Herren Jesus sa: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh. 8:34-35). Herrens ord säger oss att om människor inte kan göra sig av med syndens bojor och fjättrar utan att fortsätter att begå synder, så är de syndens tjänare och kommer aldrig att träda in i Guds rike. När de läser detta avsnitt i Skriften kommer många trogna bröder och systrar att tänka på hur de syndar under dagen bara för att bekänna sina synder på kvällen; därför kommer de att oroa sig över att de lever i synd och inte kan träda in i Guds rike och de kommer att våndas i sina hjärtan. De tror på Herren, så varför kan de inte göra sig av med synden? Hur kan vi befria oss från syndens fjättrar? Vi ska nu samlas kring denna aspekt av sanningen.
Varför är vi oförmögna att göra oss av med synden i vår tro på Herren?
Beträffande frågan om varför vi, fast vi tror på Herren, ändå är oförmögna att göra oss av med synden, låt oss först läsa detta avsnitt av Guds ord: ”Även om människan må ha blivit återlöst och förlåten sina synder, så innebär det bara att Gud inte längre minns hennes överträdelser och inte behandlar henne i enlighet med hennes överträdelser. Men eftersom människan, som lever i en köttslig kropp, inte har blivit befriad från synd, kan hon bara fortsätta att synda och blotta sitt fördärvade sataniska sinnelag i all oändlighet. Det här är det liv människan lever — en oändlig kretsgång av att synda och bli förlåten. De flesta människor syndar på dagen bara för att sedan bekänna sina synder på kvällen. Så även om skuldoffret är evigt verksamt för människan kan det inte rädda henne från synden. Endast halva
frälsningsverket har genomförts, för människan har fortfarande ett fördärvat sinnelag …” (”Inkarnationens hemlighet (4)” i ”Ordet framträder i köttet”). Guds ord visar oss att fast vi har genomgått Herren Jesu återlösning och våra synder har blivit förlåtna, och fast vi efter att ha syndat ber, bekänner och ångrar oss inför Herren och Herren inte längre betraktar oss som syndare, så fortsätter vår syndfulla natur att existera; vi är fortfarande benägna att synda ofta, att blotta vårt fördärvade sinnelag och att leva i synd på dagen bara för att bekänna våra synder på kvällen. Till exempel när andra människor säger eller gör något som skadar våra egna intressen, så hatar vi dem; vi vet mycket väl att Gud älskar dem som är ärliga, men ändå ljuger och bedrar vi ofta i vårt eget intresse; när vi välsignas av Gud, tackar vi honom oupphörligt; när vi drabbas av olycka, börjar vi knorra över Gud och vi kanske till och med rasar mot Gud genom att öppet fara ut i smädelser mot honom. Således kan man se att fastän våra synder har blivit förlåtna, så har det fördärvade sinnelag som vi bär på inte blivit renat, för det som Herren Jesus utförde var korsfästelseverket och mänsklighetens återlösning, inte att helt och hållet rena och frälsa människan. Vi har blivit fördärvade av Satan i tusentals år och vårt sataniska sinnelag är djupt rotat i vår natur. Arrogans, fåfänga, själviskhet, tarvlighet, falskhet, slughet, lögner, bedrägeri, avundsjuka tvister, illvilja, elakhet, sanningshat och fiendskap mot Gud – allt detta är mer oförsonligt än synden och kan få människor att direkt sätta sig upp mot Gud. Om vi inte tar itu med dessa grundorsaker, så kommer vi att synda i dag och synda även i morgon, totalt oförmögna att göra oss av med syndens bojor och tvång.
Hur kan kristna göra sig av med synden?
Hur kan vi då göra oss av med syndens bojor helt och hållet? Herren Jesus profeterade ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Och om någon människa hör mina ord och inte håller dem, dömer jag inte honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har en som dömer honom; det ord som jag har talat ska döma honom på den sista dagen” (Joh 12:47–48).
Guds ord säger också: ”Att rädda människan helt och hållet från Satans inflytande krävde inte bara att Jesus blev syndoffret och tog på sig människans synder, utan det krävde också att Gud utförde ännu större verk för att befria människan fullständigt från hennes sataniskt fördärvade sinnelag. Därför har Gud nu, när människan fått sina synders förlåtelse, återvänt i köttet för att leda henne in i den nya tidsåldern och påbörjat arbetet med tuktan och dom. Det här arbetet har fört människan in i en högre sfär. Alla dessa som underkastar sig Guds herravälde kommer att få åtnjuta högre sanningar och motta större välsignelser. De kommer verkligen att leva i ljuset och de kommer att vinna sanningen, vägen och livet”. (Förord till ”Ordet framträder i köttet”).
Guds ord säger oss att
De sista dagarnas Gud ska återvända för att tala sina ord och utföra domens verk, varmed han slutgiltigt skingrar människans fördärvade sinnelag och räddar henne från synden. I dag har Herren Jesus återkommit i köttet som den inkarnerade
Allsmäktige Gud. Med Herren Jesu återlösningsverk som grund har Allsmäktige Gud genomfört en etapp av sitt verk, nämligen domen som börjar i Guds hus. Han har uttryckt alla sanningar för att rentvå och frälsa mänskligheten, ryckt upp vår syndfulla natur med rötterna och fått oss att förstå sanningen, göra oss fria från synden, sluta att begå synd och sätta oss upp mot Gud och bli människor som lyder och vördar Gud; och då har vi sannerligen vunnits av Gud. Först när vi accepterar Allsmäktige Guds domsverk av de sista dagarna kommer vi att ha en chans att befria oss från vårt fördärvade sinnelag och bli rentvådda.
Hur rentvår och dömer Gud människan?
Hur genomför då Allsmäktige Gud av de sista dagarna domsverket som syftar till att rentvå och frälsa människan, så att människan kan befria sig från synden? Låt oss läsa ett annat avsnitt från Allsmäktige Guds ord. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar, så som människans plikt, hur människan ska lyda Gud, hur människan ska vara lojal mot Gud, hur människan bör leva ut den vanliga mänskligheten, liksom Guds visdom och sinnelag och så vidare. De orden är alla riktade mot människans väsen och hennes fördärvade sinnelag. I synnerhet talas de ord som blottar hur människan avvisar Gud om hur människan är ett förkroppsligande av Satan och en fientlig kraft mot Gud. När Gud tar sig an domens verk klarlägger han helt enkelt inte människans natur med ett fåtal ord; han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast metoder av det slaget anses vara dom, endast genom dom av det slaget kan människan bli kuvad och grundligt övertygad till underkastelse under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de mysterier som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sin egen fördärvade substans och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom. Detta verk är domens verk som utförs av Gud” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”).
När det talas om domens verk tänker kanske en del människor: Är inte domen Guds fördömande? Hur kan man då ändå bli räddad av Gud? Att vi tänker på det viset beror på att vi inte känner till Guds domsverk i de sista dagarna. Guds ord säger oss att domens verk som utförs av Allsmäktige Gud i de sista dagarna huvudsakligen är ett uttryck för sanningen för att döma och rentvå människan, vilket genom uppenbarelsen av Guds ord får oss att känna igen vårt eget fördärvade sinnelag och skåda den objektiva sanningen om vårt fördärv i Satans händer. Guds ord är som ett tveeggat svärd; När vi läser Guds ord är det som om han dömer och blottställer oss ansikte mot ansikte och låter oss känna igen vårt eget fördärvade sinnelag, ett sinnelag som är arrogant, fåfängt, själviskt, tarvligt, falskt, slugt, girigt och ondskefullt. När vi till exempel börjar tro på Herren åtnjuter vi Herrens nåd, våra hjärtan fylls med frid och glädje och vi blir än mer ivriga att offra oss för honom, särskilt när vi har sett de välsignelser och löften som Herren gett oss. Vi missar aldrig en sammankomst och försummar inte att läsa Skriften; vi stöder ofta bröder och systrar som är svaga, och vi sprider evangeliet varhelst vi går, ihärdiga i vår hängivenhet och medmänsklighet, i förtröstan på att om vi offrar oss på detta sätt kommer Herren att tillförsäkra oss säkerhet och lugn och se till att vi till slut kommer att kunna inträda i himmelriket och vinna evigt liv. Men när vi drabbas av olycka, när Herren inte vakar över oss och skyddar oss, då ångrar vi hur vi förut offrade oss för Herren och vi börjar till och med att klandra Gud i våra hjärtan. När vi har accepterat Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna ser vi att han säger: ”Nuförtiden är de flesta människors tillstånd av detta slag: ’För att vinna välsignelser måste jag offra mig för Gud och betala ett pris till honom. För att vinna välsignelser måste jag överge allt för Gud; jag måste genomföra vad han har anförtrott mig med och utföra min plikt väl.’ Detta handlar framför allt om avsikten att bli välsignad; detta är ett exempel på att offra sig helt och hållet i syfte att vinna Guds belöningar, för att vinna kronan …” (”Hur du går Petrus väg” i Uppteckningar av Kristi tal). ”Människans relation till Gud är av rent och skärt egenintresse. Det är en relation mellan mottagaren och givaren av välsignelser. Det är kort sagt som relationen mellan anställd och arbetsgivare. Den anställda arbetar endast för att få den ersättning som arbetsgivaren ger. I en sådan relation finns ingen tillgivenhet, bara en överenskommelse. Där finns ingen som älskar och blir älskad, endast välgörenhet och nåd, där finns ingen förståelse, endast resignation och bedrägeri, där finns ingen förtrolighet, endast en avgrund som inte kan överbryggas” (”Människan kan endast bli räddad under Guds förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”).
Allsmäktige Guds ord träffar mitt i prick i fråga om att blottställa de felaktiga motiven och perspektiven i vår tro på Gud. Först när vi reflekterar över oss själva inser vi att vi inte arbetar hårt av kärlek till Gud och för att vi vill behaga honom; tvärtom uppoffrar vi oss i hopp om välsignelser och löften från Gud – vårt goda uppförande och våra goda handlingar är bara till för att nå våra egna mål. Vid sådana tillfällen ser vi hur självisk och tarvlig vår natur är. Vi lever efter den sataniska lagen: ”Var man rädde sig själv och djävulen tar den som blir sist”; allt vi gör är för vår egen vinning, och även när vi offrar oss lite i vår tro på Gud, gör vi också detta för att vinna fördelar och välsignelser av Gud. Vi vill byta några mindre uppoffringar mot stora välsignelser och vi söker vinna hundrafalt i detta liv och evigt liv i den kommande världen. Vi offrar oss inte alls för att göra vår plikt som skapade varelser och återgälda Guds kärlek. När våra egna avsikter och önskningar inte går i uppfyllelse, kan vi bli negativa, klaga, göra uppror mot Gud och sätta oss upp mot honom. När vi ser hur smutsiga och fördärvade vi är, att vi har förlorat både samvete och förnuft och är fullständigt olämpliga att ta emot Guds belöningar och välsignelser, känner vi ånger och självförebråelser i våra hjärtan. Vi avskyr oss själva och tvingas falla ned inför Gud och bekänna våra synder i hopp om att börja på nytt, villiga att offra oss för Gud utan att längre begära något i gengäld. Genom att uppleva Guds dom och tuktan kommer vi att se vårt eget sataniska sinnelag och vi ser att Gud avskyr människans synder. Vi ser att varhelst det finns smuts fäller Gud sin dom, och vi lär känna Guds heliga väsen och hans rättfärdiga, okränkbara sinnelag, och på detta sätt föds ett gudfruktigt hjärta i oss. Under ledning av Guds ord lär vi oss gradvis att förstå Guds vilja och krav, vi står stadigt som en skapad varelse för att utföra lite grand av människans plikter, det blir mindre och mindre av handel i vår relation till Gud, vårt förhållande till honom blir allt tätare, vårt fördärvade sinnelag genomgår en del förändringar och till sist tar vi i vårt sätt att leva skepnaden av en sann mänsklig varelse.
Att vi har kunnat ändra oss så som vi har gjort i dag är helt och hållet det resultat som åstadkommits i oss genom Allsmäktige Guds domsverk. Alla som har upplevt Allsmäktige Guds dom och tuktan i de sista dagarna och som verkligen älskar sanningen ser efter många år tydligt en förändring och skördar frukterna; i hjärtat kan de känna precis hur stor Guds kärlek till människan är och hur stor hans frälsning av människan är, och de kommer att kunna få en djup uppskattning av hur verkligt Guds verk är. De förnimmer att endast Guds dom och tuktan är den sannaste räddningen, och att endast genom att acceptera Allsmäktige Guds verk av de sista dagarna och uppleva Guds dom och tuktan kan de rentvås och bli förändrade – detta är den enda vägen på vilken vi kan befria oss från synden.
Rekommenderad:
Uppryckandets hemlighet
