad som helst, de äter utan att tänka. Det bryter mot de naturliga lagarna och är skadligt för deras hälsa. Så marknadsekonomin kan inte ge människor sann lycka. Visst förstår ni det? Tänk efter. Säljs inte vindruvor alla fyra årstider på marknaden? Vinddruvor håller sig i själva verket bara färska en mycket kort period efter att de plockats. Kan de fortfarande kallas druvor om du bevarar dem till juni nästa år? Kan du kalla dem skräp? De saknar inte bara vindruvornas ursprungliga sammansättning utan har också mer kemikalier på sig. Efter ett år är de inte längre färska och deras näringsämnen är också borta för länge sedan. När människor äter vindruvor säger de: ”Vilken lycka! Skulle vi ha kunnat äta druvor den här årstiden för 30 år sedan? Det hade man inte kunnat ens om man hade velat. Livet är fantastiskt nu!” Är det verkligen lycka? Om du är intresserad kan du ta och undersöka druvor som har bevarats med hjälp av kemikalier och se vilken sammansättning de har och om den sammansättningen ger människor några fördelar. I Lagens Tidsålder, när israeliterna var ute på vandring efter att ha lämnat Egypten, fick de vaktlar och manna av Gud. Lät Gud folket bevara dem? Vissa var trångsynta och oroliga för att det inte skulle finnas mer nästa dag, så de la undan en del ifall de skulle behöva det senare. Vad hände då? Nästa dag hade det ruttnat. Gud lät dem inte behålla något i reserv, för Gud hade gjort vissa förberedelser som garanterade att de inte skulle svälta. Människor har inte den tilliten och de har inte heller en sann tro på Gud. De lägger alltid undan en del till sedan och kan aldrig se all omsorg och tanke bakom det som Gud har berett åt människan. De är helt enkelt alltid oförmögna att känna det, misstror alltid Gud och tänker alltid: ”Guds handlingar är opålitliga! Vem vet om Gud kommer att ge det till mänskligheten eller när han kommer att ge det! Om jag är riktigt hungrig och Gud inte ger det, kommer jag inte att svälta då? Kommer jag inte att lida brist på näring?” Se hur svag människans tillit är!

Sädesslag, frukter och grönsaker och alla typer av nötter är vegetarisk föda. Även om födan är vegetarisk har den tillräckligt med näringsämnen för att tillgodose människokroppens behov. Men Gud sa inte: ”Att ge den till mänskligheten är nog. Mänskligheten kan nöja sig med att äta dessa ting.” Gud slutade inte där utan beredde ting åt mänskligheten som smakar ännu bättre. Vilka är dessa ting? Det är de olika typer av kött och fisk som de flesta av er kan se och äta. Det finns så många typer av kött och fisk som Gud har berett åt människan. All fisk lever i vatten, strukturen i deras kött skiljer sig från strukturen i kött som föds upp på land, och de ger olika näringsämnen till människor. Fiskens egenskaper kan även reglera kyla och värme i människokroppen, så de är oerhört fördelaktiga för mänskligheten. Men man får inte hänge sig helt åt det som smakar gott. Samma utsaga gäller: Gud skänker mänskligheten rätt mängd i rätt tid, så att människor på ett normalt och lämpligt sätt kan njuta av dessa ting allt efter årstid och tidpunkt. Vad inbegriper fjäderfä? Kyckling, vaktel, duva etcetera. Många äter också anka och gås. Även om Gud har berett dessa typer av kött hade han vissa krav på sitt utvalda folk och begränsade det till ett särskilt urval i Lagens Tidsålder. Numera grundar sig det urvalet på individuell smak och personliga förutsättningar. Dessa olika typer av kött förser människokroppen med skilda näringsämnen som kan ge protein och järn, berika blodet, stärka muskler och skelett och ge mer energi. Oavsett vilka metoder människor använder för att tillaga och äta dessa ting kan de hjälpa människor att förhöja smaken och stärka aptiten å ena sidan och tillfredsställa deras magar å andra. Det viktigaste är att de kan förse människokroppen med dess dagliga näringsbehov. Det är de hänsyn som Gud tog när han beredde födan åt mänskligheten. Det finns vegetarisk föda såväl som kött – är det inte rikligt och fullödigt? Men människor bör förstå vilka ursprungliga avsikter Gud hade när han beredde all föda åt mänskligheten. Var det att låta människor njuta glupskt av den materiella födan? Vad händer om människor hänger sig till denna materiella njutning? Blir de inte övernärda? Leder inte övernäring till alla möjliga sjukdomar i människokroppen? (Jo.) Det är därför Gud delar ut rätt mängd vid rätt tidpunkt och låter människor njuta av olika sorters föda allt efter tidsperiod och årstid. Till exempel kommer människor, efter att ha genomlevt en mycket varm sommar, att ha lagrat en hel del värme, patogen torka och fuktighet i sina kroppar. När det blir höst kommer många slags frukter att mogna och när människor äter dem kommer fuktigheten att försvinna. Samtidigt har nötboskap och får vuxit till sig, så människor bör äta kött som näring. När människor har ätit olika typer av kött kommer deras kroppar att ha fått energi och värme som hjälper dem att uthärda vinterns kyla och resultatet blir att de kan ta sig igenom vintern utan besvär. Vilken tid som vilka ting ska beredas åt mänskligheten och vilken tid som vilka ting ska växa, bära frukt och mogna – allt det kontrolleras och bemästras av Gud på ett avvägt sätt. Detta är ämnet om ”hur Gud beredde den föda som krävs för människans dagliga liv”. Förutom all slags föda förser Gud också mänskligheten med vattenkällor. Människor måste dricka vatten när de har ätit. Räcker det med att äta frukt? Människor kommer inte att klara att bara äta frukt och dessutom finns det inte frukt alla årstider. Hur kan då mänsklighetens vattenproblem lösas? Genom att Gud bereder många vattenkällor ovan mark och under marken, inklusive sjöar, floder och brunnar. Det går att dricka ur dessa källor i de fall där de inte är förorenade, behandlade eller skadade av människor. Det innebär att Gud har gjort mycket noggranna, mycket exakta och mycket adekvata förberedelser vad gäller källorna till föda hos människors fysiska kroppars liv, så att människors liv är rikliga och fullödiga och inte saknar någonting. Det är något som människor kan känna och se.

Dessutom skapade Gud, bland alla ting, vissa växter, djur och alla möjliga grässorter som särskilt används till att ta hand om skador eller behandla sjukdomar hos människan. Vad gör du till exempel om du råkar bränna dig eller blir skållad av hett vatten? Kan du spola det med vatten? Kan du bara hitta en tygbit någonstans och vira om? På det viset kan det fyllas med var eller bli infekterat. Om du till exempel får feber, blir förkyld, blir skadad genom fysiskt arbete, får magbesvär efter att ha ätit något dåligt eller utvecklar vissa sjukdomar till följd av levnadsvanor eller känslomässiga problem så som vaskulära sjukdomar, psykologiska tillstånd eller sjukdomar i de inre organen – så finns det växter som botar det. Det finns växter som förbättrar blodcirkulationen, tar bort blodstockning, lindrar smärta, stillar blödningar, ger bedövning, hjälper människor att få tillbaka en normal hud, eliminerar blodstagnation i kroppen och rensar ut toxiner ur kroppen. Alla kan de kort sagt användas i det dagliga livet. De är till nytta för människor och har beretts av Gud för människokroppen när behovet finns. Vissa av dessa lät Gud människan upptäcka av en slump, medan andra upptäcktes genom vissa särskilda fenomen eller av somliga personer som förberetts av Gud. Mänskligheten förde dessa upptäckter vidare så att många människor fick höra talas om dem. På det viset har det ett värde och en betydelse att Gud skapade dessa växter. Dessa ting är kort sagt alla från Gud och de bereddes och planterades när han skapade en livsmiljö åt mänskligheten. Alla dessa ting är högst nödvändiga. Var Guds hänsyn mer uttänkta än människosläktets? Kan du se Guds praktiska sida, när du ser allt som Gud har gjort? Gud arbetade i det tysta. Gud hade redan skapat allt detta, innan människan kom in i denna värld, innan han kom i kontakt med detta människosläkte. Allt han gjorde var för mänsklighetens skull, för dess överlevnads skull och av hänsyn till mänsklighetens existens, så att mänskligheten kunde leva lycklig i denna rikliga och fullödiga materiella värld som Gud hade förberett åt den, utan att behöva oroa sig för mat eller kläder och utan att sakna någonting. Mänskligheten fortsätter att fortplanta sig och överleva i en sådan miljö.

Finns det något Gud gör, stort eller smått, som saknar värde och betydelse? Allt han gör har ett värde och en betydelse. Låt oss diskutera det med utgångspunkt i en fråga som människor ofta talar om. Många frågar ständigt: ”Vad kom först, hönan eller ägget?” (Hönan.) Vad svarar du på det? Hönan kom först, det är klart! Varför kom hönan först? Varför kunde inte ägget ha kommit först? Kläcks inte kycklingen ur ägget? Ägg kläcker kycklingar, hönor ruvar på ägg. När hönan har ruvat på ägget i 21 dagar kläcks kycklingen. Den kycklingen blir en höna och lägger sedan ägg och nya kycklingar kläcks ur de äggen. Kom då hönan eller ägget först? Ni svarar ”hönan” utan att tveka. Varför är det så? (I Bibeln står det att Gud skapade fåglar och djur.) Det grundar sig på Bibeln. Jag vill att ni talar om er egen kunskap, för att se om ni har någon faktisk kunskap om Guds handlingar. Är ni säkra på ert svar eller inte? (Gud skapade hönan och gav den sedan förmågan att fortplanta sig – förmågan att ruva på ägg och förmågan att få livet att fortsätta.) Den förklaringen är i stort sett rätt. Har andra bröder eller systrar någon åsikt? Känn er fria att kommunicera den. Det här är Guds hus. Det är kyrkan. Om ni har något att säga, så säg det. (Det här är vad jag tror: Gud skapade alla ting och allt han skapade är gott och perfekt. Hönan är en organisk varelse och har som funktion att föröka sig och ruva på ägg. Det är perfekt. Därför kom hönan först och sedan ägget. Det är ordningen.) Det är säkert. Det är inget djupt mysterium, men människor i världen betraktar det som mycket djupt och använder filosofin i sitt resonemang. I slutänden har de fortfarande ingen slutsats. Det är precis som om människor inte visste att hönan var skapad av Gud. Människor känner inte till den principen och har inte heller klart för sig om ägget eller hönan borde komma först. De vet inte vad som borde komma först, så de kan aldrig finna svaret. Det är helt normalt att hönan kom först. Om ägget kom före hönan, då skulle det vara onormalt! Hönan kom definitivt först. Så enkelt är det. Det förutsätter ingen större kunskap. Gud skapade allt detta. Hans första avsikt var att människan skulle njuta av det. När hönan väl finns kommer äggen naturligt. Är det inte uppenbart? Om ägget skapades först, skulle det inte ändå krävas att hönan ruvade på det? Att skapa hönan direkt är så mycket enklare. Hönan kunde lägga ägg och även ruva på de nykläckta kycklingarna, medan människan också kunde äta kyckling. Visst är det lämpligt? Guds sätt att gå tillväga är precist och inte mödosamt. Varifrån kommer ägget? Det kommer från hönan. Det finns inga ägg utan höna. Det Gud skapade var ett levande ting! Människosläktet är absurt och löjligt och trasslar alltid in sig i dessa enkla ting och kommer i slutänden med en mängd absurda felslut. Så barnsligt! Förhållandet mellan ägget och hönan är uppenbart: Hönan kom först. Det är den mest korrekta förklaringen, det mest korrekta sättet att uppfatta det på och det mest korrekta svaret. Det är det rätta.

Vad talade vi just om? I början talade vi om mänsklighetens livsmiljö och vad Gud gjorde, beredde och hanterade i fråga om den miljön, liksom relationerna mellan alla de ting som Gud beredde åt mänskligheten, och hur Gud hanterade dessa relationer för att hindra alla ting från att vålla mänskligheten skada. Gud åtgärdade även de negativa effekterna på mänsklighetens miljö som orsakats av de olika element som alla ting för med sig, han lät alla ting uppnå sin maximala funktion och gav mänskligheten en gynnsam miljö och alla fördelaktiga element som gjorde det möjligt för mänskligheten att anpassa sig till den miljön och fortsätta cykeln med fortplantning och liv på ett normalt vis. Sedan var det födan som människokroppen behöver – daglig mat och dryck. Den är också en nödvändig förutsättning för mänsklighetens överlevnad. Det betyder att människokroppen inte bara kan leva genom att andas, bara med solljus och vind eller lämpliga temperaturer. Människor behöver också fylla sina magar. Även de ting som fyller deras magar är helt och hållet beredda åt mänskligheten av Gud – de är källan till mänsklighetens föda. Kan du efter att ha sett dessa rikliga och fullödiga produkter – källan till mänsklighetens mat och dryck – säga att Gud är källan till försörjningen av mänskligheten och alla ting? Skulle det fungera om Gud endast hade skapat träd och gräs eller endast olika levande ting då han skapade alla ting, om dessa olika levande ting och växter endast var till för att nötkreatur och får skulle äta dem, eller till för zebror, hjortar och andra slags djur (lejon tycker till exempel om att äta zebror och hjortar, och tigrar äter lamm och grisar) utan att det fanns ett enda ting som var lämpligt för människor? Det skulle det inte. Mänskligheten hade inte kunnat överleva. Hur skulle det vara om människor endast åt trädens blad? Skulle det fungera? Skulle människor kunna äta det gräs som beretts åt får? Det skulle kunna gå om människorna försökte ett tag, men om de fortsatte äta det över tid skulle deras magar inte tåla det och de skulle inte leva länge. Och det finns även vissa saker som djur kan äta, men som människor blir förgiftade av. Det finns giftiga ting som djur kan äta utan att lida skada, men som människor inte tål. Gud skapade alltså människor, så Gud känner bäst till människokroppens principer och struktur och vad människan behöver. Gud har fullkomligt klart för sig hur den kroppen är sammansatt och vad den innehåller, vad den behöver och hur de inre organen fungerar, absorberar, eliminerar och omvandlar. Det har människor inte klart för sig utan äter och fyller på utan omdöme ibland. De fyller på för mycket och det leder till att det uppstår en obalans. Om du äter och njuter normalt av de ting som Gud har berett åt dig kommer det inte att vara något fel på dig. Om du någon gång mår dåligt och drabbas av blodstagnation så gör det inget. Du behöver bara äta en viss sorts växt så kommer blodstagnationen att lösas. Gud har berett alla dessa ting. Så i Guds ögon står mänskligheten långt över alla andra levande ting. Gud beredde livsmiljöer åt alla slags växter och föda och livsmiljöer åt alla slags djur, men människors krav på deras egen livsmiljö är de mest strikta och får inte försummas. Annars skulle inte mänskligheten kunna fortsätta utvecklas och fortplanta sig och leva normalt. Gud vet detta bäst i sitt hjärta. När Gud gjorde detta ting la han större vikt vid det än vid något annat. Kanske kan du inte känna vikten av något obetydligt som du ser och tar i anspråk eller något du känner att du är född med och kan ta i anspråk, men Gud beredde det åt dig för länge sedan i sin vishet. Gud har i möjligaste mån eliminerat och åtgärdat alla de negativa faktorer som är ogynnsamma för mänskligheten och kan skada människokroppen. Vad klargör detta? Klargör det Guds attityd till mänskligheten den här gången då han skapade den? Vilken var den attityden? Guds attityd var rigorös och seriös och han godtog ingen inblandning av faktorer eller omständigheter eller fientliga krafter utanför Gud. Du kan av detta se Guds attityd när han skapade mänskligheten och hans förvaltning av mänskligheten den här gången. Vilken var Guds attityd? Den livsmiljö för överlevnad som mänskligheten tar i anspråk och dess dagliga mat och dryck och behov visar oss den ansvarsfulla attityd som Gud har haft till mänskligheten sedan han skapade den, liksom Guds föresats att frälsa mänskligheten den här gången. Kan vi se Guds äkthet genom dessa ting? Kan vi se Guds ljuvlighet? Kan vi se Guds outgrundlighet? Kan vi se Guds allmakt? Gud använder helt enkelt sina allsmäktiga och kloka metoder till att sörja för hela mänskligheten och till att sörja för alla ting. På tal om det, kan ni nu, när jag har sagt så mycket, säga att Gud är livets källa för alla ting? (Ja.) Det är säkert. Har ni några tvivel? (Nej.) Guds försörjning av alla ting är tillräcklig för att visa att Gud är livets källa för alla ting, för han är källan till försörjning som har gjort det möjligt för alla ting att existera, leva, fortplanta sig och gå vidare. Förutom Gud finns där ingen. Gud sörjer för alla behov hos alla ting och alla behov hos mänskligheten, oberoende av om det är människors mest grundläggande livsmiljö, människors dagliga behov eller försörjningen av människors själar med sanningen. När det gäller Guds identitet och hans status i mänsklighetens ögon är endast Gud själv i alla avseenden livets källa för alla ting. Stämmer det? (Ja.) Det innebär att Gud är härskaren, mästaren och den som förser i denna materiella värld som människor kan se med sina ögon och känna. Är inte det Guds identitet, i mänsklighetens ögon? Det är helt och hållet sant. Så när du ser fåglar flyga på himlen ska du veta att Gud skapade ting som kan flyga. Men det finns levande ting som simmar i vattnet och som överlever också på olika sätt. Träd och plantor som växer på marken får skott på våren och bär frukt och tappar sina löv på hösten, och på vintern har alla löven fallit och träden och plantorna tar sig igenom den. Det är deras sätt att överleva. Gud skapade alla ting och vart och ett lever i olika former och på olika sätt och använder sig av olika metoder för att visa sin makt och livsform. Oavsett metod är det hela under Guds styre. Vad är syftet med att Gud styr över alla olika livsformer och levande varelser? Är det för mänsklighetens överlevnads skull? (Ja.) Han kontrollerar alla livets lagar för mänsklighetens överlevnads skull. Det visar hur viktig mänsklighetens överlevnad är för Gud.

Det är av yttersta vikt för Gud att mänskligheten kan överleva och fortplanta sig normalt. Därför sörjer Gud konstant för mänskligheten och för alla ting. Han sörjer för alla ting på olika sätt och genom att värna om överlevnaden hos alla ting gör han det möjligt för mänskligheten att fortsätta framåt så att mänsklighetens normala existens bevaras. Dessa är de två aspekter som vi kommunicerar idag. Vilka är dessa två aspekter? (I ett makroperspektiv skapade Gud livsmiljön åt människan. Det är den första aspekten. Gud beredde också de materiella ting som människor behöver och kan se och röra.) Vi har kommunicerat vårt huvudämne med hjälp av dessa två aspekter. Vilket är vårt huvudämne? (Gud är livets källa för alla ting.) Ni bör ha en viss förståelse av hur det kommer sig att jag kommunicerade ett sådant innehåll under det ämnet. Har det förts några diskussioner som inte rör huvudämnet? Nej, visst har det inte? Kanske kommer somliga av er att ha en viss förståelse efter att ha hört detta och känna att dessa ord är mycket viktiga, medan andra bara har en viss bokstavlig förståelse och känner att orden inte har någon betydelse. Oavsett hur ni uppfattar det just nu kommer det, med tiden som er erfarenhet ökar, en dag då er förståelse når en viss punkt, det vill säga då er kunskap om Guds handlingar och Gud själv når en viss punkt, då ni kommer att använda era egna praktiska ord för att avlägga ett djupt och sant vittnesbörd om Guds handlingar.

Jag tror att er förståelse fortfarande är ganska enkel och bokstavlig men kan ni åtminstone, efter att ha hört mig kommunicera dessa två aspekter, inse vilka metoder Gud använder till att sörja för mänskligheten eller vilka ting Gud förser mänskligheten med? Har ni en grundläggande uppfattning liksom en grundläggande förståelse? (Ja.) Men står de två aspekter jag kommunicerade i relation till Bibeln? (Nej.) Står de i relation till Guds dom och tuktan i Rikets Tidsålder? (Nej.) Varför kommunicerade jag då dessa två aspekter? Är det för att människor måste förstå dem för att känna Gud? (Ja.) Det är nödvändigt att känna till dem och det är också nödvändigt att förstå dem. Begränsa dig inte till Bibeln och begränsa dig inte till Guds dom och tuktan av människan för att förstå allt om Gud. Vilket är syftet med att jag säger det? Det är att människor ska få veta att Gud inte bara är Gud för sitt utvalda folk. Du följer för närvarande Gud och han är din Gud. Men för dem som står utanför det folk som följer Gud: är Gud deras Gud? Är Gud alla tingens Gud? (Ja.) Uträttar då Gud sitt verk och utför sina handlingar enbart i dem som följer honom? (Nej.) I ett mindre perspektiv omfattar det hela mänskligheten och sker bland alla ting. I ett större perspektiv är det hela universum. Så vi kan säga att Gud uträttar sitt verk och utför sina handlingar i hela mänskligheten. Det räcker för att låta människor veta allt om Gud själv. Om du vill känna Gud och verkligen lära känna och förstå honom, begränsa dig då inte till de tre stadierna i Guds verk och begränsa dig inte till berättelserna om det verk som Gud en gång utförde. Om du på det viset försöker känna honom begränsar du Gud till vissa ramar. Du betraktar Gud som alltför obetydlig. Vilken inverkan skulle sådana konsekvenser få? Du skulle aldrig kunna känna Guds ljuvlighet och överhöghet och du skulle aldrig känna Guds kraft och allmakt och räckvidden för hans auktoritet. En sådan förståelse skulle påverka din förmåga att acceptera sanningen att Gud är härskaren över alla ting samt din kunskap om Guds sanna identitet och status. Med andra ord, om din förståelse av Gud har en begränsad räckvidd är också det du kan ta emot begränsat. Det är därför du måste öka räckvidden och vidga din horisont. Antingen det är räckvidden för Guds verk, Guds förvaltning och Guds styre eller för alla ting som Gud styr över och förvaltar bör du lära känna det hela och lära känna Guds handlingar i det. Genom en sådan förståelse kommer du omedvetet att känna att Gud styr över, förvaltar och sörjer för alla ting. Samtidigt kommer du också i sanning att känna att du ingår i alla ting och är en del av alla ting. Eftersom Gud sörjer för alla ting accepterar du också Guds styre och försörjning. Detta är ett faktum som ingen kan förneka. Alla ting är föremål för sina egna lagar, som är under Guds styre, och alla ting har sina egna regler för överlevnad, som också är under Guds styre, medan mänsklighetens öde och vad den behöver också är nära förknippat med Guds styre och hans försörjning. Det är därför som mänskligheten och alla ting, under Guds herravälde och styre, har ömsesidiga relationer, är ömsesidigt beroende av varandra och sammanvävda. Det är syftet och värdet med att Gud skapade alla ting. Förstår ni det nu? (Ja.) Om ni förstår det kan vi avsluta vår kommunikation för idag. Adjö! (Tack Gud!)

                                                                                                                               2 Februari 2014

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka

Allsmäktige Guds ord -- Luftflöde

Allsmäktige Guds ord --  Luftflöde

Vad är det femte tinget? Det är i hög grad förknippat med varje dag för varje människa och den kopplingen är stark. Det är något som människokroppen inte kan klara sig utan i denna materiella värld. Det tinget är luftflödet. ”Luftflöde” är ett ord som alla människor förmodligen förstår. Vad är då ett luftflöde? Man kan säga att flödet av luft kallas ”luftflöde”. Luftflöde är vind som människans öga inte kan se. Det är också ett sätt som gaser rör sig på. Men vad är det luftflöde som vi huvudsakligen talar om här? Ni kommer att förstå det så snart jag säger det. Jorden för med sig bergen, haven och alla ting när den snurrar och den snurrar med en viss hastighet. Även om du inte känner att något roterar, så existerar jordens rotation. Vad medför dess rotation? Blåser det om öronen på dig när du springer? Om vind kan genereras när du springer, varför uppstår inte vindkraft när jorden roterar? När jorden roterar är alla ting i rörelse. Den är i rörelse och roterar med en viss hastighet, samtidigt som alla ting på jorden brer ut sig och utvecklas konstant. Därför kommer en rörelse med en viss hastighet att naturligt ge upphov till ett luftflöde. Det är det som är luftflödet. Kommer det luftflödet att i viss mån påverka människans kropp? Ni förstår, vanliga tyfoner är inte så mäktiga, men när de slår till kan människor inte stå stilla och tycker också att det är svårt att gå i blåsten. Varenda steg är besvärligt. Tyfoner är så kraftfulla att vinden trycker upp människor mot något så att de inte kan röra sig. Det är ett av de sätt som luftflödet kan påverka mänskligheten på. Om hela jorden vore täckt med slätt skulle det vara extremt svårt för människans kropp att stå emot det luftflöde som genereras av jordens rotation och alla tings rörelse i en viss hastighet. Det skulle vara extremt svårt att hantera. Om det vore så skulle luftflödet inte bara medföra skada för mänskligheten utan även förstörelse. Ingen skulle kunna överleva i en sådan miljö. Det är därför Gud använder olika geografiska miljöer till att skingra sådana luftflöden och försvaga dem genom att ändra deras riktning, hastighet och styrka med hjälp av olika miljöer. Det är därför människor kan se olika geografiska miljöer, så som berg, bergsområden, slätter, kullar, sänkor, dalgångar, platåer och floder. Gud använder dessa olika geografiska miljöer till att ändra ett luftflödes hastighet, riktning och styrka, och tillämpar den metoden för att minska eller ändra det till en lämplig vindhastighet, vindriktning och vindstyrka, så att människor får en normal livsmiljö. Är det nödvändigt att göra det? (Ja.) Att göra något sådant ter sig svårt för människor, men det är enkelt för Gud som observerar alla ting. För honom är det så enkelt, så lätt, att skapa en miljö med ett lämpligt luftflöde för mänskligheten. Därför är varje enskilt ting bland alla ting oumbärligt i en sådan miljö som är skapad av Gud. Hela deras existens har ett värde och är nödvändig. Fast Satan och den fördärvade mänskligheten förstår inte en sådan filosofi. De fortsätter förstöra och utveckla, drömmer förgäves om att förvandla bergen till plan mark, fyller upp kanjoner och bygger skyskrapor på plan mark för att skapa betongdjunglar. Det är Guds förhoppning att mänskligheten ska kunna leva lycklig, växa lycklig och tillbringa varje dag lycklig i den mest lämpliga miljö som han har berett åt den. Därför har Gud aldrig varit vårdslös när det gäller att ta hand om mänsklighetens livsmiljö. Gud har gjort avancerade planer och arrangemang för alltifrån temperatur till luft, och ljud till ljus, för att människors kroppar och deras livsmiljö inte ska bli föremål för några störningar av naturliga omständigheter utan att mänskligheten ska leva och fortplanta sig normalt och leva normalt i harmonisk samexistens med alla ting. Det har Gud försett alla ting och mänskligheten med.

Kan du se hur Gud har sörjt för mänskligheten av hans sätt att hantera dessa fem grundläggande villkor för mänsklig överlevnad? (Ja.) Det innebär att Gud skapade de mest grundläggande villkoren för mänsklig överlevnad. Samtidigt förvaltar och kontrollerar Gud dessa ting och även nu, när människor har existerat i tusentals år, fortsätter Gud att oavbrutet förändra deras livsmiljö och förse mänskligheten med den bästa och mest lämpliga livsmiljön så att människors liv kan bevaras normalt. Hur länge kommer de att bevaras? Med andra ord, hur länge kommer Gud att fortsätta sörja för en sådan miljö? Ända tills Gud avslutar sitt förvaltningsverk helt. Efter det kommer Gud att förändra mänsklighetens livsmiljö. Det skulle kunna vara med hjälp av samma metoder, eller med hjälp av andra metoder, men det människor verkligen behöver veta nu är att Gud oavbrutet sörjer för mänsklighetens behov, förvaltar mänsklighetens livsmiljö och vårdar, skyddar och värnar om den. Det är genom den miljön som Guds utvalda folk kan leva normalt som det gör och acceptera Guds frälsning och tuktan och straff. Alla ting fortsätter att existera genom Guds styre, under tiden som hela mänskligheten går vidare genom att Gud förser som han gör.

Har ni fått några nya tankar av den del som jag just har kommunicerat? Märker ni nu den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten? Vem är då mästaren över alla ting? Är det människan? (Nej.) Vad är då skillnaden mellan hur Gud och människor hanterar alla ting? (Gud ordnar och styr över alla ting, medan människan tar det hela i anspråk.) Håller ni med om de orden? Den största skillnaden mellan Gud och mänskligheten är att Gud styr över alla ting och sörjer för alla ting. Gud är källan till allt och mänskligheten tar alla ting i anspråk som Gud sörjer för. Det innebär att människor tar alla ting i anspråk när de accepterar det liv som Gud skänker alla ting. Mänskligheten tar i anspråk resultatet av att Gud har skapat alla ting, medan Gud är mästaren. Vad är då skillnaden mellan Gud och mänskligheten, sett ur alla tings perspektiv? Gud kan tydligt se tillväxtmönstren hos alla ting och kontrollerar och behärskar tillväxtmönstren hos dem. Alla ting finns därför i Guds ögon och inom området för hans översyn, men mänskligheten kan inte se alla ting. Det människor ser är begränsat – de ser bara det de har framför ögonen. Om du bestiger det här berget så är berget det du ser. Du kan inte se vad som finns på andra sidan. Om du går till stranden kan du se den här sidan av oceanen, men du vet inte hur det är på andra sidan den. Om du kommer till skogen kan du se växterna framför dina ögon och runt dig, men du kan inte se vad som finns bortom den. Människor kan inte se platser som är högre, längre bort och djupare ner. Det enda de kan se är det de har framför ögonen och inom sitt synfält. Även om människor känner till mönstret med de fyra årstiderna och tillväxtmönstren hos alla ting saknar de förmåga att förvalta och behärska alla ting. Guds sätt att se alla ting är å andra sidan som om han skulle se en maskin som han själv har byggt. Han skulle känna till varje komponent i detalj. Vilka maskinens principer är, vilka dess mönster är och vilket syftet med den är – allt det känner Gud klart och tydligt till. Gud är följaktligen Gud och människan är människa! Även om människan fortsätter utforska vetenskaperna och alla tings lagar är det bara inom ett begränsat omfång, medan Gud kontrollerar allt. För människan är det oändligt. Om människor utforskar något mycket litet som Gud har gjort skulle de kunna ägna hela livet åt att utforska detta utan att uppnå några verkliga resultat. Det är därför du aldrig kommer att kunna känna eller förstå Gud, om du använder kunskap och det du har lärt dig om att studera Gud. Om du istället söker sanningen och söker Gud och ser på Gud med avsikt att lära känna honom, kommer du en dag att tillstå att Guds handlingar och visdom finns överallt och du kommer även att veta varför Gud kallas mästaren över alla ting och livets källa för alla ting. Ju större kunskap du har av det slaget, desto bättre kommer du att förstå varför Gud kallas mästaren över alla ting. Alla ting och allt, inklusive du själv, är oavbrutet föremål för Guds ständiga försörjning. Du kommer också tydligt kunna känna att det inte finns någon i den här världen, och i den här mänskligheten, förutom Gud, som kan ha en sådan makt och ett sådant väsen att styra över, förvalta och värna om existensen hos alla ting. När du når en sådan förståelse kommer du i sanning att tillstå att Gud är din Gud. När du kommer fram till den punkten har du i sanning accepterat Gud och låtit honom bli din Gud och din mästare. När du har den förståelsen och når den punkten i ditt liv kommer inte Gud längre att pröva dig och döma dig, och han kommer inte heller att ställa några krav på dig, för då förstår du Gud, känner hans hjärta och har i sanning accepterat Gud i ditt hjärta. Det är ett viktigt skäl till att kommunicera dessa ämnen om Guds herravälde över och förvaltning av alla ting. Det är för att ge människor större kunskap och förståelse; inte bara för att få dig att tillstå utan för att ge dig en större praktisk kunskap och förståelse av Guds handlingar.

Källa: Allsmäktige Guds Kyrka