(II) Ord om uppenbarande av nådens tidsålders verk

1. Jesus representerar allt verk under nådens tidsålder. Han inkarnerades i köttet och korsfästes på korset, och han inledde också nådens tidsålder. Han korsfästes för att fullända återlösningen verk, för att avsluta lagens tidsålder och påbörja nådens tidsålder. Därför kallades han också för ”överbefälhavaren”, ”syndoffret” och ”återlösaren”. Även om Jesu verk skilde sig innehållsmässigt från Jehovas verk var de ändå samma vad gäller principer. Jehova påbörjade lagens tidsålder, etablerade högkvarteret, det vill säga utgångspunkten, för sitt verk på jorden och utfärdade budorden; dessa var två av hans prestationer som representerar lagens tidsålder. Det verk som Jesus utförde under nådens tidsålder gick inte ut på att utfärda bud utan på att uppfylla buden och därmed införa nådens tidsålder och avsluta lagens tidsålder, som hade varat i tvåtusen år. Han var banbrytaren som kom för att inleda nådens tidsålder, samtidigt som den största delen av hans verk handlade om försoning. Alltså var även det han åstadkom tvådelat: att inleda en ny tidsålder och slutföra återlösningens verk genom sin korsfästelse. Sedan gav han sig av. Vid den här tidpunkten avslutades lagens tidsålder och människan trädde in i nådens tidsålder.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

2. Det verk Jesus gjorde var i enlighet med människans behov i den tidsåldern. Hans uppgift var att återlösa mänskligheten och förlåta dem deras synder, och därför utgjordes hans sinnelag helt och hållet av ödmjukhet, tålamod, kärlek, fromhet, fördragsamhet, barmhärtighet och kärleksfull vänlighet. Han välsignade mänskligheten rikligt och gav dem nåd i överflöd, och allt de möjligen skulle kunna få glädje av gav han dem för deras förnöjelse: frid och lycka, sin tålmodighet och kärlek, sin nåd och kärleksfulla vänlighet. På den här tiden var allt människan möttes av ett överflöd av saker att glädjas åt: Deras hjärtan var fridfulla och trygga, deras ande hade fått tröst och de stärktes av frälsaren Jesus. Att de kunde få dessa saker berodde på tiden de levde i. Under nådens tidsålder hade människan redan fått utstå Satans fördärv, och därför krävde verket att försona hela mänskligheten ett överflöd av nåd, oändlig fördragsamhet och oändligt tålamod och än mer ett offer som kunde sona för mänsklighetens synder så att det skulle uppfylla sitt syfte. Det som mänskligheten såg under nådens tidsålder var bara mitt försoningsoffer för mänsklighetens synder, det vill säga Jesus. Det enda de visste var att Gud kunde vara barmhärtig och fördragsam, och det enda de såg var Jesu nåd och kärleksfulla vänlighet. Det här berodde helt och hållet på att de levde i nådens tidsålder. Det innebar att innan de kunde bli återlösta måste de ta del av de många olika typer av nåd som Jesus skänkte dem; endast detta var till fördel för dem. På det här sättet kunde de bli förlåtna för sina synder genom att glädja sig åt nåden, och de fick även chansen att återlösas genom att glädja sig åt Jesu fördragsamhet och tålamod. Enbart genom Jesu fördragsamhet och tålamod vann de rätten att ta emot förlåtelse och njuta av överflödet av nåd som Jesus skänkte – precis som Jesus sade: ”Jag har inte kommit för att återlösa rättfärdiga utan syndare, för att låta syndare få förlåtelse för sina synder.” Om Jesus hade inkarnerats med ett sinnelag av dömande, förbannelse och intolerans mot människans brott, då skulle människan aldrig ha fått chansen att bli försonad och i stället skulle hon ha förblivit syndig för evigt. Om så hade varit fallet skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen ha stannat upp under lagens tidsålder och lagens tidsålder skulle ha förlängts med sextusen år. Människans synder skulle bara ha blivit fler och allvarligare, och skapandet av mänskligheten skulle inte ha lett till något. Människorna skulle bara ha kunnat tjäna Jehova under lagen, men deras synder skulle ha överstigit dem som begicks av människorna som skapades först. Ju mer Jesus älskade mänskligheten, förlät dem deras synder och gav dem tillräckligt med nåd och kärleksfull vänlighet, desto mer fick människorna möjligheten att bli räddade, att bli kallade de förlorade lammen som Jesus köpte tillbaka till ett högt pris. Satan kunde inte lägga sig i hans verk eftersom Jesus behandlade sina anhängare på samma sätt som en kärleksfull moder behandlar det lilla barnet vid sitt bröst. Han blev inte arg på dem eller föraktade dem, utan var full av tröst. Han fick aldrig ett raseriutbrott mitt ibland dem, utan stod ut med deras synder och såg mellan fingrarna med deras dårskap och okunskap, till den grad att han sa ”förlåt andra sjuttio gånger sju gånger”. Så hans hjärta förvandlade andra människors hjärtan. Det var på det här sättet som människorna fick förlåtelse för sina synder genom hans fördragsamhet.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

3. Även om Jesus i sin inkarnation var helt utan känsla, tröstade han alltid sina lärjungar, sörjde för dem, hjälpte dem och stödde dem. Hur mycket verk han än utförde eller hur mycket lidande han än utstod, krävde han aldrig för mycket av människorna, utan var alltid tålmodig och fördragsam med deras synder, så att människor under nådens tidsålder tillgivet kallade honom ”den älskvärda frälsaren Jesus”. Det som Jesus hade och var för människorna på den tiden – för alla människor – var nåd och kärleksfull vänlighet. Han kom aldrig ihåg folks överträdelser, och hans behandling av dem var inte baserad på deras överträdelser. Eftersom det var en annan tidsålder, gav han ofta folket gott om mat och dryck så att de kunde äta sig mätta. Han behandlade alla som följde honom med nåd, helade de sjuka, drev ut demoner, uppväckte de döda. För att folket skulle tro på honom och se att allt han gjorde var gjort ärligt och uppriktigt, gick han så långt att han återupplivade ett ruttnande lik, och visade dem att i hans händer kunde till och med de döda komma tillbaka till livet. På det här sättet uthärdade han i tystnad och utförde sitt återlösningsverk mitt ibland dem. Redan innan Jesus spikades upp på korset hade han tagit på sig mänsklighetens synder och blivit ett syndoffer för människorna. Till och med innan han blev korsfäst hade han redan öppnat vägen till korset för att försona mänskligheten. Till slut spikades han upp på korset, offrade sig för korsets skull och skänkte all sin nåd, kärleksfulla vänlighet och helighet till mänskligheten. Mot mänskligheten var han alltid tolerant, aldrig hämndlysten, utan förlät dem deras synder, uppmanade dem att omvända sig och lärde dem att visa tålamod, fördragsamhet och kärlek, att följa i hans fotsteg och offra sig själva för korsets skull. Hans kärlek till bröderna och systrarna överträffade hans kärlek till Maria. Det verk som han utförde hade som princip att hela folket och driva ut demoner, allt för hans återlösnings skull. Vart han än gick behandlade han alla som följde honom med nåd. Han gjorde de fattiga rika, fick de lama att gå, de blinda att se och de döva att höra. Han bjöd till och med in de lägsta, de nödlidande och syndarna att sitta vid samma bord som honom. Han undvek dem aldrig utan var alltid tålmodig, och sade till och med: ”Om en herde förlorar ett av hundra får, kommer han att lämna de nittionio för att söka efter det enda förlorade fåret och när han finner det kommer han verkligen att glädja sig.” Han älskade sina följare som en tacka älskar sina lamm. Trots att de var dåraktiga och okunniga, och var syndare i hans ögon, och dessutom var de lägsta medlemmarna i samhället, såg han dessa syndare – människor som andra föraktade – som sina ögonstenar. Eftersom han föredrog dem offrade han sitt liv för deras skull, som ett lamm som offrades på altaret. Han rörde sig mitt ibland dem, som om han var deras tjänare, och lät dem använda honom och slakta honom, och underkastade sig dem villkorslöst. För sina följare var han den älskvärda frälsaren Jesus, men för fariseerna, som undervisade människorna från sina höga hästar, visade han inte nåd och kärleksfull vänlighet, utan avsky och förargelse. Han utförde inte mycket verk bland fariseerna, utan undervisade och tillrättavisade dem bara emellanåt. Han rörde sig inte mitt bland dem och utförde återlösningsverket och han gjorde inte heller några tecken eller under. Han skänkte all sin nåd och kärleksfulla vänlighet till sina följare, och härdade ut för dessa syndares skull ända till slutet, när han spikades upp på korset och genomled varje förödmjukelse ända tills han fullständigt hade försonat hela mänskligheten. Det var summan av hans verk.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

4. Så snart det andra skedet av Guds verk var fullbordat – efter korsfästelsen – uträttades Guds verk med att rädda människan från synden (vilket innebär att rädda människan ur Satans grepp). Från den stunden behövde mänskligheten bara erkänna Herren Jesus som sin frälsare för att hennes synder skulle bli förlåtna. Teoretiskt sett var människans synder inte längre ett hinder för att hon skulle uppnå frälsning och komma inför Gud, och de var inte längre det övertag med vilket Satan anklagade människan. Det beror på att Gud själv hade utfört riktigt verk, hade blivit lik, och en försmak av, syndigt kött och Gud själv var syndoffret. På det viset steg människan ner från korset, blev friköpt och frälst tack vare Guds kött, likt detta syndiga kött. Och då kom människan, efter att ha blivit tillfångatagen av Satan, ett steg närmare att acceptera frälsningen inför Gud. Det skedet av verket var givetvis Guds förvaltning som var ett steg vidare från Lagens Tidsålder, på en djupare nivå än Lagens Tidsålder.

Utdrag ur ”Människan kan endast bli räddad under Guds förvaltning” i ”Ordet framträder i köttet”

5. Utan Jesu återlösning skulle mänskligheten för evigt ha levt i synd och blivit syndens barn, demoners avkomlingar. Om det hade fortsatt på det här sättet skulle hela världen ha blivit ett hem för Satan, en plats där han slagit sig ner. Men återlösningsverket krävde att han visade nåd och kärleksfull vänlighet mot mänskligheten; bara på detta sätt kunde mänskligheten få förlåtelse och till sist vinna rätten att göras fullständig och helt och hållet vunnen. Utan detta skede av verket skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen inte ha kunnat fortsätta. Om Jesus inte hade blivit korsfäst, om han bara hade helat människor och drivit ut deras demoner, då skulle människorna inte ha kunnat bli helt förlåtna för sina synder. Under de tre och ett halvt år då Jesus utförde sitt verk på jorden slutförde han bara hälften av sitt återlösningsverk. Sedan, genom att spikas upp på korset och bli lik syndigt kött, genom att lämnas över till den onde, fullbordade han korsfästelsens verk och blev herre över mänsklighetens öde. Först efter att han hade överlämnats i Satans händer försonade han mänskligheten. I trettiotre och ett halvt år led han på jorden och blev förlöjligad, förtalad och övergiven, ända till den punkt där han inte hade någon plats att lägga sitt huvud, ingen viloplats och han korsfästes senare med hela sitt vara – en helig och oskuldsfull kropp – uppspikad på korset. Han uthärdade alla former av lidande som existerar. De som hade makt hånade och plågade honom, och soldaterna spottade honom till och med i ansiktet; trots det förblev han tyst och härdade ut ända till slutet, underkastade sig villkorslöst ända till dödsögonblicket, varefter han försonade hela mänskligheten. Först då fick han tillåtelse att vila. Det verk som Jesus utförde representerar endast nådens tidsålder; det representerar inte lagens tidsålder och är inte heller ett substitut för de sista dagarnas verk. Det här är essensen i Jesu verk under nådens tidsålder, den andra tidsålder som mänskligheten har genomgått – återlösningens tidsålder.

Utdrag ur ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” i ”Ordet framträder i köttet”

Källa: Allsmäktige Guds kyrkan

Vedermödan är över oss: Vad är Guds vilja?

Det “nya coronaviruset” – ord som sätter skräck i människors hjärtan – fick sitt första utbrott i kinesiska Wuhan och har sedan spridit sig över hela klotet. Mängder av människor dör runtom i världen och många fler befinner sig i ett ständigt tillstånd av panik och fruktar att de stora katastroferna är över oss. Ingen vet hur länge den här pandemin kommer att vara eller hur många liv den kommer att kräva. Men de som tror på Gud vet i sitt hjärta att allting händer med Guds tillåtelse och att absolut ingenting kan ske utan den. Så vad är då Guds vilja med att låta denna hemsökelse drabba oss?

Titta bakåt i historien och sök Guds vilja

I Gamla testamentet berättas att invånarna i Sodom var onda, promiskuösa och fördärvade och att staden svämmade över av blodtörst och mordlystnad. Så till den grad att invånarna till och med ville döda änglar. Att vända om var något som aldrig föll dem in, så Gud lät eld regna ner över dem från himlen och förgöra dem allesamman. De som är väl insatta i Bibeln vet emellertid att innan Gud lät katastrofen drabba staden vädjade Abraham till Gud å Sodoms vägnar. Här är ett utdrag från denna berättelse i Bibeln: ”Och Jehova sade: ’Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga i staden ska jag skona hela platsen för deras skull’” (1 Mos 18:26). ”Och han sade: ’Kanske kommer det att finnas tio där.’ Han svarade: ’Jag skall inte förstöra den’” (1 Mos 18:32). De här verserna uppenbarar inte bara Guds rättfärdiga sinnelag utan ger dessutom en aning om Guds stora barmhärtighet och mildhet. Gud skulle ha skonat Sodom om det funnits femtio rättfärdiga människor där, och han skulle ha skonat staden även om det så bara funnits tio rättfärdiga där. Oavsett hur djupt fördärvade och onda människorna var hoppades Gud ändå att de skulle vända om. Det är ett smärtsamt faktum att det inte fanns ens tio rättfärdiga människor i en så stor stad, så till slut hade Gud inget annat val än att förstöra den.

De människor som lever idag i den här världen, som myllrar av frestelser, är ännu värre än invånarna i Sodom den gången för länge sedan. Folk i dag har blivit så extremt fördärvade av Satan: De avgudar ondska och älskar orättfärdighet; jorden översvämmas av våld och otukt och överallt längs huvudgator och i smala gränder ser man karaokebarer, fotmassagesalonger, hotell och dansklubbar. De här ställena är fulla av ondska och promiskuitet. Alla är ytterst depraverade och lever för att äta, dricka, roa sig och frossa i fysiska nöjen. Det finns ingen kärlek mellan människor, utan alla bedrar, slåss och tävlar med varandra om status, berömmelse och rikedom; de lurar och intrigerar mot varandra och råkar till och med i slagsmål över pengar och profit. Hela mänskligheten lever under Satans styre och ingen hyser någon kärlek till det som är positivt, längtar efter ljus eller kommer fram för att ta emot Guds frälsnings nåd. Även troende lever i en kretsgång av synder och syndabekännelser, fullkomligt oförmögna att hålla fast vid Herrens undervisning. De går så långt att de följer världsliga trender och strävar efter köttets nöjen. De kan inte kasta av sig syndens bojor fastän de vet att de lever i synd – deras hjärtan har irrat alltför långt bort från Gud. Har inte hela mänskligheten, som är så ytterligt fördärvad, för länge sedan nått den punkt där den borde ha utplånats?

Gud hoppas att folk kan ångra sig

Katastrofer inträffar, den ena efter den andra, och Guds vilja är att vi ska komma inför honom och ångra oss. Han önskar att alla ska vända om och vill inte att någon ska förgås. För tvåtusen år sedan sa Herren Jesus: ”Omvänd er, för himmelriket är nära” (Matt 3:2). Nu kanske några av er säger: ”de icketroende tror ju inte på Gud, så de kan omöjligt vända om. Men efter att ha kommit till tro på Herren gråter vi ofta bittert inför honom när vi ber. Vi erkänner synderna vi begått och vi gör inget dåligt mer. Vi kan vara toleranta och tålmodiga mot andra. Vi kan ge till välgörenhet och skänka pengar och hjälpa andra, vi kan även ägna all vår tid åt att jobba och slita för Herren och vi sviker inte Herren även om man griper oss och sätter oss i fängelse. Är inte det sann omvändelse? Om vi orubbligt utövar vår tro på det här sättet kommer Herren att beskydda oss och förhindra att vi sveps iväg av katastroferna. Men är det verkligen så? Herren Jesus sa en gång: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som begår synd är syndens slav. Slaven blir inte kvar i huset för alltid, men sonen blir kvar för alltid” (Joh 8:34-35). När vi har kommit till tro på Herren kan vi vara ödmjuka och tålmodiga, vi kan hjälpa andra och vi kan göra uppoffringar, offra oss själva, predika evangelie, vittna om Herren och bete oss väl utåt sett. Men vad vi inte kan förneka är att de fördärvade sinnelag som finns inom oss, sådant som arrogans, egenkärlek, oärlighet, bedräglighet, själviskhet och tarvlighet, inte har tvättats bort och att vi fortfarande kan synda när som helst. Vi vet till exempel mycket väl att Herren kräver att vi ska var ärliga, men eftersom vi styrs av vår själviska, avskyvärda natur kan vi inte låta bli att ljuga och bedra så snart någonting inkräktar på våra personliga intressen; styrda av vår arroganta, egenkära natur försöker vi alltid få andra att göra som vi säger oavsett vad det är, och när de inte gör det blir vi arga och läxar upp dem; och när vi drabbas av olyckor och prövningar klagar vi och lägger skulden på Herren. Det här är bara några få exempel. Våra synder är som ogräs – vi hinner bara klippa av dem så dyker de upp igen. Även om vi gråter bittert varenda dag när vi ber och bekänner våra synder så ändrar vi oss inte. Kan detta vara sann omvändelse? Vem skulle kunna garantera att Gud kommer att beskydda en sådan människa under katastroferna? Sann omvändelse är när en människas sataniska sinnelag renas och förändras, när hon inte längre gör det som är ont, syndar eller sätter sig upp mot Gud. De är när hon verkligen kan underkasta sig Gud och dyrka honom. Sådana människor är de enda som är lämpade att ärva Guds löften och välsignelser och träda in i himmelriket. Precis som det står i Bibeln: ”Så skall ni nu vara heliga, för jag är helig” (3 Mos 11:45). ”Saliga de som tvättar sina kläder rena. De skall få tillgång till livets träd och komma in genom portarna till staden” (Upp 22:14).

Hur man uppnår sann omvändelse och får Guds beskydd

Hur kan vi uppnå sann omvändelse? Herren Jesus sa en gång: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte ta emot det nu. Men när han, sanningens Ande, kommer, ska han leda er till hela sanningen; för han skall inte tala av sig själv, utan vadhelst han hör skall han tala; och han skall visa er vad som skall ske” (Joh 16:12–13). ”Ty tiden är inne att domen måste börja med Guds hus” (1 Pet 4:17). ”Helga dem genom din sanning: Ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Herren profeterade att han skulle komma tillbaka i de sista dagarna, att han skulle uttrycka fler och högre sanningar än i nådens tidsålder och att han skulle genomföra ett steg av verk för att döma och rena människan. Det sker för att vi ska kunna befrias från syndens bojor en gång för alla och bli renade och förvandlade. Eftersom det verk som Herren Jesus utförde i nådens tidsålder var återlösningens verk kunde folk få sina synder förlåtna genom att tro på honom. Men folk blev inte renade från sin syndiga natur. Endast genom att acceptera Herrens dömande verk i de sista dagarna, låta våra fördärvade sinnelag renas och förändras och aldrig mer göra något ont, synda eller sätta oss upp mot Gud, kan vi sägas verkligen ha blivit omvända. Först då kommer vi att få Guds beskydd och överleva katastroferna.

Herren Jesus har redan återvänt. Han är den inkarnerade Allsmäktige Gud. Allsmäktige Gud – de sista dagarnas Kristus – utför domens verk med början i Guds hus med Herren Jesu återlösningsverk som grundval. Allsmäktige Gud säger: ”Under de sista dagarna använder Kristus många olika sanningar för att undervisa människan, blotta människans väsen och dissekera hennes ord och gärningar. De orden inkluderar olika sanningar … När Gud tar sig an domens verk klarlägger han inte bara människans natur med ett fåtal ord, utan han blottar, åtgärdar och beskär den under en längre tid. Sådana metoder för blottläggande, åtgärd och beskärning kan inte ersättas med vanliga ord, utan med den sanning som människan inte alls besitter. Endast den sortens metoder kan kallas dom, endast genom dom av det slaget kan människan kuvas och grundligt övertygas att underkasta sig under Gud och dessutom vinna sann kunskap om Gud. Vad domens verk ger upphov till är människans förståelse av Guds sanna ansikte och sanningen om sin egen upproriskhet. Domens verk låter människan vinna stor förståelse av Guds vilja, syftet med Guds verk och de hemligheter som är obegripliga för henne. Det låter också människan känna igen och bli medveten om sitt eget fördärvade inre väsen och rötterna till detta fördärv och även upptäcka människans uselhet. Domens verk ger upphov till alla dessa effekter, för substansen i detta verk är i själva verket arbetet med att öppna upp Guds sanning, väg och liv för alla dem som tror på honom” (”Kristus utför domens verk med sanningen” i ”Ordet framträder i köttet”)

För att frälsa oss från våra sataniska sinnelags bojor uttrycker Allsmäktige Gud alla de sanningar som kan rena oss och frälsa oss helt och hållet. Han avslöjar hemligheterna med Guds sextusenåriga förvaltningsverk: han uppenbarar källan till världens ondska, liksom essensen och sanningen om Satans fördärv av människan. Genom att uppleva Guds ords dom ser vi hur djupt vi fördärvats av Satan. Arrogans, egenkärlek, själviskhet, tarvlighet, oärlighet, bedräglighet, girighet och ondska – ingenting vi lever ut har någon likhet med mänsklighet och det får Gud att avsky och hata oss. Samtidigt lär vi känna Guds rättfärdiga sinnelag som inte tolererar några överträdelser. Vi inser att våra sataniska fördärvade sinnelag alltid styr vårt liv, och att om vi inte omsätter sanningen i praktiken kommer Gud förvisso att avsky och förkasta oss. Först då kastar vi oss ner inför Gud och ångrar oss. Vi hatar våra synder och vill leva efter Guds ord. Genom att försaka vårt kött om och om igen och utöva sanningen blir våra fördärvade sinnelag successivt renade och förändrade. Vi gör inte längre uppror mot Gud eller motarbetar honom, utan vi börjar att verkligen underkasta oss Gud och dyrka honom. Sådana människor är de enda som verkligen är omvända och kommer att få Guds beskydd och överleva katastroferna.

Allsmäktige Gud framträdde och inledde sitt verk för 30 år sedan. Evangeliseringsarbetet har spridit sig till vartenda land i världen och de miljoner ord som Allsmäktige Gud uttryckt har för länge sedan publicerats på internet. Dessa ord har översatts till mer än 20 språk; de vittnar och är öppet tillgängliga för hela mänskligheten. I denna ytterst mörka och onda tidsålder framträder de sanningar som uttrycks av de sista dagarnas Kristus som det sanna ljuset, som blixten som flammar från öst till väst. De vittnar för hela mänskligheten: Gud har framträtt och Herren Jesus har kommit tillbaka. Han uttrycker sanningen för att rena och frälsa människan, och enda sättet för människan att uppnå full frälsning är att acceptera Allsmäktige Gud. Men mänskligheten har blivit mycket djupt fördärvad av Satan. Ingen älskar sanningen. Det enda folk vill är att trakta efter syndens nöjen. De är inte villiga att undersöka Allsmäktige Guds verk i de sista dagarna eller acceptera hans dom och tuktan i de sista dagarna. Tvärtom har folk djupt rotade uppfattningar om Guds verk, och somliga till och med motarbetar och fördömer Guds verk i de sista dagarna. Alla lever i synd utan någon tanke på omvändelse. Få människor längtar efter sanningen eller ljuset. De katastrofer vi ser idag är Guds sista påminnelse, hans sista varning, till mänskligheten. Och ännu mer än så – de är Guds frälsning. Endast genom att komma inför Gud för att omvända oss kan vi få Guds beskydd undan katastroferna.

Lyssna på Guds förmaningar

Allsmäktige Gud säger: ”Alla sorters katastrofer kommer att inträffa, den ena efter den andra; alla länder och alla platser kommer att drabbas av stora olyckor: farsoter, hungersnöd, översvämningar, torka och jordbävningar inträffar överallt. De här katastroferna sker inte bara på en eller två platser, inte heller kommer de att vara över på en eller två dagar, utan tvärtom kommer de att breda ut sig över ett större och större område och bli allt svårare. Under den här tiden kommer alla slags insektsplågor att avlösa varandra och kannibalism är något som kommer att förekomma överallt. Detta är min dom över alla länder och folk” (”Kapitel 65” i ”Kristi yttranden i begynnelsen” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Om mänskligheten vill ha ett gott öde, om ett land vill ha ett gott öde, då behöver människan böja sig inför Gud i tillbedjan, ångra sig och erkänna sina synder inför Gud. Annars kommer människans öde och slutmål oundvikligen att bli katastrofala” (”Gud styr över hela mänsklighetens öde” i ”Ordet framträder i köttet”). ”Mitt slutliga verk är inte bara till för att straffa människan utan också för att ställa i ordning människans slutmål. Dessutom är det för att få erkännande från alla för allt som jag har gjort. Jag vill att varje människa skall se att allt jag har gjort är rätt, och att allt jag har gjort är ett uttryck för mitt sinnelag; det är inte människans gärning, och minst av allt naturens, som har frambringat mänskligheten. Tvärtom är det jag som livnär varje levande varelse i skapelsen. Utan min existens kommer mänskligheten bara att förgås och utsättas för olyckornas gissel. Ingen människa kommer någonsin mer att se den fagra solen och månen eller den gröna världen; mänskligheten skall endast möta den kyliga natten och den ostoppbara dödsskuggans dal. Jag är mänsklighetens enda frälsning. Jag är mänsklighetens enda hopp, och dessutom är jag han som hela mänsklighetens existens vilar på. Utan mig kommer mänskligheten omedelbart att bli helt stillastående. Utan mig kommer mänskligheten att drabbas av katastrofer och bli nedtrampade av alla slags spöken, fastän ingen fäster avseende vid mig. Jag har gjort verk som inte kan göras av någon annan, och mitt enda hopp är att människan kan återbetala mig med några goda gärningar” (”Du bör bereda goda gärningar så det räcker för ditt slutmål” i ”Ordet framträder i köttet”).

Katastroferna blir värre och värre över hela världen och sprider sig över allt större områden. De som drabbas kan inte fly undan och det känns som om världens undergång snart är över oss. Men vi vet alla att Gud styr över våra öden och alla katastrofer är i hans händer. Vår enda möjlighet att få Guds beskydd undan katastroferna och överleva är om vi kommer inför Gud och omvänder oss och accepterar hans dom och tuktan i de sista dagarna. Vart världen är på väg är något som utvecklas inför våra ögon. När Gud har frälst alla dessa som han kan frälsa kommer han att låta de stora katastroferna förgöra denna onda, orena värld. När den stunden är inne, kommer de som inte har kommit inför Gud att svepas bort av katastroferna under gråt och tandagnisslan.

Redaktörens anmärkning: Nu när du har läst denna artikel, förstår du vad som är Guds vilja med att utlösa katastroferna? Och har du nu funnit vägen till att få Guds skydd från katastroferna? Om du har några ytterligare frågor eller problem är du välkommen att kontakta oss när som helst via chatten eller meddelandefunktionen på vår hemsida och tala med oss.

Källa: Den Allsmäktige Guds kyrka

Huruvida vi kan få Guds nåd beror på om människor verkligen omvänder sig till Gud

När vi tittar tillbaka på de två onda städerna som det står om i Bibeln - Sodom och Nineve - bodde Gud inte i folkets hjärtan i dessa två städer, och deras ondska och fördärv hade redan nått en avskyvärd nivå för både människan och Gud. I Guds ögon förtjänade de två städerna därför att förstöras, men på grund av deras olika attityder när folket i de två städerna fick Guds varning ledde det till olika slut för dem. Folket i Sodom bestred öppet Gud, ingen omvände sig till Gud. Deras envisa inställning att motsätta sig Gud kränkte Guds sinnelag och småningom förintades de därför av Gud för evigt. Men i staden Nineve omvände sig och bekände både kungen och undersåtarna inför Gud i kläder av säcktyg, sittande i aska, när de hörde Jonas meddelande om att Gud skulle förstöra dem efter 40 dagar, och slutade göra onda saker mot Gud. Deras fruktan för Gud resulterade i Guds barmhärtighet och förlåtelse. Hela staden Nineve överlevde genom att bekänna inför Gud och omvända sig. Från Sodom och Nineves olika öden kan vi se att när vi hör Guds varning och om Hans arbete, om vi har fruktan för Gud, avgör utövandet av sann omvändelse om vi kan få Guds barmhärtighet och frälsning.

Guds ord säger: ”Gud använde sin attityd för att berätta följande för folket: Det är inte så att Gud inte tolererar människor, eller att han inte vill visa barmhärtighet mot dem; det är det att de sällan på riktigt ångrar sig inför Gud, och det är sällsynt att människor på riktigt vänder sig bort från sina onda vägar och överger våldet i sina händer. När Gud är arg på människan, hoppas han med andra ord att människan kommer att kunna ångra sig på riktigt, och han hoppas att få se människans sanna ånger, då han frikostigt kommer att fortsätta skänka sin barmhärtighet och tolerans till människan. Det vill säga att människans onda uppförande drar på sig Guds vrede, medan Guds barmhärtighet och tolerans skänks till dem som lyssnar på Gud och på riktigt ångrar sig inför honom, till dem som kan vända sig bort från sina onda vägar och överge våldet i sina händer. Guds attityd uppenbarades väldigt tydligt i hans behandling av Nineveborna: Guds barmhärtighet och tolerans är inte alls svåra att erhålla; han kräver ens sanna ånger. Så länge människor vänder sig bort från sina onda vägar och överger våldet i sina händer, kommer Gud att ändra sig i sitt hjärta och ändra sin attityd mot dem.”

Rekommenderad: Vad är synd

Prisa Gud med sång - ”Hela skapelsen måste hamna under Guds herravälde” Filippinsk lovsång (Svensk text)

Filippinsk lovsång - Vår Gud är så stor ”Hela skapelsen måste hamna under Guds herravälde”
I
Gud skapade alla ting
och därmed får han hela skapelsen
att hamna under hans styre
och underkasta sig hans herravälde.
Han härskar över alla ting
och styr dem i sina händer.
Levande ting, berg,
floder och människan – allt måste hamna under hans styre.
Ting i himlarna och på jorden;
allt måste hamna under hans herravälde.
Allt måste underkasta sig, utan något val.
Detta är Guds förordning och hans auktoritet.
II
Gud skapade alla ting
och därmed får han hela skapelsen
att hamna under hans styre
och underkasta sig hans herravälde.
Allt står under Guds befäl.
Han befaller och rangordnar alla ting,
vart och ett delas in efter sin sort
och får sin placering genom Guds vilja.
Ting i himlarna och på jorden;
allt måste hamna under hans herravälde.
Allt måste underkasta sig, utan något val.
Detta är Guds förordning och hans auktoritet.
III
Oavsett hur stort ett ting är
överträffar det aldrig Gud.
Alla ting tjänar den mänsklighet som Gud skapat,
ingen vågar trotsa
eller ställa krav på Gud.
Människan, en av Guds varelser,
måste också göra sin plikt.
Vare sig han är alla tings herre eller härskare,
hur hög status han än har,
är han likväl liten
under Guds styre.
En obetydlig människa,
en av Guds varelser, aldrig över Gud.
från ”Följ Lammet och sjung nya sånger”

Rekommenderad: Gospellåtar

Dagliga ord från Gud | ”Den sanna historien bakom verket under återlösningens tidsålder” | Utdrag 23

Även om Jesus i sin inkarnation var helt utan känsla, tröstade han alltid sina lärjungar, sörjde för dem, hjälpte dem och stödde dem. Hur mycket verk han än utförde eller hur mycket lidande han än utstod, krävde han aldrig för mycket av människorna, utan var alltid tålmodig och fördragsam med deras synder, så att människor under nådens tidsålder tillgivet kallade honom ”den älskvärda frälsaren Jesus”. Det som Jesus hade och var för människorna på den tiden – för alla människor – var nåd och kärleksfull vänlighet. Han kom aldrig ihåg folks överträdelser, och hans behandling av dem var inte baserad på deras överträdelser. Eftersom det var en annan tidsåldthree-stages-of-work-excerpt-0023er, gav han ofta folket gott om mat och dryck så att de kunde äta sig mätta. Han behandlade alla som följde honom med nåd, helade de sjuka, drev ut demoner, uppväckte de döda. För att folket skulle tro på honom och se att allt han gjorde var gjort ärligt och uppriktigt, gick han så långt att han återupplivade ett ruttnande lik, och visade dem att i hans händer kunde till och med de döda komma tillbaka till livet. På det här sättet uthärdade han i tystnad och utförde sitt återlösningsverk mitt ibland dem. Redan innan Jesus spikades upp på korset hade han tagit på sig mänsklighetens synder och blivit ett syndoffer för människorna. Till och med innan han blev korsfäst hade han redan öppnat vägen till korset för att försona mänskligheten. Till slut spikades han upp på korset, offrade sig för korsets skull och skänkte all sin nåd, kärleksfulla vänlighet och helighet till mänskligheten. Mot mänskligheten var han alltid tolerant, aldrig hämndlysten, utan förlät dem deras synder, uppmanade dem att omvända sig och lärde dem att visa tålamod, fördragsamhet och kärlek, att följa i hans fotsteg och offra sig själva för korsets skull. Hans kärlek till bröderna och systrarna överträffade hans kärlek till Maria. Det verk som han utförde hade som princip att hela folket och driva ut demoner, allt för hans återlösnings skull. Vart han än gick behandlade han alla som följde honom med nåd. Han gjorde de fattiga rika, fick de lama att gå, de blinda att se och de döva att höra. Han bjöd till och med in de lägsta, de nödlidande och syndarna att sitta vid samma bord som honom. Han undvek dem aldrig utan var alltid tålmodig, och sade till och med: ”Om en herde förlorar ett av hundra får, kommer han att lämna de nittionio för att söka efter det enda förlorade fåret och när han finner det kommer han verkligen att glädja sig.” Han älskade sina följare som en tacka älskar sina lamm. Trots att de var dåraktiga och okunniga, och var syndare i hans ögon, och dessutom var de lägsta medlemmarna i samhället, såg han dessa syndare – människor som andra föraktade – som sina ögonstenar. Eftersom han föredrog dem offrade han sitt liv för deras skull, som ett lamm som offrades på altaret. Han rörde sig mitt ibland dem, som om han var deras tjänare, och lät dem använda honom och slakta honom, och underkastade sig dem villkorslöst. För sina följare var han den älskvärda frälsaren Jesus, men för fariseerna, som undervisade människorna från sina höga hästar, visade han inte nåd och kärleksfull vänlighet, utan avsky och förargelse. Han utförde inte mycket verk bland fariseerna, utan undervisade och tillrättavisade dem bara emellanåt. Han rörde sig inte mitt bland dem och utförde återlösningsverket och han gjorde inte heller några tecken eller under. Han skänkte all sin nåd och kärleksfulla vänlighet till sina följare, och härdade ut för dessa syndares skull ända till slutet, när han spikades upp på korset och genomled varje förödmjukelse ända tills han fullständigt hade försonat hela mänskligheten. Det var summan av hans verk.

Utan Jesu återlösning skulle mänskligheten för evigt ha levt i synd och blivit syndens barn, demoners avkomlingar. Om det hade fortsatt på det här sättet skulle hela världen ha blivit ett hem för Satan, en plats där han slagit sig ner. Men återlösningsverket krävde att han visade nåd och kärleksfull vänlighet mot mänskligheten; bara på detta sätt kunde mänskligheten få förlåtelse och till sist vinna rätten att göras fullständig och helt och hållet vunnen. Utan detta skede av verket skulle den sextusenåriga förvaltningsplanen inte ha kunnat fortsätta. Om Jesus inte hade blivit korsfäst, om han bara hade helat människor och drivit ut deras demoner, då skulle människorna inte ha kunnat bli helt förlåtna för sina synder. Under de tre och ett halvt år då Jesus utförde sitt verk på jorden slutförde han bara hälften av sitt återlösningsverk. Sedan, genom att spikas upp på korset och bli lik syndigt kött, genom att lämnas över till den onde, fullbordade han korsfästelsens verk och blev herre över mänsklighetens öde. Först efter att han hade överlämnats i Satans händer försonade han mänskligheten. I trettiotre och ett halvt år led han på jorden och blev förlöjligad, förtalad och övergiven, ända till den punkt där han inte hade någon plats att lägga sitt huvud, ingen viloplats och han korsfästes senare med hela sitt vara – en helig och oskuldsfull kropp – uppspikad på korset. Han uthärdade alla former av lidande som existerar. De som hade makt hånade och plågade honom, och soldaterna spottade honom till och med i ansiktet; trots det förblev han tyst och härdade ut ända till slutet, underkastade sig villkorslöst ända till dödsögonblicket, varefter han försonade hela mänskligheten. Först då fick han tillåtelse att vila. Det verk som Jesus utförde representerar endast nådens tidsålder; det representerar inte lagens tidsålder och är inte heller ett substitut för de sista dagarnas verk. Det här är essensen i Jesu verk under nådens tidsålder, den andra tidsålder som mänskligheten har genomgått – återlösningens tidsålder.

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”

Rekommenderad: Herren Jesus återkomst

Den verkliga innebörden i att den som tror på Herren har förlåtits alla synder

Många bröder och systrar tror att genom att vi tror på Herren har våra synder förlåtits och vi har räddats en gång för alla och då är vi för evigt räddade. Så länge vi håller ut till slutet kommer Herren att föra oss direkt in i himlen när han kommer tillbaka. Är den här uppfattningen korrekt?

Vi har faktiskt denna tanke främst för att vi inte förstår den verkliga betydelsen av syndernas förlåtelse. Även om våra synder har förlåtits på grund av Herrens försoning, betyder det bara att Gud inte ser oss som syndare, och det betyder inte att vi inte har några synder. Liksom en välvillig domare benådade en grov brottare, kan du säga att den benådade personen inte är skyldig? Svaret är säkert: nej! Och detsamma gäller för oss alla som har accepterat Herren Jesu försoning. Herren Jesus tjänade som ett syndoffer för oss genom korsfästelse, men räddade oss bara ur Satans grepp. Vår syndiga natur har inte tagits bort, så vi lever i en situation där vi “begår synder under dagen och bekänner dem på natten” och saknar förmåga att frigöra oss själva. Om vi fortsätter att göra det kan vi bara vara bundna av synd och så småningom konsumeras av Satan. Så syndernas förlåtelse betyder inte att synderna renas.

God says, “At the time Jesus’ work was the redemption of all mankind. The sins of all who believed in Him were forgiven; as long as you believed in Him, He would redeem you; if you believed in Him, you were no longer a sinner, you were relieved of your sins. This is what it meant to be saved, and to be justified by faith. Yet in those who believed, there remained that which was rebellious and opposed God, and which still had to be slowly removed. Salvation did not mean man had been completely gained by Jesus, but that man was no longer of sin, that he had been forgiven his sins: Provided you believed, you would never more be of sin.”

“Before man was redeemed, many of Satan’s poisons had already been planted within him and, after thousands of years of being corrupted by Satan, he has within him an established nature that resists God. Therefore, when man has been redeemed, it is nothing more than a case of redemption in which man is bought at a high price, but the poisonous nature within him has not been eliminated. Man that is so defiled must undergo a change before becoming worthy to serve God. By means of this work of judgment and chastisement, man will fully come to know the filthy and corrupt substance within his own self, and he will be able to change completely and become clean. Only in this way can man become worthy to return before the throne of God” (“The Word Appears in the Flesh”).

Från Guds ord ser vi att så länge vi syndar ber vi bara och ropar på Herren Jesus, bekänner och ångrar oss inför Herren. Gud kommer inte behandla oss som syndare och vi kan njuta av Guds rika nåd och välsignelser. Det är den verkliga innebörden av syndernas förlåtelse.

 Rekommenderad: vad är frälsning

Dagliga ord från Gud | ”Rikets tidsålder är ordens tidsålder” | Utdrag 28

Under rikets tidsålder använder Gud ord för att inleda en ny tidsålder, för att ändra sin arbetsmetod och för att utföra hela tidsålders verk. Det är utifrån denna princip som Guds verkar i ordens tidsålder. Han blev kött för att tala ur olika perspektiv, så att människan verkligen skulle kunna se Gud, som är Ordet som framträder i köttet, och skåda hans vishet och förunderlighet. Det här verket utförs för att bättre kunna uppnå målen att erövra människan, fullkomna människan och eliminera människan, vilket är det sanna syftet med att använda ord för att verka under ordens tidsålder. Genom dessa ord lär människan känna Guds verk, Guds sinnelag, människans väsen och vad människan bör träda in i. Genom ord realiseras det verk som Gud vill utföra under ordens tidsålder i dess helhet. Genom dessa ord avslöjas, elimineras och prövas folk. Folk har sett Guds ord, hört dessa ord och blivit medvetna om dessa ords existens. Därför har de kommit att tro på Guds existens, Guds allmakt och Guds vishet, liksom på Guds kärlek till människan och hans önskan att rädda henne. Även om ordet ”ord” är enkelt och vardagligt, skakar orden ur den inkarnerade Gudens mun hela universum, förvandlar människans hjärta, förvandlar hennes uppfattningar och gamla sinnelag, och förvandlar hur hela världen brukade framstå. I alla tider är det bara Gud av idag som har verkat på detta sätt, och det är bara han som talar så och kommer för att rädda människan så här. I fortsättningen lever människan under vägledning av Guds ord, vallad och försörjd av hans ord. Folk lever i Guds ords värld, mitt i Guds ords förbannelser och välsignelser, och det finns ännu fler människor som har kommit att leva under hans ords dom och tuktan. Syftet med dessa ord och detta verk är att människan ska bli räddad, att Guds vilja skall fullbordas, att ändra den gamla skapelsens världs ursprungliga utseende. Gud skapade världen med hjälp av ord, han leder människor i hela universum med hjälp av ord, och han erövrar och räddar dem med hjälp av ord. Till sist skall han använda ord för att föra hela den gamla världen till dess slut och därmed fullborda hela sin förvaltningsplan. Under hela rikets tidsålder använder Gud ord för att utföra sitt verk och uppnå resultat av sitt arbete; han gör inga kraftgärningar och utför inga mirakel, utan arbetar med hjälp av ord. Genom dessa ord får människan näring och försörjning och vinner kunskap och verklig erfarenhet. Människan har blivit synnerligen välsignad i ordens tidsålder. Hon lider ingen fysisk smärta utan njuter bara av den överflödande tillgången på Guds ord; utan att behöva söka eller färdas, kan hon sitta bekvämt och se Guds framträdande, höra honom tala med sin egen mun, ta emot det han ger och se på då han personligen utför sitt verk. Det här är sådant som inte folk förr i tiden kunde glädjas åt, välsignelser som de aldrig kunde få.

Utdrag ur ”Ordet framträder i köttet”

Rekommenderad: Den yttersta tiden